Om ingen av föräldrarna vill vara föräldralediga hur gör man då?

Det här är jätteroligt! Om en kvinna skriver att hon vill ta hela föräldraledigheten själv så får hon en massa skäll från folk som tycker att hon snor barnet från pappan. Men om en kvinna skriver att hon inte vill vara hemma mera än ett par månader så får hon höra att hon är sjuk och borde låta bli att skaffa barn.

TS, strunta i vad alla andra tycker om er familj och gör det som är bäst för er!

Har läst igenom hela tråden nu och hade inte haft några som helst problem om TS hade velat börja jobba 10 dagar efter förlossningen (förutsatt att hon inte får några större fysiska problem såklart). MEN det är INTE det denna tråd handlar om. Denna tråd handlar om att ingen av föräldrarna vill stanna hemma och ta hand om barnet! Inte konstigt att man blir upprörd då. Att TS pratar så lätt om att lämna bort barnet 8 timmar på en dag känns otroligt naivt då hon inte verkar förstå hur fäst hon och hennes man kommer bli vid barnet. Det är knappast kul att komma hem och få höra från barnflickan "Idag sa lillplutten sitt första ord och det missade ni båda två!".

För att inte tala om hur mycket närhet barnet behöver från de personer som den bör stå närmast, dvs sina föräldrar. Är väl lagom kul för TS och hennes man om barnet känner sig mest trygg med sin barnflicka istället för med sina egna föräldrar. Det min poäng är, hur kan man välja bort en sådan viktig och formativ del i sitt barns liv? Jag som jobbar på förskola ser framför mina ögon hur barnen går från att vara 1 år gamla till 6 år gamla.. det går så fruktansvärt fort! Ena dagen säger dem inte något alls och nästa pladdrar dem på som att de aldrig har gjort något annat. Och man blir SÅ glad för deras skull. Man blir SÅ glad när dem lyckas sätta på sig strumpan rätt för första gången. Det är den glädjen jag tror TS inte förstår sig på ännu.