• MeMon

    Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?

    Hej!

    En 35-årig tjej i Stockholm som har försökt få barn i 1,5 år nu. Varit på utredning i våras... sambo och ett bonusbarn.. har inte påbörjat någon behandling men önskar om min sambo går med på det (strul där också, pricken över i:et liksom). 

    Har börjat gå i terapi för att hantera denna sorg.. vilket är super.. men söker ändå andra som är i samma situation. Inte för att bara sitta och älta det men någon som vet vad man går igenom och som man tillsammans kan stötta varandra.. 

    Förutom att vara barnlös är jag ekonom och jobbar på bank.. gillar att hänga på stan, ta en fika, bio, middag och ett glas vin, resa och upptäcka världen.. tänkte säga att jag är glad och positiv och social men äh, inte lika glad som jag varit innan detta h-vete börjat.. men ändå!

    Finns någon annan som känner igen sig och som vill hitta någon att dela detta med och hitta nya vänner så hör av er! Skulle bli glad.. eller tja.. ok.. gladare i alla fall :)

     

  • Svar på tråden Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?
  • Lillebrorsfaster
    Vallmo78 skrev 2013-06-18 17:52:06 följande:
    Jag ställde samma fråga vid första misslyckade ivf försök. Svaret jag fick var ...Det är otur och det kommer...lugna ner dig...än har ni ju tid!! Va fan!! Tiden rinner iväg och jag är så rädd att det är nåt som de missar! För att varför funkar det inte! Jag är har svårt att köpa när de säger till en " ja...det var väl otur!" men kom igen vaddå otur! Vill gå till botten om orsaken....Ja..du hör ju på mig...jag bör lugna ner mig hihi... 

    Hoppas verkligen att din mens håller sig undan nu... :) jag hann köra 2 pergotimekurer innan vi fick tid...

    Känslan nu är...förutom att det känns skönt att skriva av sig...rätt så lugnt faktiskt. Min mens är beräknad till idag men inte dykt upp än. Är inte hoppfull alls...inte varit från början heller denna gång. Känner inga symtomer mer än att jag är kokar ...är frusen typ av mig egentligen men senaste veckan håller jag på kokar. Känner mig som klimakterietant Cool Men inga svullna tuttar eller illamående så...jag väntar in mensen...
    Blev såååå ledsen förra gången...då kände jag mig gravid som fan...hade alla symtom du kan tänka dig men men....
    Vilken klinik går du? 
    Den gör ju det...rinner iväg..och man blir ju lite knäpp! Det är svårt att lugna sig, det är väl det sista man är bra på när man är allt annat än lugn!

    Det är verkligen jätteskönt att skriva av sig, och bolla och älta med personer som är i samma situation. Har en vän som jag pratar med och hon är verkligen fantastisk och låter mig tjata och älta detta. Men fortfarande - hennes son är ett nu, hon förstår inte fullt ut..men det känns faktiskt nästan så på något konstigt sätt. 

    Ja, det är ju inte givet att man ska må illa och få svullna tuttar. Jag har haft ont i brösten varenda gång som jag lyckats få äl (får det väldigt sällan), denna gång är jag inte hundra på att jag fick äl, av pergotimen. Hade ingen sticka just de dagarna för att jag var bortrest, men jag har iaf inga känningar i brösten. Så visst - då tänds ju hoppet. Men det har gjort det några gånger nu, lite för många gånger för att man ska tro att det faktiskt är något.

    Ja, vi får älta och vända och vrida på det här, tills vi lyckas, för det ska vi tamejfan göra! :) 
  • Wile

    Hej!

    Får man hoppa in här?!
    Är 33 o sambon 34 vi har snart försökt i två år.. Vart gravid tre gånger men slutade i ma v 10, mf v 7 o mf ca v 4.. O senaste gången jag blev gravid var början på förra sommaren alltså ett år har gått utan att nåt hänt.. Vi har genomgått en mf utredning under hösten -12 då allt såg bra ut förutom att mitt tsh värde var lite för högt för att lätt bli gravid, men ändå inom normalvärdet. Men fick levaxin o nu ligger värdet jätte bra!
    Har fått prova på pergotime nu för att förstärka min egen äl för det har jag.. Är inne på tredje omgången nu andra dagen.. Fick förra och även den här även ovitrelle spruta så ägget ska lossna ordentligt!

    Förstår precis allt ni skriver om att ingen förstår! Under året som gått är det 12 stucken på mitt jobb som blivit gravida och fött.. Har varit ett skitjobbigt år o gå omkring o se alla magar som växer..
    Har några av mina vänner som vet om hela historien.. Pratar framförallt med en av mina närmaste vänner mest om det, hon är barnmorska och kan ge mig svar på många tankar och funderingar..
    Men har ingen som förstår på riktigt känns det som.. Jag tror det är svårt att förstå om man inte själv vart med om det..

  • Lillebrorsfaster

    Föresten Vallmo78, jag går på sjukhus, men kommer bli skickad till fertilitetskliniken i Huddinge när det är dags för ivf. 

  • Lillebrorsfaster
    Wile skrev 2013-06-18 19:36:05 följande:
    Hej!

    Får man hoppa in här?!
    Är 33 o sambon 34 vi har snart försökt i två år.. Vart gravid tre gånger men slutade i ma v 10, mf v 7 o mf ca v 4.. O senaste gången jag blev gravid var början på förra sommaren alltså ett år har gått utan att nåt hänt.. Vi har genomgått en mf utredning under hösten -12 då allt såg bra ut förutom att mitt tsh värde var lite för högt för att lätt bli gravid, men ändå inom normalvärdet. Men fick levaxin o nu ligger värdet jätte bra!
    Har fått prova på pergotime nu för att förstärka min egen äl för det har jag.. Är inne på tredje omgången nu andra dagen.. Fick förra och även den här även ovitrelle spruta så ägget ska lossna ordentligt!

    Förstår precis allt ni skriver om att ingen förstår! Under året som gått är det 12 stucken på mitt jobb som blivit gravida och fött.. Har varit ett skitjobbigt år o gå omkring o se alla magar som växer..
    Har några av mina vänner som vet om hela historien.. Pratar framförallt med en av mina närmaste vänner mest om det, hon är barnmorska och kan ge mig svar på många tankar och funderingar..
    Men har ingen som förstår på riktigt känns det som.. Jag tror det är svårt att förstå om man inte själv vart med om det..
    Välkommen Wile, vi ältar ihop! :) 

    Det är det definitivt..svårt att förstå om man inte själv varit i frustrationen. Ibland kan jag känna "nej, nu tar jag en paus, jag skiter i det här, vill nog inte ens ha barn..." vilket håller i ungefär 20 sekunder, sen är man där igen. Man kan liksom inte ta en paus från känslorna och frustrationen. En man kan du skilja dig ifrån, ett hus kan du sälja om du inte trivs..ni förstår vad jag menar, detta KAN man liksom inte ta en paus ifrån. Iaf inte jag. Önskar jag kunde det...tråkigt med dina missfall! Hoppas pergotime är ditt svar!
  • Wile

    Lillebrorsfaster håller med dig om känslan över att vilja ge upp! Men att man sen stunden efter absolut inte är villig att göra det!!
    Jag kan rekommendera Annette Sjösten på läkargruppen Victoria! Det är henne vi gjort vår utredning hos och hon är suverän! Vet dock inte om hon gör alla sorters utredningar när jag tänker efter..
    Men hon har iaf hjälpt oss väldigt mycket och har gett oss flera sorters hjälp fast det inte är nåt fel på oss! Levaxinet som fått ner mitt tsh värde, pergotime o ovitrelle o när jag väl blir gravid igen så ska jag få ta fragmin sprutor fram till v 20.
    Känns skönt att få vidare hjälp fastän det inte är nåt konstaterat fel!
    Vet att många läkare inte bryr sig om tsh värdet och inte förstår innebörden med att det behöver ligga relativt lågt för att lättare bli gravid och även få behålla!! En av mina bästa vänner försöker oxå bli gravid och har ett tsh värde som ligger ganska högt men inom normalvärdet o hon får ingen hjälp..

    Har ni kollat era såna värden?

  • Lillebrorsfaster
    Wile skrev 2013-06-18 20:33:40 följande:
    Lillebrorsfaster håller med dig om känslan över att vilja ge upp! Men att man sen stunden efter absolut inte är villig att göra det!!
    Jag kan rekommendera Annette Sjösten på läkargruppen Victoria! Det är henne vi gjort vår utredning hos och hon är suverän! Vet dock inte om hon gör alla sorters utredningar när jag tänker efter..
    Men hon har iaf hjälpt oss väldigt mycket och har gett oss flera sorters hjälp fast det inte är nåt fel på oss! Levaxinet som fått ner mitt tsh värde, pergotime o ovitrelle o när jag väl blir gravid igen så ska jag få ta fragmin sprutor fram till v 20.
    Känns skönt att få vidare hjälp fastän det inte är nåt konstaterat fel!
    Vet att många läkare inte bryr sig om tsh värdet och inte förstår innebörden med att det behöver ligga relativt lågt för att lättare bli gravid och även få behålla!! En av mina bästa vänner försöker oxå bli gravid och har ett tsh värde som ligger ganska högt men inom normalvärdet o hon får ingen hjälp..

    Har ni kollat era såna värden?
    Japp, de tog blodprov på oss bland det första de gjorde. Normala värden, eller var det då i mars iaf. Vet inte om det kan förändras över så kort tid? Men kommer inte ihåg siffrorna som vi fick då? Var bara fokuserad på att allt var normalt. 

    Bra med tips, men nu väntar vi bara på att få kallelse från Huddinge, så att vi kan börja med ivf, förutsättningen är förstås att vi blir "antagna" - men det ska ju inte vara några konstigheter antar jag? Vi har gått enligt konstens alla regler och ingen av oss har barn sedan tidigare. Jag har aldrig varit gravid. Min man har inga barn - vad vi vet ;) Så jag känner att jag bara väntar nu...igen/fortfarande... 
  • Vallmo78

    Välkommen Wile! 

    Här ältar vi, stöttar  och "löser" vi allt SkrattandeDär det med tsh värde hade jag ingen aning att det betydde förräns min gyn kollade upp på första besöket (blodprov) och berättade om det. Jag äter oxå Levaxin. Min låg inom normala ramar men inte om man tänkte på fertilitetsramar. Jag har 4,0 och senaste blodprovet i mars visade 1,0. Enl de ska det ligga mellan 1,0-1,5 vid ivf. Hur låg ni? 

    Ingen förändringar i övrigt hos mig, ingen mens, inga symtom men än jag svettas ihjäl...är en dag över med mensen och nu vill jag den ska komma så jag kan släppa det ....

    Hur mår ni? 

  • guldlock1980

    Hej!

    Tyvärr måste jag också sälla mig i skaran "ofrivilligt barnlösa".

    Jag och min sambo befinner oss mitt i utredningen, och har fått det hemska beskedet att min sambo helt saknar spermier. De har gjort en testikelbiopsi (både TESA och PESA) vilket tyvärr resulterade i negativt resultat. Inga spermier!! Det känns rent ut sagt outhärdligt och förjävligt! :( 

    Vår enda chans är spermiedonation. Jättekul att behöva vänta uppemot två år... Om sambon går med på det hela vill säga, han tycker inte det känns jättekul med ett barn som bara är "mitt", hans ord inte mina... 

    Det känns så fruktansvärt ORÄTTVIST!!! Jag trodde aldrig att just vi skulle behöva drabbas av det här. Hur kan det gå så lätt för andra? Jag känner mig så otroligt bitter och faktiskt förbannad på folk som blir gravida. Speciellt de som blir gravida mer eller mindre på en gång efter att de träffat sina killar. Det gör så ont!!! Och på mitt jobb är barn det ENDA som folk pratar om, konstant...

    Kan tillägga att jag är snart 33 år, har varit tillsammans med sambon i 6 år, vi ska gifta oss i september i år, bor i Stockholm, är ekonom, har två underbara birmakatter.

  • Wile

    Vallmo78 mitt tsh värde låg på 3,0 första gången jag testade i samband med mfutredningen. Sist jag testade för ca 2 mån låg det på 0,92.
    Min utredningsläkare sa att man ska ligga under 2,0 för att lättast bli gravid och få behålla.
    Jag hade inte heller en aning om det innan hon berätta!

    Välkommen guldlock1980!
    Förstår helt din känsla av att allt är orättvist!! Jag känner precis då jag med! Man kan liksom inte glädjas åt andra även fast man vill..
    Jobbig situation ni befinner er i! Har ni pratat om att adoptera? Gjorde en vän till mig efter att ha fått samma besked som ni. För hennes man kände likadant som din gällande donation.. Men han tyckte det va ok att adoptera.. Varför vet jag inte men han kände så iaf..

  • guldlock1980
    Wile:
    Jag längtar så otroligt mycket efter att få vara gravid. Om det fungerar så att vi kan få barn genom spermiedonation så skulle det innebära att vi får uppleva allt från början, om man adopterar är det vad jag har förstått inte så vanligt att man får spädbarn. För mig känns det inte så aktuellt just nu. Därför kan jag förstå hur sambon känner... Men jag hoppas verkligen att han inser att han ändå kommer att bli barnets pappa. Han är den som kommer vara med från början, byta blöjor, uppfostra barnet. 

    Hade också högt TSH, låg på ca 3 precis som du. Äter Levaxin nu, underlättar ju om det skulle bli aktuellt med donation. Om typ två år... 
Svar på tråden Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?