Svenska tjejer - ett socialt förfall
Plutteli skrev 2012-06-23 19:41:42 följande:
Å du tycker det är helt ok? Jag känner ytterst få män som inte vill spendera tid med sina barn, de flesta gör allt de kan för att få det, är gladeligen föräldraledig osv. Det fåtalet som inte vill vara med barn har heller inte skaffat några. Allvarligt talat så känner jag öht inte igen attityden att det är bättre att det ska se bra ut inför chefen än att få vara med sitt barn...
Nej, jag tycker inte det är ett dugg konstigt. Bland annat är det vanligt att par som varit tillsammans länge gifter sig och skaffar barn i ett sista försök att få förhållandet att fungera. En tanke om att barn ska föra dem samman igen och äktenskapet göra att de kämpar bättre. Dvs förhållandet är redan på sluttampen men de gifter sig istället för att göra slut som de nog borde. Således brister äktenskapet fort eftersom de inser att det inte gör till eller från för grundproblematiken att vara gift. Min man gifte sig med sin ex-fru av just den orsaken, de skilde sig efter mindre än ett år. Många "klarar av" sitt dubbelarbete också när det bara gäller dem själva, men när det kommer barn i bilden så vill det något mer för sina barns skull och tar sig ur det, precis som kvinnor som blir misshandlade av sina män kan ta steget att lämna när första slaget faller på det gemensamma barnet. (Drastisk jämförelse men du fattar poängen)
Kvinnor som är hemmafruar och inte har ett arbete eller en bra utbildning att falla tillbaka på KAN INTE av rent ekonomiska skäl lämna sin man ens om de vill, det gör att "ojämställda" förhållanden på ytan kan verka mer lyckade, men frågan är om det är att hålla ihop som är självändamålet oavsett hur parterna i förhållandet mår?
Vad gäller det där med att män "inte kan" uppfostras till att städa: Det stämmer inte på en fläck. Jag känner flertalet män som är väldigt ordningssamma, män som har som egentid att städa och pyssla. Min man är pedant men det märks TYDLIGT hur olika vi är uppfostrade om vad för städning som är den viktigaste. Han ser skiten i vardagsrummet, vid matplatsen och dyl och plockar och fixar, jag ser skiten på toan, i badkaret, handfat och diskställ och plockar och städar där. Om män från början ses som inkapabla till att se skit, till att klara av att städa eller plocka undan sina smutsiga kläder så är det klart att de från barnsben blir inlärda att de inte kan och att de inte behöver, en vana som då sitter i! Tom min pappa är kanonbra på att se smuts och städa (han städar nästan dagligen), men så var han ensam barn och uppfostrades tidigt i vikten av att hålla rent efter sig själv. (Han är född -44 om det spelar någon roll)
Din erfarenhet av städande män stämmer inte med min, som sagt, men det KAN ju också bero på vilket umgänge man väljer. Du kanske umgås mycket med kommunister, som har tagit till sig de feministiska värderingarna och kämpar på med städningen just därför..? De flesta män jag känner i min egen generation och yngre, är antingen Sd eller tillhör det blåa blocket.
...fast med tanke på hur både vår förhistoria och vår historia ser ut, så finner jag det högst otroligt att inte driften att hålla ordning och göra fint i hemmet - vare sig detta är en grotta, ett djurhudstält, en igloo, en timrad stuga, en medeltida borg eller en modern trerumslägenhet - skulle vara inpräntad i DNA-koden på X-kromosomen vid det här laget...
Detta skulle ju också kunna förklara, varför homosexuella män ofta är intresserade av heminredning.