"lära" bebis sova själv?

Jag skrev just ett blogginlägg om våra nattningsrutiner som nu har fått vår lilla 4,5månader att somna själv.

Självklart ska du lyssna på bebisens behov och styra därefter. Vår lilla sov bra från första stund så därefter har vi successivt kommit fram till en lösning som nu gör att hon somnar i egen säng på egen hand vid 20-tiden och vaknar ibland vid 4-5 för amning men sover oftast i sträck till kl.7 då vi stiger upp.

Min 3,5-åring har alltid sovit i våran säng eller i sin säng som står precis bredvid vår. Hon sover som en stock jämt och hon kan även somna själv utan problem även om vi oftast ligger bredvid för det är så mysigt.

Min son är 11 månader och har inte sovit en hel natt i hela sitt liv. Han sover också med oss eller i sin spjälsäng precis bredvid vår säng. Nu börjar vi bli lite slitna och bad om råd hos BVC på en läkarkontroll. Läkaren tyckte att vi skulle testa att lägga honom i eget rum eftersom det kan vara så att han är väldigt lättväckt och när han vaknar till lite lätt under nätterna vaknar han helt av våra ljud. Nu har vi inte testat det ännu utan väntar tills han fyllt 1 år. Det kan säkert ligga något i det han säger men jag upplever ändå att han lugnar sig något om han får komma nära oss.

Jag skulle nog inte ens överväga att försöka få en 3-månaders att somna och sedan sova själv men det är jag det .

Vår bäbis är 2,5 månad och inga metoder än för oss och troligtvis blir det inte några sådana heller mer än vårt eget förnuft. Hon är ingen storsovare men ändå ofta glad och nöjd under dagen och mycket vaken. Hon stiger upp med mig någon gång mellan 8 och 10 på morgonen. Går vi upp åtta sover hon någon gång vid 11 men om vi går upp tio vill hon inte sova förrän någon gång 13-15. Har hon sovit vid 11 vill hon ofta sova vid 15-16 igen. Sedan småsomnar hon hit och dit på kvällen ungefär mellan 19 och 22. Någon gång mellan 22 och 00.00 brukar hon somna för natt och inte vakna upp förrän vid 5. Då brukar hon amma, somna, vakna en timme senare, amma och hålla på så tills vi går upp igen. Jag är rätt nöjd med hennes sömn faktiskt ändå, jag skulle bara önska någon/några timmar till på kvällen. När hon blir 1 år ska vi nog skaffa en växasäng och någon gång innan dess ska vi börja försöka få henne att sova i vagnen i början av natten (vi har ingen spjälsäng och planerar inte köpa en) men inte just nu i alla fall, det orkar jag inte.

Vi samsover med vår dotter som är 21 mån nu. Hon ammas för det mesta till sömns, och om hon vaknar på natten ammar hon och somnar om fort.

Nuförtiden vaknar hon inte särskilt ofta längre dock, inte ens varje natt. Vi har inte gjort nånting för att hon ska sova "bättre", men när hon var 15-16 mån började hon sova hela nätter av sig själv. Hon gjorde även det mellan 3-5 månaders ålder, sen började tandsprickningen som hållit på till och från i ett år.

Vi har bara ammat fritt och lyssnat på hennes behov. Jag litar på att hon ber om det hon behöver. Amning är mycket mer än bara mat. Det är ett toppensätt för barnet att bli lugnad (sugandet) och få närhet när det behöver det. Perfekt faktiskt. Och helt naturligt.

Vi är väldigt glada att vi gjort på detta vis.

Jag samsov på nätterna med min son de 2 första månaderna. Sedan sov han själv i spjälsängen. Men för att somna så fick han bli vaggad till sömns i soffan där jag satt innan man lade honom i spjälsängen. Det har funkat så sedan dess. 

Nu är han 10 ½ månader och sover hela nätter sedan länge.
Somnar mellan 19.30 till 20.30 på kvällarna och vaknar ca mellan 07.00-09.00 på morgnarna.

Nu börjar vi försöka få honom att somna själv i spjälsängen. Funkade fint i 3 kvällar, med mellan ca 30 till 60 minuter tills han somnade... Men ikväll kom bakslaget. Förtvivlat skrik från hans håll... Återigen tröst och lite vaggning stående bredvid spjälsängen. Nytt försök imorgon kväll.

Det man kan göra är att ta i barnets takt och försöka anpassa sig. Och så är rutinerna viktiga, så barnet vet vad som händer härnäst. Det har vi kört på.  

Min son på 6,5 mån har fått somna i min eller sambons famn hela tiden tills nu för att han blir så ledsen annars. Det är väl läskigt att somna. När han var runt 4-5  månader fick vi nån liten broschyr av bvc där det  stod att det är bra att bebisen lär sig somna själv, och då fick jag lite panik.. kollade på olika "metoder" och tyckte alla verkade hemska och passade inte våran bebis alls.
Så jag kände att nä det är faktiskt helt ok att han somnar i famnen om det är det som känns rätt för oss och det han uttrycker att han behöver!

Men nu till solskenshistoren: den senaste veckan har han somnat bara man lagt ner honom i sängen, helt själv och utan att minsta gnäll. Jag vill tro att det är för att  vi har gjort honom tryggare genom att lyssna på hans behov.

Så stäng öronen för allt som inte känns rätt för er, så blir det nog bra tillslut !

linneaja: Sökte på Google ang sovrutiner och hitta din tråd. Skulle vara intressant att höra hur det gått, hur du gjort, om han somnar av sig själv osv. Jag har en dotter på snart 4 1/2 månad som inte vill somna av sig själv, ant vaggas hon i babysittern eller i sin vagga. Funkar att lägga henne i vagnen när hon är riktigt trött och gå en runda men det gör jag bara dagtid.

Härligt!

Jag skrev i tråden tidigare och min dotter har börjat sova själv i sängen nu på kvällarna så vi har fått vår egentid nu. Hon har liknande mönster och tider än även om hon sover lite bättre på dagen nu. Inga metoder har det blivit än och hon sover heller inte i vagnen på natten som jag pratade om men ibland på dagen. Vi har fortfarande samma plan om växasäng när hon närmar sig året och det tror jag hon kommer gilla.

Vi har samsovit och mina barn har ammats till sömns i vår säng till 1,5-2 års ålder. Sen har de somnat själva med hjälp av gonattsaga och lite gos. Vid ca 3 år har de börjat somna i egen säng men kommer ofta in på natten. Vi har inte haft andra rutiner än tandborstning och saga vid 20-tiden. Under bebistiden inga rutiner alls. och vi har aldrig haft några sömnproblem. I dagsläget ammar jag vår 8-månaders till söms och 2-3 ggr/natt. Funkar bra.

Sedan jag skrev så har inget förändrats. Möjligtvis kan han ligga lite längre stunder utan kroppskontakt i sängen, och så är han inte hungrig på nätterna längre, men ammas lite ändå ibland om han inte lyckas somna om på annat sätt. ^^

Oj vad längesen det var jag va inne på familjeliv!!! Jag har taggat ner lite med allt "det här ska man göra-snack" från allmänheten. Jag berättar gärna hur det är nu. Olle sover antingen i vagnen när vi är ute eller så somnar han i vår säng bredvid mej eller min sambo, alla sovstunder under dagen. Han somnar inte själv och vi samsover fortfarande. Vi slutade dock amma när han var 9 månader, nu är han snart 11, det gjorde att han sov bättre på nätterna visade det sej. Från att amma 3/4 ggr per natt vaknar han bara för nappen någon enstaka gång (han har till o med sovit hela nätter några gånger!!!! :D) Visst hade det varit skönt ifall han ville sova i sin egna säng och kunna somna själv - men det är inget som vi vill tvinga fram.. Ibland flyttar vi över honom till hans säng när han har somnat så vi kan få ligga bredvid varandra men oftast så är det skönast om han sover mellan oss.

Nu så här i efterhand är mitt råd till andra mammor och pappor i den sitsen att vänta. En bebis är så otroligt liten fram till året och borde inte bli "inlärd" att somna själv eller sova själv (om inte bebisen vill detta såklart). Vill bebisen somna i babysittern - TOPPEN! Vill bebisen somna i vagnen - TOPPEN! Vid bröstet, vid flaskan, gumpandes, sjungandes, sittandes.. You name it. Jag var jättestressad över att min son bara somnade vid bröstet och trodde att vi skulle få kämpa med det hur länge som helst men när han var sex månader slutade han kunna somna vid bröstet så då fick vi försöka med annat - och då önskade jag att han somnade vid bröstet igen, hehe :) Bara bebisen sover så är det bra, tycker jag :) Jag är inte så mycket för att "lära barnen sova/somna själva" utan det är nåt som kommer när dom är redo för det.

Visst är det så!
Jag kom till precis samma slutsats som du vad gäller sonen. Man ska bara ta det lugnt, vara flexibel och köra på det som funkar för stunden, så faller alla andra bitar på plats av sig själva efter hand.
Vår son slutade somna av amningen runt 5 månader, och vi fick istället ligga bredvid och buffa i rumpan, eller stryka över ryggen tills han somnade, vilket ju tog längre tid. Men när han var drygt 1 år så upptäckte vi, av en slump, att han kunde somna själv. Så sen följde en lång period då vi bara låg bredvid ett par minuter och sjöng lite, sen somnade han själv inom ytterligare några minuter. För då var han redo.
Nu är han 2,5 år och vill återigen att vi ligger bredvid tills han somnar, och det är ju jättemysigt, så det gör vi gärna. Det är vad han behöver just nu. Men ett, tu, tre, är han redo att somna själv igen, och då får han det. Man får, helt enkelt, vara lyhörd och smidig...

Det är så upplyftande att läsa sånt här! Jag blir så varm i hjärtat för då vet jag att jag verkligen har gjort rätt - trots att andra tyckt att jag har gjrot "fel". Tummen upp för dina tankar!

Vi ligger fortfarande med våra barn tills de somnar.....och de sover i vanliga 90-sängar som står i kloss med vår dubbelsäng. De är 4 resp. 5 år . Kan de somna själva? Ja. Vill de somna själva? Nej, de tycker att det är mysigt att ligga och mysa med oss föräldrar. Är det viktigt att de somnar själva? Nej. Man får passa på så länge de vill ligga och gosa till sömns . De somnar snabbt och lätt och sover gott på nätterna. Till sommaren kommer vi att vara fem som sover tillsammans. De två äldsta kommer sannolikt att flytta ut tillsammans om inte alltför avlägsen tid. De har börjat prata lite om det......men då som sagt tillsammans .

Roligt att du upplevde mitt inlägg som upplyftande! Men känns det rätt, så är det rätt. Det är min filosofi.
Och det är alltid många som vill tycka en massa och ge en massa "råd" när det gäller barn...men jag har alltid skakat av mig det som inte har överensstämt med mina idéer och tagit till mig det som har varit vettigt.
När svärmor förfasades över att vi inte använde spjälsäng, så log jag bara och lät det rinna ut genom andra örat...det var skönt..

Vi har en 9 månaders nu som just nu har en del problem med sömnen och kan vakna mycket men det är naturligt för den tid i livet som hon är i nu med separationsfas, lära sig krypa och gå, tänder och livet i allmänhet. Jag väntar mig inget annat även om jag hoppas på mer sömn när hon gjort lite framsteg i rörelsen, så har det varit för många av mina vänner. Hon sover inte enligt ett lika tydligt mönster som förr men kan fortfarande sova mellan 4 och 7 timmar i sträck och gör det ganska ofta men vissa nätter blir det uppvak med en timmes mellanrum men oftast är det inte så. Vi ammar än och jag hoppas fortsätta minst till ett år. Hon äter mat som en häst och älskar allt som är ätbart med nästan samma intensitet. Det är kul och jag hoppas det fortsätter även om jag hört om gnälliga tvååringar som bara äter gurka och pasta med fiskpinnar. Nåja, vi kan nog ta oss igenom det också som sömnen nu. Vi har ändrat oss lite om växasäng och det blir kanske madrass på golvet istället men vi är ännu inne på att göra denna förändring när separationsfasen lägger sig. Vi får se hur det går.

Lyssna inte så mycket på folk, gör det som känns bäst för dig och barnet. När han är 18 år kommer han inte vilja sova med dig. :P