Hur förhåller ni er till oliktänkande föräldrar?
Vi har helt enkelt tagit avstånd från sådana familjer där man känner sig ledsen för hur barnen blir behandlade. Mer eller mindre medvetet, mer eller mindre aktivt, möjligtvis. Men vi kan helt enkelt inte umgås med familjer som i våra ögon behandlar barnen som skit. Och där är både jag och sambon likadana.
Jag tycker det låter konstigt och lite obehagligt om ni har så många som är så extrema i förhållningssättet till sina barn och så omedvetna om anknytningen? Jag menar, även om man inte är teoretiskt insatt så har ju friska, sunda människor ändå instinkter som styr samvaron med barnet.
Kan nog säga att jag slutar aldrig vara ledsen för dessa barns skull. Jag kan liksom inte bara skjuta det ifrån mig...