Varför tror du att amningsfrekvensen minskar?

Lathet, okunskap, ungs föräldrar som vill hitta lätta lösningar och stress!

Så kan det vara. Jag kan inte göra så mycket åt att jag är kvinna men jag kan välja om jag ska amma eller inte.  

Det kan t.ex. vara att man inte vet hur en bebis äter och blir chockad över att bebisen vill amma "jämt", det kan vara att man tror att mjölken inte räcker till för att bebisen äter jätteofta när det kanske handlar om en tillväxtperiod, etc. Det finns många sådana trådar här, där man kan läsa om hur kvinnor har bristande kunskaper om amning.

Okunskap enligt min mening handlar om missförståndet att man har för lite eller för dålig mjölk för att bebisen vill äta ofta, att sår oftast beror på felaktigt tag och svamp också kan orsaka smärta, att det finns riktigt kompentent hjälp att få (amningsmottagning och amningshjälpen), bvc kan alldeles för lite om amning.

Fast att man börjar med flaska i ett sånt läge behöver ju inte bero på okunskap utan på att man helt enkelt inte tycker det är värt besväret. Jag är ytterst tveksam till att jag hade fortsatt amma om jag hade behövt amma flera timmar i sträck. Även om jag vet att det är "normalt". 

Man läser ju i hur många trådar som helst om mammor som är så besvikna, ledsna och bittra över att amningen inte fungerat. Det är alla de som hade varit hjälpta med bättre kunskap för kan man mer om amning ser man att många av dem gett upp amningen i onödan.

Okunskap och orealistiska förväntningar på nyblivna mammor.

Min bebis ville amma flera ggr/timme och hela kvällarna (utom nätterna då var det lite lugnare) under hans första tre månader. Hade jag för lite mjölk? Icke han gick upp 400g i veckan Jag tror att han är ett typexempel på en bebis som ofta får ersättning. De tolkas som att de inte blir mätta men det var absolut inte det som det handlade om för hans del. Det gick inte att jämföra med vänner vars bebisar snabbt gick över på var 3:e timme. Det är nog de sistnämnda som helammas längre. Såna bebisar som min son får gå över på ersättning.

Man ska vara så snabbt tillbaka i sitt vanliga liv och vara beredd att vara lika social som vanligt etc. Det var inte så lätt att ta sig ut med honom i början men det fick vara så. Nu några månader senare är det ju en milsvid skillnad. Allt måste få ha sin tid.  

Visst, undantagen bekräftar regeln. Säkert finns det de som inte orkar eller tycker att det är "värt besväret", men ofta handlar det, som sagt, om okunskap.

Otillräckligt stöd och tidigt hem från BB tror jag var det avgörande i mitt fall. Plus att jag inte visste hur jag på bästa sätt skulle få igång amningen som "stördes" av att dottern tillmatades från födseln.
Vi fick åka hem efter knappt två dygn med ett matningschema och en trave plastkoppar (sådana man dricker medicin ur) med en bebis som hellre ville sova än att ligga vid bröstet...Personalen sa att amningen såg ut att fungera bra - och jag hade ju inget att jämföra med. (Idiotiskt tänker jag nu, jag skulle ha varit kvar längre)

Någon helamning blev det inte för jag kom inte ikapp, men jag delammade tills dottern vid 5 månaders ålder bara ville ha flaskan när hon var hungrig. Jag ammade först, och gav sedan flaska vid behov. Delamning, om man gör på detta sätt, är rätt besvärligt och jag förstår om man då går över till endast flaskmatning. Man får så att säga alla "nackdelar" med amning respektive flaskmatning, men inte så många fördelar - om man nu ska prata om för- och nackdelar.

Hoppas verkligen att jag får helamma nästa gång om det blir någon...    

Visst finns de många som tror att allt ska vara som vanligt efter att barnet kommit men det är ju bara första barnet som man kan spendera månader innomhus med. Om man inte väntar tills äldsta barnet går i skolan. Men så länge är det ju få som väntar (frivilligt iaf).