solros84 skrev 2012-11-09 15:54:22 följande:
Okej skönt om man slipper en massa biverkningar i alla fall. När får du åka på VUL? Känns det lättare nu när något händer och ni är "under observation" eller känner du att alla läkarmöten är jobbiga?
Min ÄL verkar komma som den ska, fast egentligen är det något jag bara antar i och med att jag får LH utslag på ÄL-testen. Om jag verkligen har lossningen är ju en annan femma.
Vi har tagit prov på simmarna efter behandlingen, det var det provet som det tog över 5 månader att få svar på och som vi sedan efter många om och men och efter att de påstått att vi inte ens varit dit i ett skede visade sig vara "normala". Mer vet vi inte om dem än just den frasen. Normala. Jag som inte litar helt på sjukvården är dock så nitisk att jag tänker tvinga ut de exakta värdena för allting, men så långt har vi inte kommit.
Trots det så tror jag ju på att läkaren faktiskt har sett resultaten och att de ska vara normala. Så jag känner att bollen har rullat över lite på mig. Tycker livet är lite orättvist om vi först har behövt gå igenom cancer, strålbehandling och sedan fått friska prover på hans simmare och sen ska problemet i slutänden ligga hos mig... Men det är ju inget vi vet ännu så det är ingen idé att ta stress över det ännu.
Idag tog sambon hem många pluspoäng när han städat lägenheten och köpt blommor som han placerade på mitt sovrumsbord tillsammans med färsk frukt och skumpa. Sådana stunder är så otroligt viktiga när man verkligen hela tiden får kämpa annars.

Nä, nog känns det lättare nu då nånting händer, och man har datum att se fram emot som inte ligger ett halvår bort i tiden. Än har det inte kännts jobbigt med läkarbesöken, vi har ju mest bara längtat till att få höra vad de säger, än så länge!
Fast det som är jobbigt är ju (både bra och dåligt iofs) att veta att det är mitt fel.....Känns extra jobbigt om någon frågar, för vi har sagt att vi ska va öppna med det om någon undrar. Då ligger verkligen allt hos mig, svart på vitt och...
Men har det inte gått nog länge för att ni ska få gå en utredning där de kollar dig också?
Hur länge hade ni försökt sen han vart friskförklarad?
Men vad gulligt gjort! Man kan vekligen uppskatta sånt där, än om det inte är en "dyr resa eller diamanter" typ! Bara såna enkla grejer som kan sätta en liten guldkant på alla jobbiga dagar.
Har ni många i eran närhet som har barn ni umgås med? Undrar bara för vi själv har det, och jag tycker det är ganska jobbigt just nu....mest med väldigt små barn...känns skitdumt att känna så, men kanske blir det så litegrann för man vet att alla längtar tills/om vi får barn. Och så känner man press och misslyckande och hopplöshet för att vi inte fått...