Snart adoption. GRAVID!

Grattis till er lilla flicka och till pyret i magen! Förstår att alllt måste var ett virrvarr just nu. Jag har inte lästa hela din tråd så jag vet inte vad som redan är skrivet. Vet du i vilken vecka du är när det gäller graviditeten? om jag vore er skulle jag absolut genomföra adoptionen men jag skulle i nuäget inte tala om att jag var gravid. Du vet inte vad som händer med din graviditet, du räknas trots allt till de äldre förstföderskorna och tyvärr ökar både risken för missfall dödfödda barn ju älder kvinnan är. Om ni tackar nej till adoptionen och graviditeten slutar i missfall  - hur kommer ert liv se ut framöver? Risken är ju då stor att ni förblir barnlösa (då ni även får börja om som sökande i adoptionskö) och eftersom ni valt att adoptera antar jag att ett barnlöst liv inte är något ni kan acceptera? Om du är frisk i övrigt så är det faktiskt inte så bråttom att skriva in sig på MVC, det enda du får är några broschyrer om mat och graviditet mm man kollar blodtrycke, blodsocker och tar ett blodprov för att kolla om du har HIV och har antikroppar mot röda hund, sen får man inte komma på kontroll igen förrän efter man gjort rutinultraljud som brukar vara kring v 18 så med andra ord så är det inte så bråttom till MVC om man mår bra och är frisk. Men vad som är viktigt är ju om ni kan ge det adopterade barnet med allt vad det har med sig i bagaget och ny aknytning med en liten nyfödd i huset? Hur ser erat nätverk omkring er ut - kan ni få hjälp med hushållet osv så ni kan ägna er helhjärtat åt barnet/barnen. Du kan också må dåligt under graviditeten, hur orkar du med en 1-åring som har lite extra behov pga separation? Det här är viktiga frågor som bara du och din man kan besvara.  Både via MVC (fast du ska du nog vara inskriven och din vårdcentral kan du få kontakt med kurator /psykolog om du vill ha någon att bolla tankar med, givetvis kan du söka dig privat också.  Ni kommer att älska barnen lika mycket, tro ingen annat, jag har sett en del inlägg där vissa påstår att det biologiska barnet kommer att bli mer älskat, men så är det sällan och det kan faktiskt bli så att man knyter an mer till det adopterade barnet än det biologiska så det går inte att säga att man älskar mer bara för att det är biologiskt.  Hur som helst Lycka till med ert beslut, ett beslut som bara ni kan fatta!

Ja från Sydkorea.

Hoppas ni inte har något emot adopterade personer? Tror jag är tämligen ensam här bland svenskar.

Jag är helsvensk och 1,60 lång. Precis som du som skrev ovan. Blond och blåögd är jag också. De flesta svenska kvinnor är inte så korta men du behöver inte känna dig ensam på denna grund. Att inte vara svensk behöver ju inte innebära att man är kort. Även infödda svenskar är inte alltid 1,70 som du skriver. Även om det kanske är snittet.

Sydkorea och jag är bara 1,60. Men jag vet att det även finns svenskar som har den längden (alltså tjejer). Någon skrev ju det ovan. Så visst förekommer det men är kanske ovanligt.

Bara för att man har bruna ögon och "bara" är 1,60 behöver det i sig inte innebära att man inte ska anses vara svensk. Alla svenskar är inte 1,75 långa och har blont hår och blå ögon. Finns även svenskar till svenska föräldrar som har bruna ögon.

angående nr "3. att ni ens tänker tanken på att döda sitt ofödda barn för ett adoptivbarn ger mig äckelmagkänslor."

Tror inte man ser det på det sättet. Ingen vill döda någon och ingen vill genomgå en abort. TS kommer heller inte göra det. Däremot verkar du inte förstå sårgen i att inte kunna fullfölja adoptionen och få hem sitt efterlängtade barn som man väntat på så länge. Ett barn man har sett foton på och tagit till sig och som väntar på sina föräldrar. TS och andra adoptanter har kommit över en ev. sorg av barnlöshet då det valt att adoptera. Men nu när graviditeten är ett faktum vill ju ingen göra en abort.

Att det ger dig äckelkänslor är märkligt. Är ett adoptivbarn så mycket mindre värt i dina ögon?

Ja och de var påväg att få sitt efterlängtade barn om en månad. Ett barn de kämpat för i säkert flera år. TS kommer inte avbryta graviditeten, ingen har sagt det eller näämnt att hon borde det heller. Men försök förstå sorgen i detta också. Menar du på allvar att det barn som väntar på dem i Thailand är så lite värd att de huxflux bara kan vända ryggen och bli överlyckliga att ha blivit gravida? Då kan jag tala om att så funkar det inte.

Aj säger jag. Två flickor som är biologiskt släkt och dessutom tvillingar. Bäddat för att den adopterade flickan kommer känna sig utanför och mindre älskad och efterlängtad. Tyvärr. Om det hade varit en bror, men två tvillingflickor i så nära ålder. Ouch

Åh, grattis!!! Jag tror stenhårt på ödet. Ni som längtat så, nu får ni dubbel kärlek! Wow! Önskar er varmt lycka till. Stor kram