Utredning som verkar stå stilla

Men det är ju iaf skönt att du vet när det är! Det är jobbigt att inte ens veta vilken dag som man har störst chans...

Får hålla tummarna för testet idag då!
Bättre att veta än att hoppas i onödan...eller bättre; att hoppas och få bekräftat!

Men det finns väl dem som fått + en vecka efter också! Eller att det är någon dag felberäknat!

Förstår absolut hur det känns..."väntans tider" känns iaf mer passande på oss än dem som verkligen kan räkna ner på riktigt...!

Shit vad det där känns jobbigt bekant.....Det enda positiva är att än om det verkligen känns som att tiden står stilla så går den ändå framåt. Och förr eller senare får man veta...men det är inge vidare hoppingivande ord, men.....Kände i morse att jag var så jäkla less på att inte veta....bara vänta. Tänkte en kort stund att nu ids ja inte, nu får det går som det går, jag lägger ner...Meeen, då är deet ju riktigt kört. Sova en stund och vänta på bättre tider....Testade i morse också bara för att, både grav och äl, för jag har inte sett röken av vare sig det ena eller andra på hela sommaren. Vart precis som jag anade, ingenting. =(

Hittade en bok jag tänkte läsa, "Älskling, vi blir inte med barn", av en tjej som varit med, har du läst den?

Men åh...inge tröst, men du är inte ensam.....Finns det inget som gör att ni kan få fortare ivf då?
Det är verkligen pissjobbigt....Liksom, vill man bli smal kan man träna, vill man bli rik kan man snöa in på aktier eller nåt, men det mest självklara att få barn, det har man ingen makt över....
Det är bara till att försöka igen, och mednas man försöker så kommer tiden närmare och närmare hjälp. Det är iaf bättre än att låta tiden gå utan att ha påbörjat en utredning....

Men jag blir f** lite arg, 3 år! Det är många dagar! Många dagar av psykiskt nedbrytande grusade förhoppningar varje gång det inte går...tror inte kavajnissarna tänkte till med hela huvudet riktigt när det tyckte att 3 år var ok.....Det är ju 3 år av väntan...men man lever lite "vid sidan av" hela tiden, om du förstår hur jag tänker...Typ, autopilot liv, för tankarna är upptagna med menscykler, och tester.

Exakt! Om det var 100 % säkert att det skulle lyckas så skulle det kännas mer ok, men det är ju inte ens säkert med ivf, och att då vänta i 3 år på nåt man inte ens vet om det fungerar, det är inte schysst....
Och har det inte gått efter 1 och 2 år så är det ju precis som du säger, då är det verkligen psykdrygt att vänta 1 år till. Medans andra får sitt 2 och typ 3e barn under den tiden.
Som du jämförde med; kul med ett dödfall per månad i ett extra år....not.

Politik....det tar väl 100 år innan dem ändrar......suck.

Det är dyrt att gå privat...och samtidigt känns det så orättvist att "måsta" betala så mycket pengar (som inte ens är en hel politikerlön...) för att få barn. Som andra kan få hemma i sängen. Par som inte ens kanske planerar barn...Fånigt att måsta betala för en naturlig självklarhet. Man blir bara ledsen.....=(

Nä, menar det...! Vem annars köper nåt för 30.000 utan att veta om man får det man betalat för??
Men, finns det inte ställen som betalar tillbaka typ halva summan eller nåt, om det inte tar sig eller har jag drömt det??

Jag är inte så påläst, hade bara för mig att man fick tillbaka, men det är nog som du säger, ifall man inte får ut nåt ägg eller liknande....Men det borde ju va så att om man inte blev gravid så fick man tillbaka pengar....verkligen!

Den stillastående utredningen har tagit ett myrsteg. Träff i början av NOVEMBER.  Om 2 månader......Trodde det skulle ta typ 2 veckor till en träff, vi har ju väntat sen i maj...=(