LisaHampus

Äldre 18 Aug 11:47

41 svar

svårt att få syskon

Vi har en son på 4,5 som vi är super glada över att vi har givetvis. Men längtan är stor efter syskon.
Vi har försökt i 3 år, nu i juli fick vi missfall i tidigt skede. Om ett par veckor skall vi börja med utredning och vet redan nu att jag ska troligen få några tabletter som gör att man känner ägglossningen mer.

Någon som vill följas åt i kampen om syskon eller första barnet.
Vet att de finns många sådan här trådar sedan innan men gjorde en ny iallafall.

Ni som har syskon och har börjat med utredning, hur går de till väga ? Vad betalar man själv och vad står landstinget för?

Besa

Äldre 3 Sep 14:20

#21

alynda skrev 2012-09-03 12:21:30 följande:

Vi har en snart 4-åring som kom till på första planerade försöket (fast vi hade inte alltid skyddat oss innan heller), när vi var 36. Började försöka för två år sedan och blev gravid två gånger 2011, först hade jag en missed abortion där forstret slutade utvecklas i v 5, och andra gången visade det sig att fostret hade trisomi 18 (en med liv icke-förenlig kromosomrubbning), så vi "valde" då att avsluta graviditeten och genomgick en sen abort i ca v 16 (så snart det var möjligt). Det var en fruktansvärd tid, (jag kan ana hur det var för dig Besa att förlora din bebis så sent i graviditeten), både hjärnan och kroppen lade liksom av. Jag kunde inte tänka normala tankar och ägglossningen lade bara av, trots "normal" mens och progesteronnivåer. Har ätit Pergo 3ggr o då fått ÄL, men ingen graviditet. Så nu är det privat IVF som gäller. Att få komma igång med IVF skulle ju kännas bra, men vi försenades en månad p g a att min sambo fick lunginflammation och sedan dess har syrran, närmaste kollegan och en av mina bästa vänner hunnit bli runda om magen. Det misunnar jag ingen av dem, men det gör känslan att det kommer inte att ske mig igen starkare. Inte hjälper det att jag är 40 med rejäl övervikt (dock inte så stor skillnad mot när jag blev gravid m sonen). Håller diet med dåligt resultat o är lite rädd att bli nekad att ens få försöka med IVF (har inte träffat läkare ännu, bara lämnat prover).

Usch beklagar verkligen jag förstår dig helt och hållet. Min dotter dog den 15 maj 2011 värsta året i hela mitt liv. Fruktansvärt period att behöva begrava ett fullgången barn. Men men livet går vidare men fruktansvärt jobbigt varför man inte kan bli gravid. Efter min förlossning fick en regelbunden mens men igen ÄL. Läkaren sa till mig att pga sorg så fick jag ingen ÄL. Fick äta pergotime och blev gravid nu i april men tyvär även den slutade i missfall. Nu är jag så trött på det hela varför det inte blir en bebis ett levande barn som man kan njuta 😥 blir så ledsen. Hoppas att ni bättre tur och att allt går väll.🌺

alynda

Äldre 5 Sep 14:28

#22

Besa skrev 2012-09-03 14:20:59 följande:

Usch beklagar verkligen jag förstår dig helt och hållet. Min dotter dog den 15 maj 2011 värsta året i hela mitt liv. Fruktansvärt period att behöva begrava ett fullgången barn. Men men livet går vidare men fruktansvärt jobbigt varför man inte kan bli gravid. Efter min förlossning fick en regelbunden mens men igen ÄL. Läkaren sa till mig att pga sorg så fick jag ingen ÄL. Fick äta pergotime och blev gravid nu i april men tyvär även den slutade i missfall. Nu är jag så trött på det hela varför det inte blir en bebis ett levande barn som man kan njuta blir så ledsen. Hoppas att ni bättre tur och att allt går väll.

Ja, det är helt otroligt vad man kan överleva. Jag kunde inte precis trösta mig med att vi redan hade ett barn, men däremot får man ju pauser i i den värsta känslan när man måste ta itu med det praktiska ett barn kräver. Och små barnarmar om halsen är ju som balsam för själen.

Men känslan är ju att det enda som kan få en att känna sig "hel" igen är just ett till barn, så att man kan gå vidare i livet och lämna den här fasen av sorg och förtvivlan. Hela fertilitetskampen blir ju bara en förlängning av eländet.

Men nu ska vi peppa varandra. Vi har ju trots allt lite bättre statistik på vår sida än de som kämpat länge för sitt första barn :)

Besa

Äldre 5 Sep 20:21

#23

alynda skrev 2012-09-05 14:28:37 följande:

Ja, det är helt otroligt vad man kan överleva. Jag kunde inte precis trösta mig med att vi redan hade ett barn, men däremot får man ju pauser i i den värsta känslan när man måste ta itu med det praktiska ett barn kräver. Och små barnarmar om halsen är ju som balsam för själen. Men känslan är ju att det enda som kan få en att känna sig "hel" igen är just ett till barn, så att man kan gå vidare i livet och lämna den här fasen av sorg och förtvivlan. Hela fertilitetskampen blir ju bara en förlängning av eländet. Men nu ska vi peppa varandra. Vi har ju trots allt lite bättre statistik på vår sida än de som kämpat länge för sitt första barn :)

O vad jag känner igen mig det du skriver, jag kunde inte heller trösta mig att jag hade två barn hemma. Men tack vare dem jag kunde gå vidare. Även mina barn sörjde speciellt min dotter som hade längtat att bli stora syster. Men som sagt livet går vidare, känns bara så fruktansvärt jobbigt att ha ferrilitsproblem när man har varit med något dom är så dramatisk i än liv. Jag vill så hemsk gärna ha en liten. Du har helt rätt vi måste peppa varandra. Ang det du skrev om vår goda statistik du har helt rätt. Det är det som jag att hoppet är inte borta det går faktiskt men det är bara det att det tar lite längre tid än vad det brukar. Hoppas ni snart får er efterlängtade plus kram 🌺

LisaHampus

Äldre 12 Sep 19:08

#24

Nu har jag äntligen träffat min läkare... gjort nya undersökningar.... cellprov.... kollat livmodern.... mm... ena undersökningen efter den andra... hatar när dom ska ner dit å gräva... men men.... man får stå ut...

SKa invänta två blodprover... ett vid ägglossning och ätt vid mens.... sedan ska jag få börja prova med pregotime... ska bli så spännande.... håller tummar å tår att detta kommer gå bra.....

alynda

Äldre 14 Sep 12:11

#25

LisaHampus skrev 2012-09-12 19:08:03 följande:

Nu har jag äntligen träffat min läkare... gjort nya undersökningar.... cellprov.... kollat livmodern.... mm... ena undersökningen efter den andra... hatar när dom ska ner dit å gräva... men men.... man får stå ut...

SKa invänta två blodprover... ett vid ägglossning och ätt vid mens.... sedan ska jag få börja prova med pregotime... ska bli så spännande.... håller tummar å tår att detta kommer gå bra.....

Vad är det för blodprover du ska göra dessa specifika dagar? Jag har bara tagit progesteron på dag 22 och AMH som man kan ta när som helst.

LisaHampus

Äldre 14 Sep 20:53

#26

alynda skrev 2012-09-14 12:11:36 följande:

Vad är det för blodprover du ska göra dessa specifika dagar? Jag har bara tagit progesteron på dag 22 och AMH som man kan ta när som helst.

Dels så var de för att se hur stark min ägglossning är ... sedan var de....ahhh jag vet inte redigt men de ska tas på mensadag nr 3...........de lustiga är att jag har ägglossning nu å hon vill att jag tar de provet den 21a... fatttar inte redigt... men men..... de löser sig.....

Besa

Äldre 14 Sep 23:26

#27

LisaHampus skrev 2012-09-14 20:53:25 följande:

Dels så var de för att se hur stark min ägglossning är ... sedan var de....ahhh jag vet inte redigt men de ska tas på mensadag nr 3...........de lustiga är att jag har ägglossning nu å hon vill att jag tar de provet den 21a... fatttar inte redigt... men men..... de löser sig.....

Jag brukar alltid lämna blodprov efter min ägglossning oftas runt dag 21. Det är då det syns på blodprovet hur stark ägglossningen har varit.

alynda

Äldre 17 Sep 09:40

#28

LisaHampus skrev 2012-09-14 20:53:25 följande:

Dels så var de för att se hur stark min ägglossning är ... sedan var de....ahhh jag vet inte redigt men de ska tas på mensadag nr 3...........de lustiga är att jag har ägglossning nu å hon vill att jag tar de provet den 21a... fatttar inte redigt... men men..... de löser sig.....

Dag 21, 22 i cykeln, då är det troligtvis progesteron som visas (hormon som behövs för att behålla en graviditet).

Jag hade dock helt normalt och genomsnittligt resultat på progesteronet UTAN att ha ägglossning! Med UL kring dag 10 ska man kunna se att ett ägg är mer moget o lite större än övriga, och där syntes (som jag misstänkte) inte ngt moget ägg (trots efterföljande mens i exakt rätt tid). Läkaren var dock ovillig att ge UL p g a av det goda progesteronvärdet, men jag fick det till slut och läkaren var mycket förvånad.

LisaHampus

Äldre 18 Sep 12:32

#29

jaha....då fattar jag...tack för förklaringen...... de är mycket info att förstå..... :)

på fredag ska jag ta de provet....

Smulkaffe

Äldre 30 Sep 21:34

#30

Vi fick en flicka för 3 år sedan och nu var det 10:e månaden som vi försökte få ett syskon. Inte så lång tid men det gör mig ändå frustrerad. Med henne var det träff på försök nr 0! (Tog ut nuvaring och det gick inte ens fyra veckor innan jag plussade!)
Sedan jag fick tillbaka mensen har jag kunnat ställa klockan efter den. Inga konstigheter med mellanblöd eller överhoppade dagar.
Jag har tre frågor till er som kommit längre i processen och har mer fakta:
1. Om ägglossningsstickor visar på ÄL, har man då ÄL? Dvs kan man konstatera att ingen yttre stimulans med hormoner behövs för att lossa ägg?
2. Om man i en utredning får svaret att "ja, ni har både bra ägg och bra spermier" - finns det ingen möjlighet till assisterad befruktning, typ insemination? (Alla i den här tråden verkar bara prata om IVF och det kommer vi nog inte att ta till ens om det är sista utvägen. Då kommer vi nog bara acceptera att vi är tre i familjen och gå vidare.)
3. Vad skulle isf en insemination kosta?

svårt att få syskon

INNEHÅLL