Heminsemination

Nu är det ju så att du i din TS frågar om detta är en dum idé, jag berättar bara vad jag tycker och vad som gör att jag aldrig skulle välja ditt alternativ så länge det finns andra möjligheter just pågrund av risken att faktiskt mannen någon gång kan ångra sig och faktiskt vill bli pappa till alla sina barn. Å sen är det ju sällan att lögnare (om han nu skulle vara det vilket jag inte säger att han är) berättar att de kommer att blåsa en, det sabbar ju liksom hela lögnen. Referenser är bra men de säger ju inget om mannens framtida planer för sitt liv. Det står er dock fritt att välja era livsöden och jag hoppas att det går bra för er oavsett.

Tänk på att det är en ganska osäker juridisk sits. Även om han automatiskt blir förälder i och med att ni är gifta, så kan hans föräldraskap upphävas - på ditt eller hans initiativ. Tänk om det blir en infekterad skilsmässa om tio år. Han kan visa att han inte är förälder till barnet, och kan bara försvinna ur era liv utan minsta skyldighet. Du kan visa att han inte är förälder till barnet, och kan utestänga honom totalt ur era liv. När förhållandet är bra och man drömmer om barn och en gemensam framtid är det lätt att säga att så skulle ni minsann aldrig göra, men folk förändras. Saker händer.

Klart man inte kan förutse  vad som händer i framtiden, men ska man gå och fundera på att man ska skilja sig och att allt går illa då behöver man inte skaffa barn eller gifta sig alls.
 Inte biologiska heller (  för dom som kan det) ... för det kan ju gå lika illa där.   Barnen blir ju lidande i vilket fall som helst. 

Läser ofta på Familjeliv och i nästan alla trådar där någon bestämmer sig för att göra ett val utanför normen så blir det en massa påhopp om hur fel det är o.s.v ! Att man är en usel människa för att man gör si eller så.

Är verkligen alla här så bittra? Man börjar ju undra faktiskt. 

I vilket fall som helst så är allt bestämt och klart och blir det ett barn så är det ett mirakel som kommer att komma till oss.

Antar att jag får påhopp för att jag skriver detta med nu.....        
     

     

Du bad ju om råd och folk ger dig råd. Du kan ju inte bli arg bara för att råden inte passar.
Det folk menar är ju bara att man ska tänka sig för en gång extra när man gör något som man inte kan få stöd juridiskt med sedan om något blir fel.
Blir det inget fel, så nä visst då är ju allt bara bra. Men OM det bli något galet, då är det ju faktiskt ett oskyldigt barn som blir drabbat.

Jag antar att man reagerar lite mer eftersom man är inne i en jobbig situation. Jag menar inte att vara elak i mina inlägg, klart det är bra att få höra vad andra tycker.

Men jag känner ju lite som så att ett barn blir ju drabbat även om det kommer till på naturlig väg och föräldrarna börjar bråka/skiler sig.  

      

  

En otroligt dum idé som inte sätter ett eventuellt kommande barn i första rummet.
 

klart vi kommer sätta barnet först...varför skulle vi göra det mindre än om det hade blivit till på traditionellt sätt.

Har du barn själv Anonym?   

Skillnaden är ju att om ni använt donatorspermie via sjukhus kan din man aldrig avsäga sig faderskapet. Med heminsemination kan han ju alltid säga att han inte är pappan med hänvisning till donatorn.

I andra scenariot folk tar upp skulle donatorn helt plötsligt få världens knäpp, skita i alla sina ideal och tex pressa er på massa pengar för att inte kräva vårdnaden och göra livet allmänt surt för er.

Båda scenariona är ju väldigt långsökta men dock möjliga och något man måste vara medveten om. Med donerad sperma via sjukhus kan det inte uppstå.

En sak jag funderade på, är du SÄKER på att det är så lång väntetid för donerad sperma? Jag vet att det är det för ägg men hade fått uppfattningen att det inte är det för sperma.

Nej det har jag inte.Precis.

Sedan vet man aldrig om läkarintyget är äkta.    

  

Det är klart att man måste fundera över framtiden! Vi gifte oss för att trygga arvsrätten oss emellan och för att säkra den juridiska situationen för vårt barn. Vi har livförsäkringar ifall någon av oss skulle dö plötsligt. Vi har papper på hur vi ska göra med huset vid en eventuell skilsmässa.

För mig är det här så naturligt. Man funderar igenom eventuella problem medan man är vänner, för att slippa öka på konflikten och/eller sorgen i en redan känslig situation.

Hjälper han många par på sidan av plus donerar sperma på sjukhuset börjar ju frågan komma upp om att ert barn ev kommer träffa på halvsyskon senare i livet. På kliniker får man pga detta bara bidra till ett visst antal barn. Har ni nån koll på hur många barn han har totalt?

Tycker inte att någon har uttryckt sig kritiskt om dig och ifrågasatt att du vill barnet bästa osv. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen, det man reagerar på är att det finns risker med det sätt ni tänkt er, jämför med att gå genom en klinik.

Jag undrar också hur mycket det egentligen kostar att använda donator i Danmark? Är inte insatt alls, men i den där serien "Barn till varje pris" som gick på SVT förut, och som många av oss barnlösa följde, var det ju en ensamstående tjej som bodde i liten lgh och inte verkade vara höginkomsttagare, men ändå fick ihop pengar till flera resor. Om ni har bra inkomster och kan försörja ett barn så borde ni väl kunna spara ihop till några inseminationer i Danmark? Efter flera år som barnlös är det ju oavsett vad som händer smart att ha ett sparande för olika behandlingar, eftersom det finns en gräns för hur mycket man får hjälp med genom landstinget. Så har i a f vi tänkt. Du skrev att ni skulle behöva ta lån för att insemineras i Danmark, är det något som du har kollat upp eller gissar du bara?

För övrigt så undrar jag vad som är bittert med att påtala att det finns risker med något? För mig är det självklart att gå in och avråda från något jag tror kan gå fel. Jag vet ju själv att man kan börja önsketänka i sin desperation som barnlös, och då kan man behöva höra hur folk ser på situationen utifrån. Det var väl därför du startade tråden?

Jag tycker att ni resonerar lite naivt för att båda vara nästan medelålders. Jag förstår er önskan att skaffa barn och jag lägger ingen värdering i vilken metod man väljer. Men som många andra påpekat så kan er metod slå tillbaka mot er själva i framtiden på ett oväntat sätt. Bara ni kan svara på hur mycket ni vågar riskera. Jag skulle också rekommendera danmark. Det är inte så dyrt faktiskt. Att hitta ett engångsragg på krogen vore till och med säkrare för er enligt mig (dock oschysst mot den stackars ovetande mannen).

Det kostar ca 4000-5000 med anonym donator och ca 8000 med öppen donator. Så det är inte så farligt tycker jag (borde man ha om man ska kunna ta hand om ett barn).
Men sen beror det ju på var TS bor, hur mkt resorna kommer kosta.

Nej det är ju inte mycket pengar, är man 30+ och redo att bilda familj så bord man kunna få ihop de pengarna.

Hypotetiskt, om TS flyger från långt upp i landet (Umeå) så kostar flyg till Köpenhamn tur och retur för 2 vuxna ca 4000 kr. (2000 om man flyger från Stockholm.) Lägg på boende, så går det på ca 10 000 TOTALT. (3000 till för öppen donator). Enligt mig är det småpengar i fertilitetssammanhang, som sagt en privat IVF kostar från 22 000... Skulle absolut betala de pengarna och få en Köpenhamnsresa på köpet, istället för att ta risker.

Fast att åka till Danmark gör väl inte det hela mer juridiskt vattentätt, gör det det? I Sverige får ju mannen skriva på ett papper om att han godkänner inseminationen och tar på sig föräldraskapet - görs det i Danmark? Vi gjorde inte det, i alla fall.

För att vara på den säkra sidan hade jag för det första pratat med en jurist.

Jag tror (utifrån min begränsade erfarenhet) att ni har två val om ni vill göra faderskapet vattentätt och omöjligt att upphäva. Antingen gå genom den svenska sjukvården, eller göra heminsemination/åka till Danmark, dra igång en faderskapsutredning och därefter låta maken adoptera barnet.