Hur förhåller ni er till oliktänkande föräldrar?

Så länge det inte är läge för soc-anmälan så gäller det väl helt enkelt att bita ihop. Kanske diskutera bemötande av barn i allmäna ordalag med de aktuella föräldrarna. Själv bemöta de utsatta barnen så kärleksfullt och lyhört empatiskt som möjligt. Men att tänka på alla barn världen över och genom alla årtusenden som blivit utsatta för hemska saker, ja det orkar man knappt med... Mänskligheten är i allmänhet inte på så hög nivå som man kunde önska.

Äh, det behöver väl inte vara så konstigt. Har man fundamentalt olika uppfattning om hur ett barn ska bemötas, så har man många gånger fundamentalt olika uppfattning om mycket annat med, dvs inte så mycket att grunda en vänskap på. Jag blev hembjuden av en mamma i min första föräldragrupp, och vi umgicks lite emellanåt. Fast trots att jag inte var så bekant med ap-tänket då så upplevde jag våra sätt att bemöta våra barn som helt väsenskilda. Utöver det var familjen bokstavstroende kristna, medan jag gått ur svenska kyrkan. Med mera. Det slutade med att jag gjorde en soc-anmälan när hon drog sin 4-åring hårt i håret, och efter det är vi osynliga för varandra när vi ibland möts på stan. Men även om hon inte hade brukat våld mot barnen hade jag i möjligaste mån försökt slingra mig ur den bekantskapen...