Efter 6år vill han träffa han..

MizzTez, håller med om exakt allt! Props till ett grymt inlägg, och beklagar att din barndom kantades av svårigheter.

Det blir ju en jäkligt utdragen adoptionsprocess om du inte kan få exet att godkänna det. Och det är inte ens säkert att adoptionen kommer gå igenom trots allt...

När hade du kontakt med honom sist, vad vet du om hur hans liv ser ut idag?

Vet inte hur jag ska formulera mej här men....

Mitt ex gav mej min son, det tackar jag för.

Min man gav min son ett liv...

Det handlar inte om en normal människa med lite drogproblem nu, utan en psykopat.
När han satt inne på behandlingen så hade dom svårt att ge han nån diagnos av han andra problem så han fick gå hälften av tiden på psyk.( det vet jag pågrund av att vi bor i en liten stad och känner folk som jobbar där).
Han berättade för folk där att hans son botte i stockholm med sin mormor.Vilket är en lögn. vi bor i samma stad.
Han har ett sjukligt behov av att ljuga och har ingen empati alls.

Jag vet att min man alltid kommer att vara min sons PAPPA men oron för vad hans biologiska ska göra mot honom skrämmer mej och jag hoppas att vi har ett så pass bra system att famrätten kan avgöra att han inte är lämplig att ha kontakt med han.

Min son har träffat han biologiska kanske 10 gånger.
Å under dom träffarna han han inte velat sitta med han utan prata med mej om han egna bekymmer för att få mej att tycka synd om han. Det var under min sons första år.
Sen tog det några månader innan kan kom igen å sa hej.

Sista gången var på mins sons 2års kalas å då kom han hög som ett hus å sa att han nyss kommit ut från psyket, han satte sej i min sons rum å ritade i några timmar medans vi satt i köket å åt tårta sen for han. sen har han inte träffat han mer...min son visste inte då vem han var.

Sen fick jag ett sms av han för några veckor ( en vecka efter han kommit ut från behandlingen) att han ska gå så långt det krävs för att få umgänge med "våran" son.

Lucas har en trygg värld nu och jag VET att den skulle raseras om mitt ex kom in i hans liv...
Förstår ni min oro.???!
Jag hatar inte mitt ex för de han gjorde mot mej när vi var tillsammans, inte alls.
Men han är inte frisk och kommer aldrig att bli.

Till MIzzTeZZ:

Jag beundrar din styrka!
Att berätta om det kan inte vara lätt och jag hoppas att du nån gång under ditt liv kan acceptera hur allt blev för dej, och se det fina du har. Jag önskar dej all lycka!
Tack för att du stod upp för det jag tror på!

Man ska inte tro att man kan komma när det själv passar, att vara förälder handlar om att finnas där i alla väder!
Min man har lärt min son allt han kan.
gå, prata, spela fotboll!
Han borstar hans tänder, läser hans saga, går med han till skolan, är hemma när han är sjuk, tröstar han när han är ledsen!! Han finns där! och DET är att vara PAPPA!
Mitt ex gav mej honom men lämnade han oxå..!

Jag hoppas att du får ett underbart liv!

TS - Tyvär är det inte mycket du kan göra. Går ditt ex inte med på adoption är det extremt svårt att få det. Vad du kan göra är att fresta med att han slipper betala underhåll.

Driver ditt ex ärendet smart till tingsrätten via familjerätten kommer han med rätt stor sannolikhet få umgänge, troligvis övervakat till en början med. Funkar det övervakade umgänget och han sköter det bra kommer han sen stegvis få lite mera och kanske helg också till sist.

Du kan förhala processen genom att motsätta dig allt, överklaga osv. Finns en viss risk att du då bedöms av domstolen som besvärlig och att det slår tillbaka på dig. Har du tur när du förhalar osv så tröttnar ditt ex och försvinner bort i sitt stökliv.

Vad du kan göra redan nu är att anlita en advokat och låta advokaten ha all kontakten med exet och sköta ärendet proffesionelt. En del stökkillar backar och tröttnar när de märker att de inte får kontakt, när fram,  och möter kvalificierat motstånd. Om han däremot har sansat sig lite går det kanske att hitta enlösning som är acceptabel för alla inblandade.