svårt att få syskon

Lisa Hampus: Jag måste betala själv om man redan har ett gemensamt barn. Landstingt bekostar barn helt barnlösa par. Du är ju ändå relativt ung i detta sammanhang o ni har redan fått ett genomsamt barn, så ni borde ju kunna få ett till. Ibland vet man dock inte varför det inte blir något. Min läkare på IVF kliniken förklarade för mig en gång att det med att bli gravid kan man inte alltid förklara. Det kan vara så att ett helt friskt par blir lätt gravida vid 25 o får ett barn, men sedan försöker de år efter år men det blir aldrig något syskon. Man hittar inget fel på någon av de. De är helt enkelt oförklarligt sekundärt barnlösa( Sekundär barnlösa menas att man bara får ett barn, det blir inget syskon). Det kan man inte förklara menar han. Sedan berättade han att det finns det å andra sidan par som lätt får 2 barn efter 40, trots att kvinnan efter 40 i genomsnitt har svårt att få barn, då fertiliteten sjunkit markant. Så jag hoppas ni får någon förklaring när ni gör utredning. I mitt eget fall tror jag helt klart det beror på åldern. Jag blev lätt gravid naturligt vid 35- 36, men sedan har jag aldrig blivit naturligt gravid igen. Blev gravid vid 37, 9 års ålder o födde en son vid 38, 5 år ålder, men det var ju genom IVF.

Hej! Jag är gärna med, eller helst inte - hade jag & min sambo fått vår vilja fram så hade vi haft ett 1årigt syskon till vår son nu... Vi har försökt få ett barn till i ungefär 20månader nu men ingenting händer, inte ens en graviditet som gått åt skogen utan jag har verkligen gått helt tom under alla dessa månader. Det är frustrerande och det är ledsamt, trots det kan jag känna mig som världens skit när jag tänker på alla som går igenom samma sak men som inte lyckats alls. Jag har trots allt min härliga kille men min önskan efter en till är så stark så det gör ont. Imorgon ska jag ringa till gyn och be dem om hjälp, för att ta reda på vad som görs och hur mina möjligheter och chanser ser ut - men jag är nervös. Jag är rädd att bli tagen med en axelryckning och ett "lycka till!" pga min ålder. Mitt största problem är, antar jag men vad vet jag?, är min oregelbundna mens samt ägglossning. Senast jag hade mens var nog för ett halvår sedan och så har det alltid varit. Då jag blev gravid med vår son så hade jag det inte överhuvudtaget. Gud... Det är så frustrerande! Jag önskar Så att jag får ett värdigt bemötande så att jag inte vara blir bränd. Hur går det tillväga till en början? Någon som varit med om det samma just angående oregelbundenheten med ägglossning osv.? Vad gör man?

gråter för inget.... öma bröst.... antingen är de mens på G eller inte.... hatar när man inte vet.... har inte haft mens sedan missfallet....  vågar inte hoppas på graviditet igen... då blir de nästan för bra....

är säkert mensen....... 

Hej! Hoppar in här med min historia; vi har kämpat för ett syskon till vår 4-åring i drygt två år nu. Jag hade ett missfall för 14 månader sedan och sedan dess har jag inte lyckats bli gravid igen. Jag har just avslutat tredje kuren Pergotime och hoppas på lite lycka denna gången. Min sambo och jag har just fattat beslutet att om det inte blivit något innan jul så ska vi själva bekosta IVF, känns så skönt att ha en deadline. Jag hade också problem med långa menscykler och ovisshet om när ÄL inträffade, men detta har Pergon i alla fall hjälpt till med. Så livet är lite lättare när vi inte måste ha sex varannan dag genom hela cykeln... Jag har också svårt att se gravida, min kollega som sitter vägg i vägg ska ha barn i november och det är sååå tungt tvingas sitta och titta på hennes mage varenda fikarast.

va besviken jag blir.. ringde för att beställa tid nu ang börja utredning.... får svaret:
vi har ont om läkare och i erat fall är de inget vi prioriterar efter som ni har barn..... de är många andra som går före er..... men okej då jag bokar VÄL in en tid...diin läkare har en akut tid som du kan få...de är de enda jag kan erbjuda......

seriöst säger man så???? jag fattar att dom som inte har några barn går förre... absolut inget snack om annat.. MEN.... hon behöver inte bemöta mig på de sättet....... SUCK...... :( 

Vi har en snart 4-åring som kom till på första planerade försöket (fast vi hade inte alltid skyddat oss innan heller), när vi var 36. Började försöka för två år sedan och blev gravid två gånger 2011, först hade jag en missed abortion där forstret slutade utvecklas i v 5, och andra gången visade det sig att fostret hade trisomi 18 (en med liv icke-förenlig kromosomrubbning), så vi "valde" då att avsluta graviditeten och genomgick en sen abort i ca v 16 (så snart det var möjligt). Det var en fruktansvärd tid, (jag kan ana hur det var för dig Besa att förlora din bebis så sent i graviditeten), både hjärnan och kroppen lade liksom av. Jag kunde inte tänka normala tankar och ägglossningen lade bara av, trots "normal" mens och progesteronnivåer. Har ätit Pergo 3ggr o då fått ÄL, men ingen graviditet. Så nu är det privat IVF som gäller.

Att få komma igång med IVF skulle ju kännas bra, men vi försenades en månad  p g a att min sambo fick lunginflammation och sedan dess har syrran, närmaste kollegan och en av mina bästa vänner hunnit bli runda om magen. Det misunnar jag ingen av dem, men det gör känslan att det kommer inte att ske mig igen starkare. Inte hjälper det att jag är 40 med rejäl övervikt (dock inte så stor skillnad mot när jag blev gravid m sonen). Håller diet med dåligt resultat o är lite rädd att bli nekad att ens få försöka med IVF (har inte träffat läkare ännu, bara lämnat prover).