Hur får jag mitt barn att visa smärta (jag önskar ENDAST svar av ADOPTIVFÖRÄLDRAR eller andra INSATTA!!!!)

Du vill kanske inte ha svar från mig för jag har inget adopterat barn? Du får säga ifrån då.
Jag har en son som är extremt smärttålig som reagerar sådär. Han blir ledsen om det händer något oväntat som när han ramlar eller blir slagen men aldrig när han är sjuk och öroninflammationer känns "konstigt".
Han har gått med bruten arm i ca 3-4 dagar innan vi såg att han höll armen mer stilla än normalt och han har spelat en fotbollsmatch med en helt avbruten handled. (Matchen var "viktig" och det gjorde ju inte ont)
Vi har inte sökt för det men jag försöker få honom att förstå att han måste ta kroppens små signaler på allvar och jag försöker lära om smärt-vokabuläret.
Jag vet inte om eller hur man kan diagnostisera det men var noga med att berätta för läkare om X behöver vård, var extremt övertydlig! Min sons blindtarm brast för läkarna tog han inte på allvar "för han hade inte ont" ändå höll jag på att tjata mig blå.

Min ex adopterades till Sverige som 5 åring. Det satte sina spår. H*n kan aldrig säga något emot sina adoptivföräldrar. Rädslan att bli återlämnad finns för alltid kvar. Nu säger jag inte att det är så för ert barn man jag vet vad mitt ex har lidit och ännu lider av att alltid behöva vara perfekt.

Jag vill säga att jag har inte adopterade barn, men jag har ett biobarn som precis som mig är smärttålig.

Jag har, även när jag var barn, dragit ut tänder och borrat utan bedövning, dragit av ledbanden i en fot och trott att det var en stukning och dragit tillbaka ett urhoppat knä själv (som normalt kräver läkarvård och muskelavslappnande). Jag födde även mitt barn utan smärtlindring. Jag har varit med i en studie som bevisat att jag är mer smärttålig än andra (genom fysiska tester och pulskontroll).

Mitt barn är ungefär som mig. Hon gråter sällan och även om hon slår sig gul och blå så är hon inte speciellt ledsen. Ledsen blir hon när hon blir RÄDD, ofta av våra reaktioner eller av hon blir skrämd av något plötsligt. Min dotter fick också öroninflammation utan att reagera alls, endast när trumhinnan sprack och det rann ut något äckligt insåg vi vad som hänt och åkte till sjukhuset.

Nu vet jag inte hur det är för ditt barn, eftersom jag inte har någon erfarenhet av adoptivbarn, men att man kan vara olika smärttålig är bevisat och kanske är ditt barn mer smärttålig än du och din bio-dotter?