För alla som har varit utsatt för våldtäkt, sexuella övergrepp m.m

gråter när jag läser det du varit med om...

Har själv blivit sexuellt utnyttjad under några år, och även våldtagen....nu har även jag hittat den kille jag verkligen vill leva med....när jag träffade honom började dock den värsta kampen, kampen om att leva...
Jag har enorma matproblem, och kämpar för att få i mig mer än 1 mål mat om dagen...jag tänker dock inte ge upp...

skriver dock inga detaljer än om vad jag varit med om, känner att jag inte klarar av det än...

Men jag finns här, och tillsammans ska vi väl kunna stötta varandra, och förhoppningsvis få ett bra liv...

Kram

Du har så rätt....jag har träffat på så många människor som vet hur jag haft det och de sagt "jag förstår precis hur du känner", när de i själva verket omöjligt kan de då de levt skyddade i hela sitt liv och aldrig råkat ut för något liknande...
Tur att FL finns...

Jag har bara varit tillsammans med min pojkvän i 1 ½ vecka, men det känns så rätt...och vi har varit kompisar innan också...
Han vet dock inget om mina problem....inte vad jag vet i alla fall....han vet att jag blivit våldtagen, men inget mer typ....är så rädd för att berätta...
Men jag kommer nog göra det så småningom, hur ska han annars nånsin kunna förstå varför jag är som jag är ibland?

Vad skönt det känns att inte vara ensam...
Ska gå till jobbet nu...men du får ha det superbra så kommer jag in hit snart igen...

KramKram

Yildiz - nej, har aldrig varit i kontakt med kurator eller terapeut eller liknande, och har inte heller tagit några mediciner. Mediciner vill jag gärna undvika om det går, men jobbar på att försöka söka proffissionell hjälp, känner dock inte att det behövs just nu. Kanske är det bara inbildning från min sida egentligen men...
Just nu känner jag dock att jag mår ganska bra (det går i perioder), men har lovat mig själv att så fort det börjar gå neråt tänker jag söka hjälp, så jag kanske inte faller lika hårt den gången. Så just nu tar jag mest bara en dag i taget, och försöker se positivt på allt som händer. Visserligen är det inte alltid lätt, men det går. =)

Hej!
Förstår precis vad du går igenom. det är fan för vidrigt.

Själv blev jag våldtagen var/varanndag i ngn månad när jag var 12 år av min MORFAR, och gudarna ska veta vad jag hatar honom än idag. har inte träffat honom sen dess och vill det inte heller. Han tog min oskuld,den jag tänkte ge den rätta,han förstörde hela mitt liv,gjorde det svårt för mig att vara nära den jag verkligen älskar.
Han fick 2 år på mentalsjukhus och 5 år i fängelse (han erkände allt) och skadestånd på 70 000 till mig som jag fick då jag var 18 år.

I September 2003 blev jag våldtagen ytterligare en gång,han häktades i ngn månad i väntan på utredning som lades ner pga visa saker.

Det vart droppen för mig,jag flytta till en annan stad 40 mil ifrån och börja ett "nytt liv" och idag är jaglycklig tillsammans med min pojkvän sedan 4 år.

Anonym (Rädd) Det där med min morfar lades inte ner han hamna i fängelse i 5 år..
Jo klart man kan lägga allt bakom sig men svårt att glömma det.

jag har ju klarat allt utan läkarhjälp eller liknande så många undrar hur jag orkar

Anonym (rädd) Jo det är ju sant. Har snackat med min mammam mkt om detta och hon vet vad jag går igenom för på rättegången kom det även fram att han förgrepp sig på henne mellan 9-12 års ålder som barn. Sjuk jävel det där

Usch fattar inte hur folk tänker alltså. Vad är det för roligt med att förstöra andra liv sådär.