Jag har låtit andra flaskmata min son och nu ångrar jag mig.. hur löser jag det?

Hade totalt glömt bort att kolla den här tråden!! :) Vet inte om ni kommer läsa det här, men skriver ändå. Det har gått bra men vi har inte sagt något utan mest undvikit det hela.. vi försöker mata precis innan vi ska hem till folk så vi vet att han inte kommer vilja ha mer på minst 3 timmar, eller så tar jag honom och "försvinner" när vi märker att han börjar bli hungrig... Jag känner att det är ännu viktigare att bara vi matar nu, för han har ju blivit större och matningen har blivit en fin stund för oss. Han ler jättemycket, håller våra fingrar, smeker oss på armen, leker med mitt hår osv. Det märks verkligen att det är så bra för anknytningen! Sen har han börjat krångla lite med maten. Förut åt han allt på en gång, var tredje timme, men nu äter han bara lite, tar en paus, äter mer, tar en lång paus, osv. Om man ger honom när han inte vill ha så kräks han upp allting, så det går liksom inte bara att stoppa nappflaskan i munnen på honom och hålla den där tills han har ätit upp allt.

En sak som har underlättat lite är att han ibland blir väldigt mammig (och även pappig!). Ibland när vi är borta hos släktingar blir han helt omöjlig att trösta tills jag tar honom i famnen. Då blir det lättare att inte lämna bort honom när han ska äta. Alla har märkt att han är mammig förutom sambons mamma som vägrar acceptera det. Det är så löjligt för när han börjar gnälla eller skrika så säger ALLA på en gång att han måste vara hungrig, min svärmor vägrade lämna tillbaka honom en gång trots att han skrek och skrek, hon sa att vi måste ge honom mat, och vi måste ta honom till sjukhuset för något måste vara fel! Då skällde sambon nästan ut henne och sa att nu fick hon ge honom till mig, och då lugnade han ner sig på en gång. Hon blev sur och gick därifrån.. Men ja, det gör ju saken lite lättare för oss ;)

Hittills har det inte blivit någon stor grej eftersom att vi lyckats undvika situationer där andra försöker mata. Vi låter inte nappflaskan stå framme där folk kan ta den bara sådär. Men jag antar att vi inte kommer kunna fortsätta såhär i all evighet, så om de säger något eller blir sura, då säger vi som det är och så får de väl bli sura då.