känner mig ensam om mina ap-tankar

Följ din känsla du, den är rätt!

Min yngsta dotter satt i sjal många timmar per dag de första 7-8 månaderna, inte lika mycket sen när hon började röra på sig men fortfarande några timmar per dag. Nu är hon 14 månader och sitter i selen ibland, men vill oftast vara nära när hon leker och sover med oss när hon behöver. Hon är en mycket trygg och glad liten tjej som är självständig och nyfiken. Hon är snarare mer pappig än mammig, så att mamman ger mycket närhet behöver inte betyda att barnet blir mammigt(vilket inte är något negativt). För mycket närhet finns inte, de första åren är väldigt viktiga och då bör man verkligen lyssna till vad barnet vill och behöver.

Strunta helt enkelt i vad folk säger och säg bara att du gör det som känns bra för dig. Avlastning kan du få senare, nu behöver du knyta an till ditt barn.

Du tänker och gör presis som alla andra AP föräldrar och andra oxå det är väll bara Anna W anhängare som ogillar det du gör . Du gör helt rätt, strunta i vad andra tycker. Mina ungar har sovit hos mig  och varit perodvis väldigt mammiga mendet ändras och nu har jag lugna och trygga ungar och det två äldsta har slutat att sova brevid mig
  Finns det ingen öppen förskola där du bor? Kyrkan brukar oxå ha sångstunder. Det är skönt med vuxenumgänge!
Lycka till 

Sm sagt - han ska inte lära sig vara hos andra. Han ska känna sig trygg hos dig och sin pappa. Så som du tänker är så självklart, men, jag har själv stött på dom där; "Hen blir bortskämd", "Måste lära sig någon gång..."
Jag förstår att det inte sägs av illvilja men det ligger en lite spydig underton som bottnar i att (de andar då tänker) "...för jag har mer erfarenhet..."
Jag har själv gått på tvären med mina egna föräldrar och ftt blickar från andra i mammgruppen på BVC då dotter fick amma och somna i famnen och ligga kvar och sova i min famn. Jag tyckte det var mysigt, hon var trygg - och det gick alldeles utmärkt att äta hallonpaj och dricka te med högerhanden. Samtidigt.

Stå på dig, det finns fler - även om du inte hitatt den irl (än?)  

Hävdar fortfarande att detta inte bara är typiskt för AP utan stämmer överens med de flesta sunda föräldrar idag, även om man inte bär i bärsjal eller ammar liksom... Men klart att det är svårare att andra föräldrar, med gemensamma värderingar osv när de du främst verkar ha omkring dig är släktingar från äldre generationer?

Jag är ingen AP-förälder men min vardag ser ut ungefär som din, förutom att min 10-veckors är flaskmatad, har rutiner (jag är en anal rutinmänniska som mår skitdåligt utan struktur), och att jag jobbat sedan dag 1 med vad det innebär av resor osv (då är han med sin pappa).

Vad jag vill säga är att jag tycker det låter rätt normalt och blir överraskad över att du känner som du gör ("konstig" "ovanlig" eller "ensam"). Men som förälder kommer man ofta att konfronteras med folk som gör på ett annat sätt än man själv, kanske t o m få kritik, men är man trygg i sig själv och sin föräldrastil så gör inte det så mycket. Man kan väl vara kompisar ändå, även om man tycker olika! Så låt det rinna av dig när du känner dig kritiserad, och gör som du tycker. 

Du kommer inte att få ett bortskämt och svårt barn för att du är lyhörd för hans behov när han är bebis - tvärt om! Ger du honom trygghet, närhet och är lyhörd för hans behov så kommer han att bli en trygg individ som när han själv är redo för det kommer att bli mer och mer självständig. Och när han blir det så kommer han att ha en trygg och stabil grund att stå på och en sund självkänsla. Lyssna på din magkänsla. Du gör helt rätt!

Strunta bara i vad andra säger och tycker, jag får massvis med kommentarer och folk som rynkar på näsan när jag berättar att vår son på 16 månader sover hos oss, och precis som för dig tyckte folk att jag var alderles för "hösig" när han var spädbarn. "Han var ju tvungen att lära sig" fick jag hela tiden höra. Men jag struntade i vad de sa och gjorde det jag visste var rätt - Var lyhörd mot min son och gav han den närhet och uppmärksamhet han ville ha!
Fortsätt precis som du gör och om någon ifrågasätter dig kan du bara strunta i det eller ge dem en motfråga, tex: "Varför är du inte nära ditt barn? Gör du som du vill så gör jag som jag vill!"

TS, jättebra att du lyssnar in dina egna känslor tycker jag. Det är lätt att fastna i och följa andras åsikter och tyckanden när man vill vara snäll och inte stöta sig med släkt och vänner. Du tänker helt rätt, följ din instinkt och fortsätt så som du hittills gjort att bära, amma fritt och samsova, dvs lyssna in barnets signaler. Det blir inte alls bortskämt och svårt av det. Det är ju självklart att en liten bebis är "mammig", inte konstigt alls. Jag tror att du kan känna dig betydligt säkrare i din föräldraroll i och med råden här i tråden. Och läs gärna på om AP så har du argument att komma med när folk kommenterar. Det finns både böcker att läsa, hemsidor och bloggar. Jag personligen har fallit för hostlycka.blogspot.se/ och blivit stärkt i min föräldraroll av många av inläggen där.

Lycka till!

Vi hade det likadant med en massa kommentarer om att barnet måste lääära sig och att vi skämde bort. Det avtog efter några månader när personerna insåg att jag inte lyssnade på deras "goda" råd. Jag sa nog aldrig nåt speciellt utan lyssnade halvhjärtat på vad de hade att säga och svarade ofta "jahaa det visste jag inte" och viftade sen bort det. Det enda som folk fortsatte tjafsa om var amningen

Oj tryckte iväg lite tidigt.

Ja de tjafsade om att jag ammade så länge och att det var äckligt, hämmande osv. Där svarade jag mer på tal och sa att de var fåniga eller att de skulle sluta bry sig om sånt de inte har att göra med. De kommentarerna var värst runt året sen gav folk upp igen då jag uppenbarligen inte lyssnade. Ammade till 19 månader och det är få sim vet exakt när jag slutade eftersom de på slutet nog tröttnat på att dryfta det ämnet med mig.

Kontentan är, konfrontera och ge svar på tal om du vill men annars funkar det nog lika bra att bara lyssna och ignorera om det känns bättre. Känn dig stark i din roll som förälder och skit i allt nonsens som kommer flygande. :)

Ditt hjärta vet ju vad som är bäst :) folk slutar med korkade kommentarer när ni visat tydligt att ni inte vill ha "råd" .....va stark, säg ifrån!

Har inte orkat läsa alla svar med det där är likt hur min dotter var som liten. Då var jag så osäker och trodde på allt som alla sa. Idag kör jag "jag vet bäst"-metoden, dvs gör det som jag tror är bäst vilket innebär stor lyhördhet för vad mitt barn vill istället för alla förståsigpåare.

Idag fick vi höra på förskolan att dottern var en pärla i barngruppen, hon är så gemytlig och trygg Hon är 18 mån.

Skit i vad andra säger och lyssna på ditt barn.

Jag har det likadant hos min mans familj.
Mycket kommentarer "bärsjalen verkar så besvärlig" (ja, x antal meter tyg va krångligt i början men jag lärde mig att få det lagom spänt till slut)  "hon får väl ingen luft där inne" "hon måste lära känna och vänja sig vid andra" bla bla bla.
Jag är dålig på att säga i från men en gång gjorde jag iallafall det, svågern hängde upp sig på att jag ammade så fort dottern gnydde lite, "Ja,, jag är inte 100% säker på vad hon vill, antingen är hon hungrig, vill gosa, har ont i magen, vill sova eller nåt annat och amningen hjälper,, då spelar det väl ingen roll att jag ammar när vi ändå bara sitter här o möglar framför tv´n"

Stå på dig TS!