Vad er är mörkaste hemlighet?

Ok. 

Att jag stal pengar från båda mina föräldrar som tonåring. En hundring här och en femtiolapp där under flera år. Största summan som jag tog på en gång var nog femhundra kr, som jag tog för att jag hade gjort av med min egna sedel som jag hade lovat mamma att inte röra. Så jag tog en ny ur sparbössan och låtsades att den var min.

Under åren blev summan av alla dessa sedlar säkert tusentals kronor och jag har fortfarande inte betalat tillbaka.

Jag skäms så mycket att jag ibland gråter hejdlöst, för det var aldrig till något allvarligt heller! Jag ville bara kunna köpa en massa trams. Saker som jag gott kunde ha sparat till själv om det var så djävla viktigt. 

Jag planerar att betala tillbaka vartenda öre i smyg, men jag är arbetslös och har varit det hela mitt liv, så ibland får jag rå-ångest eftersom jag inte vet hur i helvete jag ska lösa detta. 

Hur fan kan man stjäla från sina egna föräldrar?! De som aldrig har varit annat än hjälpsamma och snälla mot mig. Fy fan, jag mår illa.

att jag för drygt en vecka sen låg med min väninnas kille. han kom hem till mig. sov över. jobbar på så vis att han e borta varannan vecka. så han ska komma mer till mig.
det knasiga e att jag inte har dåligt samvete? därför att hon och mitt ex flirta som fan med varann, vilket ledde till att det separerade.
så jag tar gladligen emot hennes kille. :) 

Jag har också tagit pengar från mina föräldrar i desperation kände jag då som liten. Tog pengar vid två tillfällen för att jag kände mig tvungen och mådde skit pga det. Det var skolans fel också, de tvingade oss att sälja fula julkort pga någon klassresa, dessa julkort ritade vi själva och var ju urfula. Jag lyckades ju inte sälja alls, så i ren desperation tog jag 100kr från min mor och i skolan låtsades jag som att jag sålt 10 jävla pack julkort. Mest irriterad på skolan som tvingade mig sälja fast jag inte ville och mig själv också som inte vågade säga att jag inte lyckats sälja något av de fula vita julkorten med streck på (jo så fula var de). Samma en annan gång. FY det var hemskt, jag mådde skt att jag tagit pengarna, något jag ALDRIG tidigare ens tänkt tanken eller velat göra. Var jätte ledsen. Sen kan jag nu som vuxen undra varför jag inte helt enkelt berättade till mor att jag inte lyckats sälja, hon hade ju självklart hjälpt mig och jag hade inte behövt må så dåligt över dessa pengar, men, men lätt att va efterklok!

Kom på lite mer..

Ibland duschar jag inte på flera dagar eller byter underkläder. På sistone borstar jag inte heller tänderna varje dag.

Jag stal 2000kr från ett tidigare jobb och skulle lätt göra om det ifall det vore lika enkelt som det var där.

Jag har tagit massa pengar av mor och far i yngre ålder, hade aldrig dåligt samvete och köpte alkohol och cigg av det. Jag stal nog flera tusen och har än inget samvete över det

Har oxå legat med min väns kille då jag var 14, grät och mådde jätte dåligt. Hon vet det än inte och kan fortfarande inte fatta att jag gjorde det

Men snälla lilla vän!

Erkänn för dina föräldrar och ta emot förlåtelsen de kommer att ge dig. Det är klart ovärt att må så otroligt dåligt för något sådant. Du behöver hitta ett sätt att förlåta dig själv.

Om det är svårt att förlåta sig själv- vänd då på det och tänk på hur det skulle vara om du var mamma/pappa och ditt barn hade tagit pengar från dig, lite då och då, och nu mådde SKIT för det. Skulle du vilja att ditt barn fortsatte må dåligt eller skulle du vilja att hon skulle må bra? Du skulle ju vilja att ditt barn mådde bra. Det vill väl dina föräldrar att du ska göra också? 

Om det är viktigt för dig eller dem att du gör rätt för dig, så erbjud din tid och jobba av skulden.

Lycka till!

Gudars, nej, det kan jag bara inte!

Visst, jag betvivlar inte att de skulle förlåta mig, men jag kan inte.
Jag har däremot sagt till dem  att så fort jag får ett jobb ska jag börja ge tillbaka till dem, för de har hjälpt mig med hyran och sånt ibland, så då kan jag passa på att ge de där extra tusenlapparna också, som "bonus". 

Om jag hittar ett snuskigt välbetalt jobb (i Norge) ska jag donera något riktigt bra till huset också, typ nytt kakel till tvättstugan. Det har behövts i flera år nu, men det har nästan aldrig funnits pengar till att unna sig något här.
Allt går till lån och räkningar. 

Vilken snyfthistoria det där blev, nu då! Jag lovar, vi är inte SÅ miserabla som jag får det att låta.  

Tack ändå, för stödet! Det var fint av dig. 

Men åååh! Jag har varit med om nästan samma sak, fast vi skulle sälja kolor eller nåt! :(
Jag var inget vidare på att sälja, för tyst och blyg, så det var lätt att säga nej till mig.

Så jag snodde det som skulle ha blivit summan av försäljningen (minns inte beloppet just nu) från mamma och gav till skolan och gömde kolorna som jag inte hade lyckats sälja.

Precis, varför sa man inte bara som det var?! Min mamma är ju världens snällaste, men ändå kunde jag ha jättekonstiga tankar att hon skulle bli...arg på mig? FÖR VAD?
Man tänker konstigt när man är liten. :/

Fick du nånsin chansen att ge tillbaka allt, då?