Utredning som verkar stå stilla

Vi fick våra provsvar när de öppnade den 13/8 här i stan. Vi hade första mötet i slutet på maj och gjorde alla prover i juni. Beror nog på vart du befinner dig.
Fick ni ingen tid för återbesök? Verkar konstigt.. det fick vi på första mötet :S

Ja, som "tur" var så kom mitt på kvällen och bara lite, men tillräckligt för att oroa mig liksom.. Kände att något var fel. Skit också, liksom!

Ja det borde ju kunna informera, jag menar, även om ni fått en behandling så kan det ju vara bra att få en tid för återträff! Skönt att ni ändå fick något att behandla och att det gör susen för er!

Jag har bakteriell vaginos och har fått behandlingar men det har kommit tillbaka, så imorgon ska jag dit på extra prover. Ringde dom i förrgår och fick tid idag, så de är bra att ha och göra med iallafall. Egentligen ville jag bara ha en till kur men tydligen ska det försvinna på medicinen så de var lite konfunderade!

Nu jävlar ska vi ha barn! Eller hur? :D

Jag hade det förut, för några år sedan men då hade jag svår uvi och svår slid katarr, fick medicin och blev bra. Sen har det sakta kommit tillbaka för tänkte inte på det på flera år efteråt, när jag träffade maken så började det bli värre och på slutet luktade det duktigt.

Innan operationen för utomkvedet så sa hon att jag hade en bakterie men fick ingen behandling. Så blev inte förvånad på gyn undersökningen (första i utredningen) då läkaren sa att jag hade detta. Det känns på lukten.. som gammal jävla fisk typ :P

Vi har gjort det vanliga, men är ju oförklarligt barnlösa, dvs de hittar inga fel utöver BVn men det anses inte som en riktigt orsak direkt. (spolade äggledaren som är kvar och sådär också) Så nu ska vi vänta i 3-4 månader och försöka själva innan vi får mer hjälp.
Ja förutom undersökningen imorgon som jag ringde om för att det fortfarande luktar :P

Ja för fan! Vi skulle ju få barn nu i veckorna egentligen, men man får försöka tänka bort! Och att andra fått 2 barn under tiden typ..

Ja, en i familjen som inte ville ha barn nu fick reda på att hon var gravid i 6.de(!!!!!!!) månaden.. Hon födde nyss 3 veckor för tidigt, skulle ha precis samtidigt som oss annars.. Och hon visste inte om det. Jävlar i min låda, säger jag om det!

Här upp i vackraste av Norrland (ironi..) måste man ha försökt få barn i 3 år för att få IVF och man får ETT försök gratis. VI sparar pengar nu för att få barn..

Vårt mål är garanterat att klarar oss innan årets slut, vi blev gravid på mellandagarna förra gången :)

Men, så vet man ju inte. Men som vår läkare även sa, det såg ut att vara stopp i äggledaren, så det kan ha varit slem i vägen som nu spolades bort och då borde vi uppnå en graviditet på rimlig "normal" tid.

Det lustiga är att jag blir mindre och mindre ledsen varje gång mensen kommer, man är liksom van att den kommer. Hoppas kunna använda det som en fördel, dvs inte lägga så mycket fokus på det samt slippa bli så jävla deppig varje gång.

Plussar vi vid jul blir det garanterat en tavla med ett grav test till samtliga! :P

Behöver jag säga att jag grät när mamma berättade detta? Förmodligen inte..

Ja det stämmer ypperligt det.. alla andra landsting kritiserar Norrlandstingen för våra regler, jag anser att eftersom vi har färre invånare så borde vi har färre andel barnlösa = möjlighet att ge FLER försök?
Men nej, man får ett samt om man har några frysta ägg ett återförande av sådant.
3 år, trodde det var 2, så dog en smula när läkaren sa att det var efter 3 år. Just nu säljer jag massa kläder, inredning osv för att spara till privat IVF. För jag tänker INTE vänta tills det gått 3 år. Det är ju halva tiden kvar.

Ett privat kostar här uppe 30.000 till skillnad mot de flesta andra landsting som har 24-25.000.
Ett trepack går på 60.000! Istället för motsvarande 50.000 i andra landsting. Jävla skillnad faktiskt.

Nä, jag tror att man blir lite likgiltig, liksom orkar inte bry sig. Ibland bryter jag ihop men är mer sällan än ofta nu för tiden!

Jul är ett bra mål, det håller vi! Vad vi än vill ska hända tills dess!

Alla vet om det, speciellt efter operationen, behövde ju stöd som fan då, om vi säger så. Alla föräldrar och syskon vet att vi håller på och ibland fattar jag inte hur de kan prata så lätt om det och att de inte förstår, fast jag vet att de gör det.

Ja fast det är TOTALT 3 år, så vi har 1½ kvar nu ungefär. Så det är från att ni började försöka, så när man gjort utredningen är det oftast 2 år kvar eftersom man gör den efter ett år. Men tycker fortfarande att det är sinnes jävla sjukt.. Ja man kan få avdrag via arbetsgivaren, vi pratar inte om många tusenlappar men några blir det! Inte alla kollektivavtal som godkänner detta och kräver oftast att man jobbat en viss tid på företaget eller inom branschen. (äntligen har jag något ut av min utbildning..)

Ja, jag har tappat orken att vara bitter faktiskt, har tänkt att om jag är glad åt andra så kanske gud ser det och ger oss barn nu? Men ibland smyger det sig på om man ser några som man vet inte planerar barn, som får. Men man blir super glad för dom i ens egen situation som blir gravida.

Japp! många försök kvar ;)

Jag har länge struntat i att umgås med de med  små bebisar, men har märkt en tendens att bedöma dom, har två kompisar som länge kämpat för att bli gravida, dom och deras bebisar vill jag gärna umgås med. Så det är lite skillnad för mig. De har ju gjort de jag gör nu.

Förstår hur du tänker, men om du inte har mens så kanske det går snabbare? Hade min kvarvarande äggledare varit förstörd den med så hade vi fått IVF på en gång, men nu var det inte så.

ISTÄLLET så var jag ju till Fryklund idag och gjorde gyn undersökning och kollade bakterierna.. Mhmm.. hade en kroniskt inflammerad livmodertapp med en barriär av bakterier. Han tog odling och om en vecka ser vi vad det är för bakterier, eftersom det är högst ovanligt att man inte blir av med skiten på två hästkurer som jag fått hittills..

Ska få en kur till och funkar inte den blir det operation och bränna bort den del av livmodertappen som är kroniskt inflammerad.. :/

BLÄ!

Ja det är ju sådär, våra föräldrar hoppas väl hela tiden, men de vet ju att vi har problem så förväntar sig ingenting iallafall och jag är väldigt öppen med det, så öppen att folk ibland inte vågar fråga mig saker för att de vet att jag kommer svara ärligt och de kanske inte kan behandla svaret de får :P
Men slipper iallafall "är det inte dags att skaffa barn snart?"

(Ja förutom på släkt träffen på makens sida vi var på för någon helg sedan, så avlägsna att han inte ens träffat dom förut.. haha, alla visste att vi gifte oss i vintras och undrade om barnen, ja vi var ärliga och sa att vi hållt på ett tag, blev lite konstiga konversationer med vissa medan andra kom med tips och jävulskap, jo för det hjälper att lyfta upp höger ben i luften under tiden, det ska förövrigt också ge en flicka.. jävla psyk :P )

Jo det gör ju ont på livmodertappen vid samlag, men i övrigt mår jag bra. Ja, hoppas jag slipper, men är det operationen som ger oss barn så gör jag det gladeligen! Slipper fler ärr på magen iallafall eftersom de går in vaginalt! Räcker med de 4 ärr jag har :P

Ja det är för jävligt! Får hoppas vi lyckas snart!

Kom naturligt efter utomkvedshavandeskapet, så att alla verkligen skulle förstå att vi SÖRJDE. Att det inte var ett misstag som redde ut sig själv utan att vi kämpat efter den graviditeten över ett halvår då.

Sen bloggar jag mycket och hade en egen anonym blogg åt barnskaffandet men blev jobbigt med två så la ner min och fortsatte icke anonymt i andra. Kändes bara bra att inte vara hemlig. Man slipper många frågor faktiskt. Allt står ju svart på vitt så att säga.

Ja fick behandling flesta gången 2009 sen kom det tillbaka så iaf 2 1/2 år minst! Det är doften som avslöjar mest, rutten fisk doft som åker igenom alla kläder man har på sig och fastnar i dom.. Uscha.
Tror man kan känna att man får det men för mig smög set på så tänkte inte på doften, den har ju funnit länge :P

Mjaa, fast i vårt fall är det ju egentligen inget fel som ska påverka barnlösheten enligt läkaren på någon av oss. Mitt kan ju påverka lite, men inte i den mängd att det gör mig infertil. Det kan vara svårare bara (uppenbarligen) så jag anser mig inte ofruktbar och ingen anser oss som det heller, för den delen.
Verkligheten är så nu att det är så många runt om oss som vi inte visste om, som kämpat, som gjort ivf, som behandlats för det ena och det andra. Det dyker upp nya hela tiden. Vi har faktiskt i vår närmaste närvaro ett par med två ivf barn. Som jag dessutom levt med i 10 år, men jag visste inget?

Så det är mycket mer medvetenhet nu för tiden och betydligt mindre "skam". Då det är en sjukdom, som man inte alls kan rå för.  :)

Ja! Nu ska skiten bort och därmed basta!