Så ledsen över svärföräldrarnas attityd

Skulle också ha blivit ledsen och tyvärr kanske det känns "mer" som hennes barnbarn eftersom det är hennes dotter som ska ha ett barn...

Men jag tycker absolut inte att dom ska ha någon rätt att behandla er annorlunda.

Jag och min bror har vart lite mindre prioriterade hos våran Farmor och Farfar tyvärr när vi var yngre medans våra kusiner som då är deras Mormor och Morfar har fått massa uppmärksamhet och fått saker av dom som inte vi fick.

Nu när jag är vuxen kan jag bli rätt irriterad när jag tänker på det och jag vet att både min mamma och pappa har sagt till dom när vi var yngre att vi inte alls vart lika behandlade men det tyckte bara Farmor var struntprat...

Så nog tror jag att det finns nått speciellt när det gäller mamma och dotter relation.

Vi väntar vårt fösta barn nu, jag och min sambo och alla är super glada för det eftersom det är första barnbarnet men skulle min sambos syster också bli gravid nu så skulle säkert svärmor känna lite mer för henne det tror jag säkert.

Nått man nog får ta men skulle hon börja behandla våra barn olika så skulle jag säga till!

Jag tror du överreagerar.
Antar att de nyligen fått veta om graviditeten?

Ni vet ju inte vilken ålder det blir på ert barn? eller när det kommer?
Kanske var det därför   hon inte tänkte på barnstolen?  

 

Låter som om du letar efter något sårande?

Letar efter att det ska finnas skillnader mellan ert barn och de andra barnen?

Är det så, så tycker jag att du ska se till att komma över det som gör att du beter dig så.     

Det var en ärlig fråga, inte ett påstående. Och det skulle inte vara så konstigt om du gjorde det undermedvetet. Jag vet absolut vad jag pratar om.

Detta var menat som en fråga Du skulle begrunda o tänka på, inte som en anklagelse eller påstående. 

Absolut, det ska jag göra.

Och jag tycker att du ska tänka på hur du tolkar saker, och då menar jag inte bara här.

men alltså, det är inte så konstigt. Alla människor klarar inte av att ta till sig adopterade som sina egna. För MIG är t ex gener och blodsband viktiga, och jag skulle därför nog inte bli lika glad för ett adopterat barnbarn som ett biologiskt. Jag förstår att jag trampar på en del tår när jag säger det, och jag skulle givetvis göra mitt allra bästa för att inte visa det men ja, det är så jag känner det. Och innan någon säger det, nej jag har inga planer på att adoptera. För MIG är det inte rätt väg att gå.

Men grattis till ert barn, ts, och jag hoppas att det blir annorlunda sen när de får träffa barnet så att de får en relation. Det tror och hoppas jag!