Clearblue & Pergotime
Emtfb håller tummarna på att mensen inte dyker upp. Heja :)
vi har försökt sen jag slutade med mina ppiller för 4 år sedan. har fått diagnosen pco, därför jag försöker gå ner i vikt nu. har gått ner 15kg redan. =) min man har gjort spermatest och jag har tagit massa blodprover. inga andra sjukdomar förutom pcon då.. om inte övervikt räknas som "sjukdom".
är 25 år och jobbar också som undersköterska inom vården =) verkar vara populärt ;)
min man är 29år och har inga barn sen tidigare.
väntar på ÄL nu, men har bestämt att inte testa denna månaden.. ska lägga fokus på viktnedgång nu innan vi kör igång igen. kör dock med pergotime ändå, för att försöka få igång regelbunden mens..
hur går det för dig jendeas, har du haft ÄL?
egentligen hatar jag alla dessa hormoner man stoppar i sig.. vissa dagar gråter man tills man inte har någon luft kvar.. och andra dagar är man så glad så man inte vet var man ska ta vägen.
idag är en sådan dag. jag är så glad och känner mig så sjukt lycklig, fast det inte har hänt något speciellt! visst är det bra, man får njuta och tänka tillbaka på de glada dagarna sen när man känner sig nere! =)
någon annan som känner likadant?! 
vad tyst här är? vad händer, flickor ? :)
hejsan allihopa!
varit lite off ett tag. mycket som snurrar i huvudet. ringde min BM i måndags och frågade lite om mina pergo. frågade även om det inte är dags att göra UL och kolla om det verkligen blir några ägg. för det verkar som det är många andra som faktiskt får göra det. men hon sa att det är inget de gör i staden där jag bor. =( men hon frågade om jag gått ner mina kilo som vi kommit överens om, och det har jag ju inte. har lite kvar. så hon tyckte att jag skulle lägga all fokus på att gå ner mina kilo som jag har kvar, ändå äta pergo och inte koncentrera mig på att det ska bli barn... =S
så jag vet inte. känns som jag inte orkar bry mig om barn längre. känns som hjärnan liksom ställt in sig på att det inte kommer bli några barn. vi försökt i 4,5 år nu.. inte konstigt att man tappar lusten nu. känns som jag har accepterat detta på något vis. samtidigt som jag fortfarande hoppas..
ska iallafall gå ner det som är kvar. inte bara för att vi ska få mer hjälp utan även för att jag behöver det och vill det. går dock trögt, jag har ingen motivation & inspiration kvar. =/ är ledsen och gråter nästan varje dag.
tröttsamt...
vilket deppinlägg detta blev, men hoppas ni förstår... 