Att bli oskyldigt dömd för ett brott som du inte begått
Oskyldigt dömdTänk er att ni har ett bra liv, ni är nöjda med hur livet ser ut för tillfället. Ni har ett jobb, en bostad, mycket kompisar, fritidsintressen, en flick/pojkvän. Allt känns hur bra som helst.
Men en dag vaknar ni upp i panik med ett ljust sken i ögonen och förstår efter ett tag att det står poliser där och skriker. Ni förstår ingenting. "Vad har hänt? Varför är polisen här?". Snart förstår ni att polisen är där för att hämta er, men ni förstår inte varför. Och när ni frågar, så svarar dom inte.
Du får handfängsel, tas in i polisbilen och förs till arresten. Du förstår inte vad du har gjort för hemskt som blir utsatt för detta. Du försöker verkligen tänka igenom vad det kan vara som du har gjort. "Har jag gjort något på fyllan?". Men ju mer du tänker, ju mer förvirrad blir du. Du känner hur paniken kommer smygandes. Du förstår verkligen inte vad du har gjort för fel, samtidigt som du är inlåst i ett litet betongrum - vilket ger dig panikkänslor. Det finns endast en madrass i rummet och du får inte ha någon som helst kontakt med omvärlden. "Hur länge ska jag sitta här?", "När får jag prata med min familj och mina vänner?", är några av de tusen tankar som snurrar runt i huvudet.
Tiden går och tillslut får du veta att du är misstänkt för misshandel på din flickvän. Du förstår fortfarande ingenting. "Misshandel? Nu måste dom ha tagit fel person. Men hur ska jag besvisa min oskuld?". Du försöker förklara men ingen lyssnar på dig. De tror på tjejen med hull och hår. De är inte ens intresserade av att höra vad du har att säga. De har redan dömt dig på förhand. Att man är oskyldig till motsatsen är bevisad, var inte på tal om. Du var skyldig till motsatsen var bevisad.
I tidningarna skriver de en massa skit om dig som inte ens är sant. Du får inte prata med din familj på 45 dagar. Du börjar tappa hoppet om livet och din frihet så du börjar fundera på om det ens är värt att fortsätta kämpa. "Varför ska jag kämpa? Till vilken nytta? Jag är ju redan dömd på förhand. Och jag vill inte leva med något som jag inte har gjort", tänker du.
Tänk er frustationen över att sitta inlåst för något som ni inte har gjort. Ni får inte prata med någon, inte träffa någon. Ingenting. Och ni förstår inte varför er flickvän har anklagat er för något sånt här. Visst, ni har haft era verbala gräl - men vilket par grälar inte? Men du har aldrig varit våldsam mot din parner, som hon påstår att du varit.
Tillslut inleds rättegången och er advokat som inte ens är någon brottsmålsadvokat egentligen, är helt värdelös. Han sitter tyst som en mus och har ingen aning om vad han ska lägga upp för argument för att hjälpa dig. Han är totalt inkompetent. Du hade kunnat klara av jobbet bättre själv. Ditt ex sitter där mitt emot helt känslokall och hittar på saker som inte är sant. Åklagaren sitter även mitt emot och försöker psyka dig genom att bland annat visa fingret mot dig.
Ex-flickvännen berättar om helt ologiska saker som vem som helst kan se igenom, men din advokat som egentligen ska försvara dig måste ha varit någon jävla sommarvikarie som inte kan något. Ingen annan i tingsrätten tycks heller se igenom hennes uppenbara lögner. De har nog med stor sannolikhet även blivit påverkad av det som tidningarna skrivit om dig innan rättegången ens startat. De har alltså redan bildat sig en uppfattning om dig redan innan de möter dig på tingsrätten.
Du förstår fortfarande ingenting. "Vad gör jag här?". Det känns som att du lever i den värsta tänkbara mardrömmen. Du har gråtit så mycket att dina tårar tagit slut, du känner dig helt matt och orkar inte leva längre. Så du funderar på att ta ditt liv...
En dag kommer domen. Hela världen rasar samman. "Ska jag in i fängelse? JAG?! Jag som aldrig har gjort någon illa. Hur ska detta gå?", tusen tankar snurrar i hjärnan samtidigt.
--------
Detta är en verklighet för vissa. Det finns många i Sverige som blir oskyldigt dömda för brott de inte har begått. Ofta handlar det om våld-och sexualbrott. I Sverige ökar statistiken för våld mot kvinnor, och det verkar som att rättsväsendet gör allt för att sänka den där siffran genom att klämma åt så många män som möjligt. De skiter fullständigt i om man är skyldig eller ej. När det är ord mot ord situationer så tror de oftast på kvinnan som anklagar mannen, och dömer därför mannen trots att det inte finns några som helst bevis.
Sedan när mannen hittar motbevis mot kvinnan - som styrker hans oskuld - så struntar de i det. Han har blivit dömd redan - case closed. De skiter i att ens titta på vad han har för motbevis mot kvinnan, trots att det är väldigt bra bevis som visar på att hon har ljugit. Det fanns inga vittnen som hade sett några s.k blåmärken, inte ens hennes föräldrar hade sett något trots att hon bodde hemma hos dem och de borde ha lagt märke till om hon hade blåmärken, svullnat ansikte m.m. Polisens material stämde även överens med mannens berättelse, men han blev dömd trots det.
Detta är alltså en verklighet som inte många vet om. Många tror att vi har ett sånt säkert rättssystem i Sverige, men så är det inte. Självklart är det inte 100%igt, det borde ju vem som helst förstå. Men att det fanns så här mycket brister inom rättsystemet trodde jag aldrig. Jag trodde att de kollade upp hur pålitlig en person är som kommer med en sådan anklagelse. Jag trodde att de behövde bevis och inte bara en persons berättelse, som hon dessutom fick ändra flera gånger utan att det ansågs som något konstigt. Att hon sedan har anklagat 4 andra män för olika typer av övergrepp tycktes inte heller spela någon roll. Tingsrätten valde att inte se sambanden. De brydde sig inte heller om fysiologiska omöjligheter som tex hur ett blåmärke fungerar. Vad ska man säga? Vi har ett inkompetent rättssystem i Sverige.
Tänk er känslan av att hela erat liv blir fråntaget från er, och ni har inte gjort något för att förtjäna allt lidande som ni tvingas gå igenom. Och sedan inte få någon som helst upprättelse för det.