Jag känner en stark attraktion till en man som är 25år äldre än mig och som arbetar på mitt barns förskola. Jag kan inte säga vad det är hos honom som attraherar mig, bara en utstrålning han har antar jag..... Är dock i ett förhållande m barnets far och vet inte om jag ska agera på detta eller bara låta det vara....
Jag är 38 och han som jag är attraherad av är 63, när jag tänker på honom så blir jag helt varm men samtidigt så känns det som meningslöst med tanke på-vart kan det leda? Men det är klart måste allt leda till något? Man kanske bara ska njuta av stunden
om den kommer vill säga.....
Det här känns helt hemskt, har en kanonbra sambo men han attraherar mig inte längre.... men det kanske är så det blir i förhållanden till slut? Och då dyker fantasier om andra upp.....
Anonym: Vill inte verka moraltant här men du har inget dåligt samvete för det eller så? Jag tror att det är lösningen även för min del, ja ni som tycker att otrohet är fel gör det -ni behöver inte påpeka det här, men jag tror inte att vi är skapt för att vara med endast 1 människa och det man inte vet mår man inte dåligt av. Hm, låter som en bra ide tycker jag...... Ska bara våga ta steget.....