Så ledsen över svärföräldrarnas attityd

Låter som om du letar efter något sårande?

Letar efter att det ska finnas skillnader mellan ert barn och de andra barnen?

Är det så, så tycker jag att du ska se till att komma över det som gör att du beter dig så.     

Det kan inte vara så att dom inte riktigt vågar hoppas och längta en efter erat barn om ni har varit med om många besvikelse hitills och lång väntan i barnlängtan. så kanske dom inte vågar ta ut något än att det verkligen ska bli något barn.

Jag kan uppleva det lite så från mina svärföräldrar att dom inte riktigt vågar tro att det ska bli ett barn än för oss, vi samlar papper till ecuador. 

Jag har familjemedlemmar som adopterat och familjemedlemmar som fått barn biologiskt. Min erfarenhet är att det är mycket lättare och även roligare med en graviditet än med väntan i adoptionskön. När barnet väl har kommit finns ingen skillnad längre och alla behandlar barnen lika bra och är lika engagerade oavsett på vilket sätt barnet kommit till familjen. Men just i den fasen som du och din svägerska är i nu, det är (enligt mig) skillnad. De jag känner som väntat på BB i adoptionskön har var varit frustrerade, deppiga. Dessutom är det jättesvårt som utomstående att engagera sig i det kommande barnet för man vet ju ingenting om när det kommer, hur gammalt det kommer vara då osv. En graviditet är oftast väldigt positiv, de blivande föräldrarna är glada. Man ser hur magen växer, de kan visa bilder från UL och man får ett beräknat förlossningsdatum. Har man själv gått igenom en graviditet så kan man bonda genom att prata om krämpor, om bebisens sparkar i magen osv. Det är inte lika vanligt med erfarenhet av adoption, dessutom ändras processen med åren så om man adoptera -86 så kan det vara svårt att jämföra med i dag.

Jag tror som andra tidigare - ert kommande barn är bara lite för abstrakt än så länge. Plus, det kan hända att de är försiktiga efter er barnlöshet - oroligt att landet stänger för adoption eller att något annat går snett. Min mamma och svärmor var både lite försiktiga att prata för konkret om ett barn när vi väntade BB, men de gör absolut ingen skillnad mellan barnbarnen nu. Det är inget ni kan göra utan avvakta. Det är absolut möjligt (och sannolikt) att hon inte alls gör skillnad på barnbarnen när ni väl fick hem ert barn!

men alltså, det är inte så konstigt. Alla människor klarar inte av att ta till sig adopterade som sina egna. För MIG är t ex gener och blodsband viktiga, och jag skulle därför nog inte bli lika glad för ett adopterat barnbarn som ett biologiskt. Jag förstår att jag trampar på en del tår när jag säger det, och jag skulle givetvis göra mitt allra bästa för att inte visa det men ja, det är så jag känner det. Och innan någon säger det, nej jag har inga planer på att adoptera. För MIG är det inte rätt väg att gå.

Men grattis till ert barn, ts, och jag hoppas att det blir annorlunda sen när de får träffa barnet så att de får en relation. Det tror och hoppas jag!