• Carowlin

    Ni med prematurer; berätta era historier!

    Jag och sambon fick våran dotter i v.25+6 och är nu snart 8 veckor gammal. Hon är fullt frisk (jag fick havandeskapsförgiftning vilket ledde till den tidiga förlossningen) och utvecklas som hon ska och det är nog inte lång tid kvar innan hemgång om allt går som det ska, vi tippar på ma 3-4 veckor om inte ännu kortare tid.

    Jag har nu börjat intressera mig för andra med prematurer, både nyfödda och äldre. Så berätta gärna om hur det var för er, och hur era barn utvecklats och eran resa med barn som utåt sett utvecklas lite för sakta för sin ålder, även fast vi själva vet att de kanske utvecklas precis som de ska om man räknat från då de skulle födas egentligen.
    Har ni stött på mycket problem och hinder, och hur har ni då löst dem?
    Vore kul med allt ni vill berätta om. Glad

  • Svar på tråden Ni med prematurer; berätta era historier!
  • Dr to be

    Hej! Grattis till dottern. Jag är född i v.28+ (alt 27+, mor och far säger v.28 och de blir osäkra när jag frågar om
    27+ eller 28+) 1988, alltså för 24 år sedan. Min mamma fick havandeskapsförgiftning. Jag vägde 732g och var 34cm lång (jag var tillväxthämmad).

    Idag är jag helt frisk, lite kort kanske-152 cm till 43-45kg. Jag pluggar termin 7 av 11 på läkarprogrammet, nygift och fick en dotter för snart 3 veckor sedan.

    Vad det gäller min utveckling så gick jag inte förrän 18månaders ålder men det är det enda "sena"... Har alltid haft lätt att lära i skolan.

    Hoppas allt blir bra med lill-tösen

  • Carowlin
    Dr to be skrev 2012-04-08 21:38:48 följande:
    Hej! Grattis till dottern. Jag är född i v.28+ (alt 27+, mor och far säger v.28 och de blir osäkra när jag frågar om
    27+ eller 28+) 1988, alltså för 24 år sedan. Min mamma fick havandeskapsförgiftning. Jag vägde 732g och var 34cm lång (jag var tillväxthämmad).

    Idag är jag helt frisk, lite kort kanske-152 cm till 43-45kg. Jag pluggar termin 7 av 11 på läkarprogrammet, nygift och fick en dotter för snart 3 veckor sedan.

    Vad det gäller min utveckling så gick jag inte förrän 18månaders ålder men det är det enda "sena"... Har alltid haft lätt att lära i skolan.

    Hoppas allt blir bra med lill-tösen
    Hej! Vad kul, då är vi lika gamla, är också född -88 och min mamma fick också havandeskapsförgiftning, däremot är jag själv bara 3 veckor för tidigt, född i v.37 tror jag men var också rätt liten men inte riktigt så som du.
    Min dotter vägde 651g och var 32cm när hon föddes så du var bara lite större Glad

    Kul att höra att det gått bra och att du inte var "sen" i något. Jag har en känsla av att våran dotter kommer vara tidigt med saker också för det är hon redan nu. Hon är snabb i utvecklingen om man jämför jämnåriga, till och med äldre om man pratar magålder och har inte haft några komplikationer alls och inte ens sånt som är normalt när man är så tidig som hon. Det enda är väl den där ductusen som var öppen men det var ju också normalt men den är nu stängd.
  • Calle

    Ska försöka sammanfatta så kort som möjligt. Jag och min fru var och är förstagångsföräldrar. Ultraljudsundersökningar oroväckande ofta utan att sköterskorna och läkarna berättade vad de misstänkte. Experiment på sjukhuset med shunt-dränering av fostrets lungor. Havandeskapsförgiftning, vätskefyllda lungor och underutvecklad lymfa hos barnet vecka 33. Dräneringsslangen åker in i barnets lunga. Planerat kejsarsnitt vecka 33. Direkt till intensivvårdsavdelningen på neo. Osclillator och lungdrännage. Allvarligt tillstånd första natten. Vi blev rekommenderade att genomföra ett akutdop mitt i natten. Mycket fin och värdig dopgudstjänst mitt i natten. Blev informerade om att ECMO kunde bli aktuellt. Fick höra av ECMO-läkaren att det kanske inte går att sätta ECMO på ett så litet barn. Andra dagen mer stabilt läge. Därefter stabilare läge och efter en tid fick vi flytta till familjeneo. Jobbigt att bo på sjukhuset med provtagningar mitt i natten och sondmatning tidigt på morgonen. Senare får vi åka hem och hemsjukvården kopplas in. Ännu senare får vi åka tillbaka då dräneringsslangen ska opereras ut. Går bra, men det blir intensivvård igen. Om man ska komma med något råd till förälrar som är mitt uppe i detta, eller som precis har gått igenom liknande situationer, är det att det är lika bra att vara beredd på att man inte helt återhämtar sig från chocken, även om barnet blir friskt och mår bra. Det är nog bra att samla på sig många minnen i form av foton och liknande från tiden så man har något att utgå ifrån när man bearbetar upplevelsen långt senare.

  • Carowlin
    Calle skrev 2012-04-08 23:22:22 följande:
    Ska försöka sammanfatta så kort som möjligt. Jag och min fru var och är förstagångsföräldrar. Ultraljudsundersökningar oroväckande ofta utan att sköterskorna och läkarna berättade vad de misstänkte. Experiment på sjukhuset med shunt-dränering av fostrets lungor. Havandeskapsförgiftning, vätskefyllda lungor och underutvecklad lymfa hos barnet vecka 33. Dräneringsslangen åker in i barnets lunga. Planerat kejsarsnitt vecka 33. Direkt till intensivvårdsavdelningen på neo. Osclillator och lungdrännage. Allvarligt tillstånd första natten. Vi blev rekommenderade att genomföra ett akutdop mitt i natten. Mycket fin och värdig dopgudstjänst mitt i natten. Blev informerade om att ECMO kunde bli aktuellt. Fick höra av ECMO-läkaren att det kanske inte går att sätta ECMO på ett så litet barn. Andra dagen mer stabilt läge. Därefter stabilare läge och efter en tid fick vi flytta till familjeneo. Jobbigt att bo på sjukhuset med provtagningar mitt i natten och sondmatning tidigt på morgonen. Senare får vi åka hem och hemsjukvården kopplas in. Ännu senare får vi åka tillbaka då dräneringsslangen ska opereras ut. Går bra, men det blir intensivvård igen. Om man ska komma med något råd till förälrar som är mitt uppe i detta, eller som precis har gått igenom liknande situationer, är det att det är lika bra att vara beredd på att man inte helt återhämtar sig från chocken, även om barnet blir friskt och mår bra. Det är nog bra att samla på sig många minnen i form av foton och liknande från tiden så man har något att utgå ifrån när man bearbetar upplevelsen långt senare.
    Oj, det låter som en resa det. När var detta?
    Vi fick ju dottern tidigare än ni men vi har haft det otroligt lätt utan komplikationer eller annat, hon är- och har varit fullt friskt hela tiden, förutom nu när hon är förkyld men det är typ alla här på Neo så det märks att det börjar bli vår.

    Vi har massor av foton från dag 1 som vi brukar titta på ibland. Jag tittade senast idag för att jämföra lite hur mycket hon faktiskt vuxit under dessa veckorna som gått och man ser ju inte det själv sådär direkt utan måste jämföra med bilder och minnas hur stora ens händer var på den lilla tjejen medans man idag, snart 2 månader senare, kan hålla henne mer som en normalstor bebis fast hon fortfarande är väldigt liten.
  • Carowlin
    2pågar skrev 2012-04-08 23:56:19 följande:
    Prematurmamma.bloggplatsen.se

    En bekant till mej som fick sin dotter i v 23. 399 g - men nu väger hon över 3000g! En fantastisk resa att läsa!
    Oj, hon vägde då inte mycket, och jag tyckte våran dotter vägde lite! Ska absolut läsa!
  • Liteniapril

    Fick vår dotter i v 31+1 då jag förlöstes med ks eftersom lillstumpan slutat växa helt (hon hade en tillväxthämning på nästan 50%, varför vet man ej). Hon vägde 900 gram och var 34 cm. Hon var beräknad till påskafton och på skärtorsdagen vägde hon 2130 gram och var 40 cm, så ff liten. Men hon mår bra, vi har varit hemma från neo 3 veckor, blev helt utskrivna för 1 vecka sedan.

    Har precis matat henne och hon somnar nog snart

    Lycka till med allt!!

  • wockatz

    Hej!
    Fick min lilla tjej i v. 28+1 december 2011. Hon vägde då 995 gram och var 35 lång.
    Har sedan nyår bloggat på
    www.wockatzmirakel.blogspot.com
    Läs gärna januari månad då vi fortfarande låg på sjukhus.

    Du har väl hittat trådarna prematurbarn 2012 och prematurbarn 2011? Där står mycket intressant.

    Skönt att det går så bra för er och grattis till tjejen!!

    Lycka till!

  • vännen

    Jag har två,prematurer. Den ena född runt v 33. Mådde prima både då o nu. Den andra föddes lite tidigare, förlossningen satte igång v 28. Vi hade en ok neotid, men tiden efter var tuff. Mådde som förväntat för veckan men fick en typ av syrebristskada nån gång under första levnadsveckorna o har idag en cpskada som påverkar motoriken.

  • Calle

    Carowlin: Det var 2009 (det kanske lät på min berättelse som att det var mer nyligen ). Jag tycker ändå vi har kommit otroligt lindrigt undan eftersom lilleman i princip inte har några men idag (bortsett från lite nedsatt immunförsvar och hans ointresse för att äta). Föräldrar till prematurbarn med diagnoser och svåra missbildningar har det garanterat bra mycket tuffare.

Svar på tråden Ni med prematurer; berätta era historier!