Beckah82 skrev 2006-04-25 21:20:25 följande:
Orkar verkligen inte läsa tråden...orkar heller inte börja diskutera 5mm IGEN... men OJ vilken suverän trådstart!
Ja, jag är emot alla form av 5mm....
Tråden verkar fortfarande vara öppen att svara i...?
Har fasansfulla minnen av 5mm. Vår BVC rekommenderade den fast i en 2 min variant från barnet var 4 mån. Eftersom vi inte hade någon BVC kontroll när vår dotter var 4 mån blev det "bråttom" när hon var 5 mån. Detta var något vi MÅSTE göra enligt BVC annars skulle vi få STORA problem med vår dotter. Hon skulle inte kunna somna eller somna om själv förrän hon var 5-6 år. Vi skulle få svåra sömnproblem och inte kunna sköta våra jobb. Det skulle bli OMÖJLIGT att skaffa ett syskon om vi skulle önska det. Dessutom skulle vår dotter inte utvecklas optimalt om jag ve och fasa skulle söva om henne med amning. Tillväxthormon utsöndras på natten när tarmen är i vila och immunförsvaret stärks även då. När vår dotter inte hade gått upp i vikt enligt kurvan nästa gång var första frågan - Hur går det med sömnen? Stark propaganda med andra ord.
Som osäker nybliven förälder mån om att göra allting "rätt" vågade jag inte annat än att följa rekommendationen. Min sambo tyckte dessutom att den lät vettig. Inte fel att få sova på nätterna. Jag led helvetets alla kval av att lägga min dotter i hennes egen säng och behöva stå ut med att höra hennes skrk i timtal flera gånger per natt. Efter någon vecka lugnade det sig och hon "lärde sig" sova genom natten. Efter några veckor kom skriken tillbaka for att sedan avta igen -och så höll vi på i 3 mån! Allt var normalt enligt BVC. Under en utvecklingsperiod kunde de börja vakna igen. Jag blev känslomässigt helt avtrubbad under den här perioden. Jag satt uppe och grät helt desperat medan min dotter skrek i rummet intill. Visste inte vad jag skulle göra av mig själv och höll helt på att förlora förståndet. Under denna period hade jag sömnproblem - varken förr eller senare! Efter att ha sökt info om 5 mm och hittat lika mycket för som emot fick jag till slut en tid hos en fantastisk människa på BUP som rekommenderade mig att börja lyssna till mina egna känslor igen och följa dem - det finns inget rätt eller fel - följ dina känslor - du vet vad som är bäst för dig och ditt barn - tröstande ord som jag tänker stämmer så länge man inte drabbats av någon allvarlig psykisk åkomma, då kanske man inte ska lita på sina känslor.
Sömnträningen hade gjort att jag kände mig avtrubbad från min dotters skrik även i dagtid. Hon fick ju inte somna intill bröstet under dagtid heller enligt BVC:s rekommendationer. Efter detta började jag åter hålla henne, gosa med henne - ta henne till mig igen efter att ha hållit henne på avstånd och varit avstängd från henne - låta henne amma när hon ville, hur länge hon ville, somna när hon ville. somna hos oss, sova hos oss - det kändes underbart! Jag ville ge tillbaka allt det hon gått miste om under 3 mån och göra allt för att det inte skulle sätta varaktiga men - hoppas att det lyckas och går att reparera! De känslominnen som detta gett hos henne kan vi inte veta något om. Mina föräldrar under 70-talet lät mig sova i egen säng från dag ett. Jag bara skrek och sov inte på 9 mån enligt dem. Då blev jag inlagd på sjukhus med sömnmedel. Jag undrar ibland hur det har påverkat mitt psykiska välmående, grundtrygghet etc..
Hur kan man rekommendera detta från BVCs sida undrar jag? Ok att det ev är bra för barns fysiska hälsa. Det har man kanske kunnat testa och se att ex. barn som äter på natten inte ökar lika mycket i vikt etc. Men vad vet man om vad som är bäst för ett barns psykiska hälsa vid så här låg ålder? Vad ska man gå på i relationen till barnet om inte sin känsla för vad som är rätt eller fel? Ska man inte kunna tillåta sig att göra det blir man ju helt omyndigförklarad som mamma.
Jag tycker mao att det känns helt främmande hur BVC kan rekommendera den här metoden urskillningslöst till ALLA föräldrar! En sak om man som förälder håller på att gå under av sömnbrist. Då kanske det är "nödvändigt" för att rädda familjen och göra det bästa av situationen.
Mina svar blir mao:
Föräldrarna tycker det är värt flera kvällars och nätters skrik för att genomföra 5-min-metoden. Beror det på
C) BVC starkt rekommenderar det och föräldrarna vågar inte följa sitt hjärta i rädsla för att då göra något fel mot sitt barn.
En väl genomförd kampanj leder till att barnen somnar tyst och stillsamt i sin säng. Om de vaknar på natten somnar de om själva så småningom. Beror det på
B) att de insett att föräldrarna inte bryr sig om när de är ledsna, och inte kommer hur mycket de än gråter?
Flera anhängare rapporterar att barnen inte längre hojtar på morgonen och vill bli upplyfta ur sängen när de vaknar. I stället ligger de tyst och stilla i sängen tills någon kommer. Beror det på
B) att de har gett upp och vet att föräldrarna har makten att låta dem ligga kvar där oberoende av hur mycket barnen ropar?