Forum Förälder Attachment Parenting
Inlägg från: Finis |Visa alla inlägg
  • Finis
    Finis
    14 svar
    Citera Återställ Anmäl

    Vågar jag lämna henne?

    Jag har bokat en weekend i augusti. Ska vara borta två nätter och tre dagar. Min dotter kommer då vara 22 månader. Vi är otroligt nära då pappa jobbar mycket kvällar så det är oftast bara hon och jag, dock går hon på förskola 6h/dag utan problem. Hon är ganska mammig. Hon ska vara hemma med pappa under denna resa. Dom är inte jätte nära så jag tror att det kan vara bra att dom får vara lite själva och knyta lite an, MEN jag är rädd att hon ska känna sig övergiven av mig och att vår nära kontakt ska kompromissas om jag är borta så länge.

    VET att jag är väldigt "mesig" men då det är vi två oftast så är vi oroligt nära. Kanske bra att få lite distans men är tre dagar för mycket när hon är så van att alltid ha mamma där? Är ju nästan alltid jag som lägger osv.

    Jag har faktiskt rätt mycket ångest över att JAG ska vara ifrån henne så länge. Nått jag måste jobba med tror jag.

    När hon var runt året sov hon utan mig 3 nätter för jag låg på sjukhus, men då kom dom och hälsade på på dagarna så det blev aldrig nån längre stund. Men redan då kände jag att dynamiken mellan oss ändrats. Gick snabbt tillbaka till det gamla dock. Men mitt hjärta skulle brista om hon tydligt visade något förändrats mellan oss.

    Hjälp...Rynkar på näsan

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Vågar jag lämna henne?
  • Finis
    Finis
    #2
    Citera Återställ Anmäl
    Nyfiken gul skrev 2012-07-08 17:13:40 följande:
    har du möjlighet att vara borta från henne några timmar /en hel dag lite då och då fram tills du ska åka så gör gärna det. 

    är hon trygg i sig själv som barn så fixar hon det alldeles utmärkt.   
    Hon är väldigt trygg. Men det är en bra idé att träna lite innan, både för henne och mig ;)
  • Finis
    Finis
    #5
    Citera Återställ Anmäl
    skogsvitter skrev 2012-07-08 17:18:39 följande:
    Tyvärr är det så att barn knyter inte an för att du lämnar dem själva, detta sker när du är närvarande och det är i så fall på det sättet ni måste få dem närmare varandra. Så länge han är borta så här mycket kommer hon ju aldrig knyta an till honom, men ser han till att vara ledig och hemma from nu och tills ni ska fara så att ni är hela familjen tillsammans kan ni förhoppningsvis jobba lite mer aktivt med att han får sköta henne så mycket som möjligt nu innan du åker.

    Du skriver detta i AP-forumet men dina åsikter är inte alls förenligt med förhållningssättet, då skulle du inte kalla dig själv "mesig" för att du reagerar helt normalt eller tycka att ni behöver "distans" eller att det skulle vara "bra" att hon är med en person hon inte ens står nära eller känner sig trygg med. Det är väldigt snedvridna resonemang i mina öron.

    I ditt läge skulle jag aldrig åka ifrån en så liten under så lång tid, i synnerhet inte i den åldern då de är mitt i närmandefasen och är ovanligt mammiga och faktiskt har mer separationsångest än vanligt. Då skulle jag ta med barnet, eller stanna hemma.
    Nu skrev jag iofs att det "kanske" är bra om vi får lite distans. Hon står nära sin pappa och känner sig trygg med honom men jag är hennes närmsta.

    Ber om ursäkt om jag stött mig med dig genom att lägga detta på fel ställe, får väl be dom flytta tråden då.
  • Finis
    Finis
    #6
    Citera Återställ Anmäl
    skogsvitter skrev 2012-07-08 17:22:05 följande:
    Men barnet är ju på förskolan varje dag, vad mer menar du att hon ska träna? Så här små barn behöver mer tid med anknytningspersonen för att faktiskt bli trygg, inte tvärtom! Man "tränar" inte genom att lämna dem titt som tätt, separationer är påfrestande för så här små barn och gör dem otrygga istället för trygga. Det är närheten till föräldern som gör barn trygga, inte att överge dem och tvinga dem att bli "trygga i sig själva". Det är liksom en 1-åring vi snackar om.
    Men hon kommer ju vara med sin pappa, inte en främling...köper det du skriver att dom som komma närmre varann när vi alla är tillsammans. Jag är inte alls insatt i detta ämne men kan det inte vara nyttigt att dom ser att man kan vara ifrån varandra några timmar eller en dag utan att det betyder att man försvinner för alltid. Eller dom kanske inte kan göra den kopplingen även om det är undermedvetet? Är som sagt inte alls insatt.

    Min dotter är dock väldigt trygg i sig själv. Även fast hon är mammig så är det ytterst sällan några problem att lämna på förskolan och hon vill ofta inte gå hem när jag hämtar.
  • Finis
    Finis
    #9
    Citera Återställ Anmäl

    Vad svårt det känns, vill inte på något sätt skada henne. Kanske bäst att avboka resan då, blir för dyrt att ta med henne.

    Närheten till henne är otroligt viktig för mig, därför jag känner sån ångest över att vara ifrån henne och sån stark oro. Vill inte att en nöjesweekend för mig skall göra henne till ett osäkert barn och senare vuxen. Hon är mycket viktigare än så.

    Lade tråden här, trodde det passade in, men är inte påläst vad som gäller AP så den hamnade nog kanske fel då.

    Egentligen tycker jag nog inte själv att jag är mesig även om jag kan känna att min ångest ibland är ohälsosam för mig och jag är rädd att MITT behov av att ha henne nära hela tiden skall begränsa HENNE. Om du förstår hur jag menar. Rädd att jag skall göra henne osäker iom att jag alltid finns där men det är tydligt att jag skulle behöva läsa på lite mer om ämnet. Vet att man inte kan ge ett barn för mycket närhet och hon har fått väldigt mycket sen hon föddes.

    Hon är absolut inte lika nära sin pappa som hon är mig. Om jag är i närheten är det bara mamma som gäller oftast även om hon ofta frågar efter pappa och blir glad när han är hemma. Är jag inte där är hon dock trygg med pappa. Jag försöker få dom att knyta an mer, har sagt att han måste ta mer ansvar för henne när vi är hemma alltihopa, byta blöja, ge mat, bada osv. Att det är viktigt för oss alla. Dock har jag svårt att släppa taget riktigt och släppa in honom då det som sagt oftast är hon och jag. Känns som vi lever lite i symbios, vet inte om det är hälsosamt...eller om jag begränsar henne genom att göra så.

    Kan du ge mig råd? Hur ska jag göra när hon tex gråter om han ska lägga henne och jag är hemma. Om jag är sjuk och behöver ligga i sängen men hon bara vill vara med mig och gråter om han tar henne? Om hon gråter när jag går ut för att gå på bio tex, ska jag gå ändå eller? Jag lämnar henne ytterst sällan utöver förskolan. Varit på bio två ggr sen hon föddes och hon har sovit borta hos mormor utan oss båda en gång sen hon föddes.

Svara i tråden
Svar på tråden Vågar jag lämna henne?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies