Distanslösa barn
GRATTIS till ert barn! O GRATTIS till er som fått ett barn! Att jag skrev grattis till ert barn först är för att jag verkligen vill gratulera det som fått två så omtänksamma, kloka och ansvarsfulla föräldrar!
Vi har nu varit hemma drygt ett år och nu börjar jag känna att även jag kan ge råd i dessa sammanhang, vi ser ju att vi inte varit helt fel ute i alla fall efter som vi nu har en trygg, väl anknuten, är go o gla men också arg o ledsen, han vet var han hör hemma och har börjat förskolan utan större problem (lååång inskolning).
Vi har ett äldre syskon och är väldigt sociala även om vi inte har jätte stor bekantskapskrets så träffar vi dem vi gärna umgås med ofta. Vi kände att det viktigaste var att vi mådde bra, vi hade inte mått bra av att isolera oss och då hade inte heller vår nyfådda mått bra. Vi beslutade att det viktigaste var att han fick en känsla av att VI var hans familj och därför var vi TILLSAMMANS hela tiden första månaderna och när pappan börjad ejobba 50% så var vi tillsammans den övriga tiden. Detta innebar att redan efter ett par veckor följde han med på storasyskonets kvälls aktiviteter men vi bar (han älskade närhet) honom mycket för att andra skulle hålla sig på avstånd, vi hade kompisar till storasyskonet här flera gånger i veckan osv. Vi försökte leva ett så vanligt liv som möjligt men höll oss NÄRA och var som sagt TILLSAMMANS.
Vi märkte snabbt vilka situationer han inte gillade tex. folksamlingar och då undvek vi dem om det var möjligt. När jag läser dina inlägg så är jag helt säker på att det kommer att gå bra för både er o barnet, ni är så himla medvetna! Även vår kille hade de första månaderna fullt upp med att charma alla i affären tex. men när vi enträget sa: Kom honom känner vi inte etc. så gav det sig. Nu kan han istället högt säga: Jag rädd han, när han ser någon ny person. Det som sonen tyckte var svårt ibörjan var att veta vem som var närmst, pappas jobbarkompis vi träffat 4 gånger i affären o pratat o skrattat med eller faster som han bara mött två gånger. Detta gav sig med tiden efter som han upptäckte att vi hade en helt annan relation till fastern än jobbarkompisen.
Du frågade om badhuset o mitt råd är PROVA. åk hem om barnet blir rädd och åk många gånger om det är roligt. Tack vare storasyskonet var vi "tvugna" att låta den nyfådd göra saker han aldrig fått annars. Efter 3,5 månader hemma så var vi tex. på Gröna Lund. Den nyfådda älskade det men jag kan lova att vi inte ens tänkt tanken på att åka dit om vi inte haft ett barn till som hade sina behov....