Hur får jag mitt barn att visa smärta (jag önskar ENDAST svar av ADOPTIVFÖRÄLDRAR eller andra INSATTA!!!!)

Du ger intryck av att vara en mycket lyhörd och engagerad mamma.
Jag är inte a-mor, men har stor personlig erfarenhet av adopterade samt professionell erfarenhet av personer med anknytningsstörning. Jag tycker INTE att du ska börja gråta själv när barnet mår dåligt såsom någon skrev tidigare i tråden. Det tror jag snarare skulle hämma barnets eget känslouttryck när hen ser att hen gör mamma ledsen genom att själv vara ledsen. Man ska ju såklart inte sitta och hålla tillbaka en massa känslor, för sådant märker barn direkt, men inte heller framkalla gråt eller liknande hos sig själv. Det är bättre att bara fortsätta som du gör och visa extra stor omtanke och lyhördhet för barnets behov, tycker jag.

Kan barnet prata än? Det är ju bra för alla barn att man pratar med dem tidigt om känslor och upplevelser och lär dem sätta ord på det de upplever (gäller såklart inte bara a-barn). Kanske kan ditt barn nå sina sinnen / känslor genom att sätta ord på dem först?

Vill också tillägga att det är jättelätt att missa öroninflammation. Jag missade själv att mitt barn hade det och då är jag ändå läkare till yrket! Pinsamt, men det var min man som tog med barnet till VC, där diagnosen ställdes.     

 

Visst är det så att man kan vara olika smärttålig, men tyvärr har nog alltför många a-barn blivit "tvingade" till att bli det, så det är ju bra att du fortsätter vara extra lyhörd för barnets behov.

Det enklaste sättet att förklara för 1177 är väl att berätta att ditt barn är adopterat och därför inte alltid reagerar som andra barn men att du som mamma har sett signalerna och känner på dig att något är fel. Det skulle jag tänka mig att de tar på allvar. 

Det kan nog vara olika från person till person hur mycket feber man får, men jag känner inte till någon vetenskap kring det.

Angående astman så är det svårt att uttala sig. Är ditt äldsta barn bio-barn och yngsta a-barn? Man ska nog inte jämföra dem för mycket, alla barn reagerar ju olika oavsett om de är biologiska eller adopterade.Dra inte för stora växlar på det utan gå på din modersinstinkt och gör det som känns rätt för dig och dina barn! Mina 2 är båda bio-barn och de reagerar helt olika på samma sjukdomar.