Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?

hej hej
Känner absolut igen mig. Jag är 34 år och bor i Stockholm. Varken jag eller min sambo har barn sedan tidigare. Vi har försökt i ca 2 1/2 år och fick börja med ivf i våras. Efter 3 misslyckade försök gjorde vi vårt 4:e (och förhoppningsvis sista) insättning i fredags. :)

Vet precis vad du går igenom, man pendlar mellan hopp och förtvivlan. Dessutom känns det som alla andra runt om lyckas hur lätt som helst.

Vad bra att du tagit hjälp av terapi. Jag gick 3 gånger men fick inget riktigt förtroende för terapeuten. Håller med dig om att det ibland är lättare att prata med någon som är i samma situation. Även om vi berättat för några nära vänner och familj så känns det inte som de riktigt fattar.

Hoppas din sambo ändrar sig så att ni kan sätta igång med behandling snart.

Hej MeMon!

Jag känner igen mig så mycket! Jag är 30 år och bor i sthlm. Jag har önskat mig barn så länge jag kan minnas. Jag och min sambo har inga barn. Vi har försökt i 1,5 år drygt och ska nu börja med ivf-behandling om en månad. Nu har jag min sambo med på noterna. Han är engagerad och involverad i planeringen och processen. Men det har han inte alltid varit. Att få honom att vilja genomgå behandling har varit en resa för sig. Många tårar har runnit. Det är svårt det där, att vara ödmjuk och locka någon med sig på ett bra sätt när man själv är stressad över att tiden rinner i väg och det ända man vill är att bli gravid.

Jag skulle också vilja hitta nya vänner som förstår lite mer vad det handlar om när man inte få det barn man önskar sig. Jag har många fina vänner. Men alla är redan föräldrar eller gravida. De är gulliga och försöker förstå - samtidigt som det säger "stressa inte" och "försök inte så mycket". Vilket inte är till så mycket stöd.

Till vardags jobbar jag som barnmorska på förlossning och bb-avdelning. Jag älskar det! Att få vara med när nya små liv kommer till världen är nått alldeles speciellt. I övrigt gillar jag att umgås med vänner, träna, läsa och resa och mycket annat oxå : )

Vad bra att du hittat en samtalsterapeut. Att hitta en balans i livet när man lever med längtan och oro är inte så lätt. Jag pendlar själv mellan att vara stark och positiv till att vara svag och under ytan. Jag pratar mycket med min mamma som är psykiatriker och vi har en väldigt nära och öppen relation. Men jag tror att en anonym samtalskontakt säkert är ännu bättre.

Hoppas din sambo ändrar inställning mycket snart, så ni kan börja med behandling!

Liwa, så spännande. Lycka till!!

Hej du!

jag är 39 år gammal och bor i Sthlm län och fick besked igår att mina äggstockar är för små och därför har oregelbunden ägglossning. Gjorde ett VUL igår på gynmott. Ska åter om 1 månad för nytt VUL
.

Min man är 48 och har barn sen tidigare med en massa tjafs. Tagit lång tid för honom att lägga det bakom sig så vi har inte satsat förrän nu. Jag slutade i feb med p-pillren och sen har min mes funkat klockrent trodde jag.

Sen 22 juni har jag haft blödningar varannan vecka. ÄL testen har inte vissat något trots flera gånger har jag gjort detta.

KOllade upp då igår och fick detta sagt. Känns oerhört tufft att man " redan " är för gammal och att man kanske inte kan bli gravid ohc med 1 års väntetid till fertilitetsklinik så könns det oerhört tuffare eftersom man enligt deras beskrivning inte satsar på kvinnor närmare 40 eller över..

Visste vi ska kolla efter VUL om en 1 månad men för en som är oerhört barnkär och vill verkligen ha en lite egenn sån känns det tufft...             

Hej, får jag hoppa in här:)?

Jag är 31år och jag och min kille har försökt bli gravida i 1,5år utan något resultat. Känner igen mig så i era historier. Jag har gått från exalterad att försöka skaffa barn, till orolig att inget hände, till besatt och ångestfylld vardag fylld med ägglossningstest och tillslut till acceptans - jag är helt enkelt inte en av dom kvinnorna som blir gravid lätt tyvärr.

Precis som ni skriver så blir alla vänner och bekanta gravida omkring mig. Så glad för deras skull. Men deras glädje är min sorg. Jag och min kille gick utredning april som visade inga direkta "fel" på oss. Vi står i kö för ivf som kommer ske runt oktober/november! Någon annan som ska göra IVF på Huddinge eller har erfarenhet av IVF.

Utöver att jag är barnlös så är jag en glad ekonom i sthlms stad:) Jag älskar att umgås med vänner, träna, dricka vin och resa (haha låter som en kontaktannons) Ingen av mina vänner går igenom vad jag går igenom (vad jag vet) jag såg denna tråd och tänkte " här kanske jag hittar likasinnade där man kan skratta, gråta och ge varann stöd om det behövs" Mina vänner är underbara och försöker såklart så gott det går att stötta, men om jag hör " slappna av, tänk inte på det, stressa ner, såklart du inte blir gravid när du oroar dig" en gång till...

Värsta kommentarerna för mig är när folk i sin omgivning säger att livet började när de fick barn. Det känns som ett slag i magen.

Någon som känner likadant?

Har också en felfri utredning i ryggen. Men har extremt oregelbunden cykel.. Ja, mer och mer introvert blir man. Är just nu lite rädd att springa på ett par stycken som jag vet föder i juni som jag bara inte orkar träffa just nu..känner mig dum, samtidigt som jag bara känner att jag inte orkar...

Jag orkar verkligen inte heller! Sambon har en nära vän och vännens fru ska nu föda om cirka 1 månad. Jag orkar inte ens se magen, det gör för ont! Hur gör ni för att "överleva" till IVF-starten?

Jag vet inte? Vad gör man? Lider i det tysta! Och ibland intalar jag mig stenhårt att det är sista sommaren som jag kan dricka ett glas vin i lugn och ro, etc etc..med varierad framgång..men tid att fundera har man ju tyvärr, eller tar sig tid iaf;) vi har dessutom efter en väldig massa tjat fått tre pergotimekurer i väntan på ivf. Så nu känner jag mig lite gladare när jag verkar fungera bra på medicineringen och faktiskt får ägglossning..det lilla glädjer en :)

Hej, får jag oxå hoppa in här? Fyller 35 i sommar & försökt i över ett år men ingenting händer. Var börjar man?
Jag har ringt sophiahemmet & fått en tid i okt! Förstod att de skulle vara lång väntetid men så lång? Sen undrar jag om ni vet.. Läser mycket här att vissa fått olika hormoner & sen ställts i kö för utredning till IVF. Vad är de? Var kan man få de? Är de nån av er som fått de? Känns helt hopplöst detta, vill ju ha barn nu!