Lurad till att bli pappa

Jag har varit ihop med min sambo i flera år och vi har alltid haft det bra tillsammans. Min sambo har velat skaffa barn under ett par års tid men jag har inte velat, och det har hon respekterat. Jag har inte sagt att jag aldrig vill skaffa barn, men att jag inte vill ha det nu. Har för övrigt aldrig känt att barn är min grej.

I helgen berättade min sambo att hon var gravid då hon slutade äta sina p-piller i höstas utan att meddela mig. Då detta är planerat från hennes sida så vill hon ju inte göra abort och det finns ju inte jag kan göra åt saken. Jag känner mig sviken och lurad av min sambo då hon tvingat mig in i denna situation mot min vilja. Är det någon här på forumet som har liknande erfarenheter?

Jag avstår gärna kommentarer av typen "om man stoppar in snoppen så får man skylla sig själv om det kommer ut ett barn". Det är inte det saken handlar om utan om att jag lurats av min sambo och nu tvingas bli förälder mot min vilja.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-29 08:59
Nu är jag tillbaka efter en lång natt med mycket tårar.

Jag vill börja med att tacka er alla för era kommentarer och ert stöd. När man sitter själv med sina tankar så blir man ju tokig till slut om man inte får dela sina tankar med andra.

Jag och min sambo har pratat igenom detta nu igen hela natten. Jag har hela tiden sagt att jag inte velat ha barn, åtminstone inte nu. Kanske ändrar jag mig i framtiden, kanske inte. Min anledning är att jag har haft svårt att se mig själv i papparollen och jag egentligen aldrig längtat efter barn som jag förstår att andra kan göra, och jag har den fullaste respekt för dem. Jag har förstått på många vänner att barn är det bästa som kan hända en i livet och att det är något man kommer att älska när man väl får det. Men jag tycker att man ska få bestämma själv när man är redo och inte tvingas in i det. Förhoppningsvis kommer jag att kunna ta mitt framtida barn till mig och vara en bra pappa.

Som många skrivit här så är det viktigt att mitt framtida barn växer upp och känner sig älskad och inte oönskad. Så självklart ska jag göra vad jag kan för att barnet ska få det bästa jag kan ge henom (trodde aldrig att jag skulle använda det ordet).

Problemet är som sagt att min sambo svikit mitt förtroende och jag svårt att se att vi kommer att komma tillbaka till varandra på det sättet som vi var tidigare. Jag har alltid känt att hon är den rätte för mig i mitt liv så det känns oerhört svårt om det skulle sluta så här. Som någon sa så borde vi kanske tillsammans gå till någon form av familjeterapi och se om vi har någon framtid tillsammans med vårt gemensamma barn. Just nu känns det som om att jag behöver åka iväg själv ett par dagar och försöka få lite distans till vad som hänt.