Vad er är mörkaste hemlighet?

Jag uppfattas som väldigt snäll, en vänlig person med ett gott hjärta. Det har jag också, det är få gånger jag hellre ger ett slag än att skaka hand och förlåta, jag hjälper människor i nöd oavsett hur jag själv har det ställt.

Jag har hamnat i ekonomiska problem för att hjälpa andra, tagit in människor i mitt hem föratt ge dem mat, trygghet och rena kläder.. men innerst inne så tror jag att det vilar något mörkt, en bit av ren ondska! För så jag kan känna ibland så är jag inte vänligare än hitler.

Jag vet inte hur jag ska förklara, men det är ondska där och jag känner av dess närvaro....

Jag knullar mer min gamla engelskalärarinna. Hon är 68 och jag är 24. Hon är gift med flera vuxna barn och jag har en sambo...

Träffades dock först i vuxen ålder.

Hemligheter har jag, inga mörka dock.

Omständigheterna håller jag för mig själv, men mörkt var det. Jag böt sängkläder.

Vill bara säga att jag tycker det är starkt att du kommit ur det och att du använt pengarna till din man och barn! då har ju pengarna hamnat rätt, alla gör snedsteg och sen att dom inte kom från lotto, den hemligheten får dö med dig, Önskar dig all lycka

Du gör det jag drömmer om! kanske inte 68, men är hon fräsch hade jag gjort samma sak! kan du inte berätta om hur det gick första gången ni hade sex? Gärna pma om du vill och har lust

När jag gjorde lumpen sög jag av en lumparkompis och vi hånglade upp varandra redigt. Gissa vad vi gör på återträffarna. Nu har jag flickvän och  barn, men ibland träffar jag killar och vi suger av varandra och hånglar, ingen annan vet nåt,men jag blir störtkåt  av det.

Folk i min omgivning tror att jag är lugn och trygg, men det är bara på ytan, i själva verket är jag en sådan som oroar mig för allt och alla. Det har varit så illa att det hindrat mig i mitt liv och jag har måst söka hjälp för det.

De verkar också tro att jag är en person som nöjer mig med lite och ingenting, och att jag lever lycklig och harmonisk med det liv jag har. Men sanningen är att jag ofta känner mig väldigt ensam och misslyckad. Nöjd med mitt liv har jag inte varit på många många år.

Sedan är det ingen som vet att det fortfarande inte går en dag utan att jag tänker på en f.d. kompis som väldigt snöpligt sade upp kontakten med mig för två år sedan. Försöker intala mig att det är ett avslutat kapitel, men det funkar inte, kan inte släppa det. 

Vem vet?

du?