Inlägg från: Anonym (mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (mamma)

    Så ledsen över svärföräldrarnas attityd

    Mina svärföräldrar har alltid försökt vara stöttade genom hela vår barnlöshets process. Dom har ibland hjälp oss ekonomiskt då mycket har varit väldigt dyrt.
    Nu väntar vi barnbesked och jag upplever att dom har förädrats i sn attityd. Främst min svärmor.

    Hon var hemma hos oss häromdagen och vi satt och pratade lite kring vårt kommande BB. Min mans syster(vi kan kalla henne A) är gravid i v 12 och mycket fokus låg på det från min svärmors sida. Vi pratade om vad vi kommer behöva köpa till barnet och min man nämnde bilbarnstol. Min svärmor säger då, vi har ju en bilbarnstol som vi haft till As barn. Tänkte sälja den på blocket men det är ju inte lönt nu när A ska ha barn igen. 
    Ja och så vi sa jag.    Hon verkade inte ens reflektera över att vårt barn också kunde behöva använda den när det är hos dom. Det var bara barnet A väntade som fanns i hennes huvud 

    Jag blev jätte ledsen. Överreagerar jag? Tycker också att dom pratar oerhört lite om vår adoption, frågar aldrig saker och så fort vi ämner vårt kommande barn så får dom in ämnet på A eller någon annan i deras närhet som väntar barn.

    Är rädd att dom inte kommer behandla våra barn lika och att kärleken komer vara annorlunda.
    Dom har en jätte nära kontakt med sina barnbarn från A.
    VAd har ni för erfarenheter kring detta?        
    Hur har era föräldrar och svärförälrar mottagit era barn? 

  • Svar på tråden Så ledsen över svärföräldrarnas attityd
  • Anonym (mamma)
    Anonym skrev 2012-09-04 10:35:03 följande:
    Jag tror du överreagerar.
    Antar att de nyligen fått veta om graviditeten?

    Ni vet ju inte vilken ålder det blir på ert barn? eller när det kommer?
    Kanske var det därför   hon inte tänkte på barnstolen?  

     

    Det blir mellan 0 och 3 och barnstolen sträcker sig till 5 år så det beror helt säkert inte på det.
    Pirum skrev 2012-09-04 10:36:55 följande:
    Jag förstår att du blir ledsen. 

    Jag är inte insatt i adoptionsprocessen men är det så att när ni får barnbesked så får ni veta vilket barn ni ska få och får mer info, tex bilder och så? Att det är då det blir "på riktigt bombsäkert" så att ni får ett barn?

    Kanske kommer attityden ändras när ni kommer så långt eller när barnet väl kommer. Jag förstår som sagt att du blir ledsen eftersom ni är på väg att bli föräldrar och svärföräldrarna inte verkar fatta det, men försök att inte ta ut något i förskott. Sök stöd och prata om adoptionsprocessen med någon som är mer stöttande så slipper du bli besviken.

    Försök att inte döma dem förrän ni vet hur de blir mot ert barn i framtiden. Tänk att de är lite knäppa och okänsliga men det behöver inte betyda att de inte kommer bli fantastiska farföräldrar till ert barn så småningom. 

    tack, jag hoppas du har rätt. Mina föräldrar däremot är toppen. Stöttar och längtar precis lika mycket som vi.
    Glad i hågen skrev 2012-09-04 10:53:49 följande:
    Har ingen erfarenhet av adoption men min brors fru har barn sen tidigare med sig in i deras äktenskap. Min erfarenhet där är att jag ser precis likadant på alla deras barn, inklusive det barn som inte är mitt biologiska syskonbarn. Mina föräldrar säger också detsamma, men ibland upplever jag att dom favoriserar de andra barnen och "glömmer" hennes barn i samtal osv. Men rent rättvisemässigt, vad dom får, att dom är med på idrottstävlingar osv, är det ingen skillnad mellan barnen.

    Jag har nämnt det till dom men dom fnyser såklart bara och tycker inte alls att dom gör nån skillnad. Kanske är det omedvetet.

    Kan du prata med svägerskan om det? Eller ta upp det med dom själva? Dom kanske inte tänker på det själva? Och skulle dom nu göra skillnad så var det ju bra att du får se deras egentliga människosyn, även om det gör ont.   
    Min svägerska är jätte bra när det gäller adoptionen. Hon förstår att vi längtar och väntar på precis samma sätt som hon fast utan magen Hon har nära vänner som adopterat och är mycket öppen i sitt sinne. Tror hon hade förstått om vi pratat med henne om det. MEN jag vill heller inte gåöver huvudet på mina svärföräldrar. Dom betyder mycket för mig och vi har en jätte ba relation. Däremot är det svårt att prata känslor och så med dom. Dom är rätt kalla som människor och har jätte svårt för känslor och konflikter


     
  • Anonym (mamma)
    Chimamanda skrev 2012-09-04 11:10:54 följande:
    Jag förstår att du blir ledsen.

    Men jag tror också att detta med adoption fortfarande är väldigt abstrakt för dina svärföräldrar. Det var lite så för oss också. Men nu när vi äntligen har vår dotter så älskar både mor- och farföräldrar henne! De vill vara med henne jämt och ger ofta presenter. Ja, som ett "vanligt" barnbarn, helt enkelt. :)
    Tror och hoppas att det löser sig för er del också! :)

    Tyvärr har många svårt att sätta sig in i adoptionsprocessen, när de inte har den erfarenheten själva.

    Tack för ditt svar. Det är hoppingivande att läsa om er. Hur var dom innan ni fick er dotter?
  • Anonym (mamma)
    Anonym skrev 2012-09-04 11:24:54 följande:
    Låter som om du letar efter något sårande?

    Letar efter att det ska finnas skillnader mellan ert barn och de andra barnen?

    Är det så, så tycker jag att du ska se till att komma över det som gör att du beter dig så.     

    Du har verkligen ingen aning om vad du pratar om märker jag. Har man så konstig syn som du så tycker jag man ska ge blanka f*n i att svara.
    Vaför i hela friden skulle jag LETA skillnader? 
  • Anonym (mamma)
    Anonym skrev 2012-09-04 11:32:03 följande:

    Det var en ärlig fråga, inte ett påstående. Och det skulle inte vara så konstigt om du gjorde det undermedvetet. Jag vet absolut vad jag pratar om.

    Detta var menat som en fråga Du skulle begrunda o tänka på, inte som en anklagelse eller påstående. 

    Du får nog ta och fundera över hur du formullerar saker då
  • Anonym (mamma)
    annika11 skrev 2012-09-04 11:42:22 följande:
    Det kan inte vara så att dom inte riktigt vågar hoppas och längta en efter erat barn om ni har varit med om många besvikelse hitills och lång väntan i barnlängtan. så kanske dom inte vågar ta ut något än att det verkligen ska bli något barn.

    Jag kan uppleva det lite så från mina svärföräldrar att dom inte riktigt vågar tro att det ska bli ett barn än för oss, vi samlar papper till ecuador. 

    Jo det är sant, så har det ju varit genom alla våraivf och äggdonationer. Kanske är precis samma här...
    Anonym (Zoe) skrev 2012-09-04 11:45:24 följande:
    Jag har familjemedlemmar som adopterat och familjemedlemmar som fått barn biologiskt. Min erfarenhet är att det är mycket lättare och även roligare med en graviditet än med väntan i adoptionskön. När barnet väl har kommit finns ingen skillnad längre och alla behandlar barnen lika bra och är lika engagerade oavsett på vilket sätt barnet kommit till familjen. Men just i den fasen som du och din svägerska är i nu, det är (enligt mig) skillnad. De jag känner som väntat på BB i adoptionskön har var varit frustrerade, deppiga. Dessutom är det jättesvårt som utomstående att engagera sig i det kommande barnet för man vet ju ingenting om när det kommer, hur gammalt det kommer vara då osv. En graviditet är oftast väldigt positiv, de blivande föräldrarna är glada. Man ser hur magen växer, de kan visa bilder från UL och man får ett beräknat förlossningsdatum. Har man själv gått igenom en graviditet så kan man bonda genom att prata om krämpor, om bebisens sparkar i magen osv. Det är inte lika vanligt med erfarenhet av adoption, dessutom ändras processen med åren så om man adoptera -86 så kan det vara svårt att jämföra med i dag.
    Tack! Jag ska försöka tänka så

      
Svar på tråden Så ledsen över svärföräldrarnas attityd