"Rubbad" vän efter GBP?

Undrar också varför? Kan det vara ett nyuppvaknat bekräftelsebehov? Att man vill visa upp sig och få uppmärksamhet nu när man inte skäms över sig själv längre (om man nu skämdes när man var tjock, vissa gör ju det)? Eller är det så att de kanske fixerat hela sitt liv kring att vikten är orsaken till allt ont så när de börjar gå ner i vikt och fortfarande har kvar problem i sina liv så blir de deprimerade och antingen inåtvända eller utåtagerande för att de hade tänkt sig att allt skulle bli bra bara de gick ner i vikt? Kan tänka mig att det är så med många, precis som om man är fattig så tror man att livet kommer vara lätt som en plätt bara man hade pengar och sen när pengarna börjar rulla in så inser man att livet inte blev så perfekt som man trott?

En av mina bästa vänner (förre detta) har ändrats jätte mycket. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, förutom att hon är otroligt självupptagen och självgod. Vi har i princip helt glidit ifrån varann, jag tycker knappt om den nya kvinnan som en gång i tiden var min underbara vän. Hon är ingen person som man kan prata med om sånt heller så...

Jag har själv opererat mig för snart ett år sen. Jag HOPPAS verkligen inte att jag skall förändras allt för mycket. Det blir rätt naturligt att man blir lite mer fåfäng tror jag, när man gått så länge och skämts över sig själv och velat gömma sig. Kan förstå att män och kvinnor som knappt fått någon uppmärksamhet innan inte kan hantera den uppmärksamheten dom helt plötsligt får SAMTIDIGT som självhatet som många känt under många år kanske minskat lite, skriver kanske för många mår INTE bättre efter sin operation.

Men som sagt, vet hur jobbigt det är men en vän som förändras, speciellt om det är någon man hållit av. Jag hoppas att jag i och med att jag har detta i bagaget skall tänka mig för lite mer. Jag har även bett mina nära och kära att hojta till om jag blir helt odräglig

Man förändras ju ganska snabbt i kroppen. Många har lidit av ett självhat pga fetman men när man går ner i vikt så måste man arbeta med det.
Man får ett annat bemötande från omgivningen, man orkar och kan göra mer saker.

Sen om det beror på att man själv öppnas upp eller inte kan man ju aldrig veta.

Från att ha fått leta kläder och skämts så kan man ha mer normala storlekar.
Man får nog en enorm kick av denna op.

Men sen dalar det ju.

Fast jag vet inte.
Jag har blivit mer öppen och mer social. Vågar ha kundvagnsrace med min son i affären och skiter för det mesta i om folk glor för nu är det inte för att jag är fet.
Man får analysera och rannsaka sig själv för att inte tappa fotfästet tror jag.

Tyvärr kan jag bara instämma. Svärmor blev också helt förändrad efter att hon tappade alla sina kilon. Fruktansvärt ytlig och fäller elaka kommentarer gentemot andra tjocka (inklusive mig själv) som faktiskt tar hand om problemet den hårda vägen istället för med betald operation.
Hon beter sig som en slampig fjortis, ligger runt och söker konstant bekräftelse trots att hon är över 50 år gammal. Det är tragiskt att se.

Värst är att hon blivit så elak och självgod. Allt för det ytliga... 

Vanligt fenomen enligt mina erfarenheter iaf.

Jag själv fick en sån period, förvärrades av att jag är bipolär - fick en fet mani efter operationen. Festade, låg runt och levde rövare i allmänhet.

jag och en väninna pratade om detta för ett tag sedan, då vi har en gemensam vän som gått igenom denna operation. Nu har hon inte blivit knäpp på det sättet, hon beter sig inte som en fjortis, utan sköter sina relationer bra, men hon har blivit träningsnarkoman istället. Vi kom fram till att det är hennes tidigare matmissbruk som har ändrat riktning.

Många av dessa som gör dessa operationer har säkert en matmissbrukshistoria och den dopaminkick de fick av mat söker de nu på annat håll. De blir troligen höga på bekräftelsen. Egentligen bör nog dessa patienter få KBT i samband med operationen, 

Om man lägger allt egenvärde i sin vikt så tycker man förmodligen att man är "bättre" än alla i sin omgivning som väger mer när det problemet försvinner.

Och eftersom man har varit så fixerad vid det under lång tid så har man inte hunnit mogna och upptäcka att andra vuxna personer kanske värderar andra saker mer?

Anonym (Sett det): Alkoholismen sägs ju vara högre hos oss opade. Jag själv utvecklade alkoholmissbruk efter operationen.

Så går det när man inte botar orsaken till ett missbruk...

Tror som dig, att tar man inte tag i det djupare problemen så yttrar sig det gamla missbruket genom ett nytt.
Tror att det i grund och botten handlar om emotionella problem.

Min bästa kompis gjord GBP operation 2009 och han förändrades totalt, och det är inte förrän nu i sommar som vi har hittat tillbaks igen.

Sen gjord mitt nuvarande ex GBP juli 2011 . Båda två har ändrats helt och hållet. 
Skrämmande hur folk kan förändras så radikalt!