Anonym (Mmm) skrev 2012-07-29 14:04:15 följande:
Vi var tillsammans i 12 år. Hela tiden gjorde han saker bakom min rygg, ljög när han köpte saker, sa tex att han hade fått telefonen från jobbet osv. Räkningar som inte betalades, mm mm. Han drog på sig skulder och drack utan att jag visste om det, jag var blind och såg det inte, troligen för att jag inte orkade ta tag i problemet. Allt uppdagades i samband med att han åkte dit för rattfylla, jag försökte då stötta och hjälpa men sen uppdagades det att han hade stora skulder, fifflat med gemensamma konton, kört full med dottern osv så jag orkade inte. Kärleken försvann i alla fall från min sida många år innan vi gjorde slut. Han var alltid snäll mot mig men vi hade ingen närhet eller attraktion oss mellan alls knappt, han hade nog velat men jag var alltid arg och besviken på honom och han klarade inte alls att prata om det utan när jag tog upp problem så svarade han "alla har det jobbigt" eller "det är du som inbillar dig" eller oftast så lovade han att skärpa sig bara för att få slut på bråket. Du låter väldigt medveten om problemet trots att du är mitt uppe i ditt förhållande och det är bra, det har tagit mig två år att komma till den insikt jag är idag. Jag mådde hela tiden dåligt för att jag var arg på honom och trodde att det var synd om honom.
ok, hurl'ngesen gkorde ni slut? var det bra första tiden? jo , jag är väl ganska medveten , men ofta tvivlar jag på mig själv väldigt då jag som du tycker det är synd om han då jag "bråkat" med honom. han är annars väldigt omtänksam av sig. men undrar "varför jag måste hitta fel" det tar hårt på mitt samvete då jag ör en person som inte vill göra nån illa eller bråka utan all anledning. han sägerofta också att jag inbillar mig mycket. försökte din man någon gång jobba med sig själv , blev det bättre nån period?