• Tuss 1

    Pappan hjälper inte till...

    Har två barn med olika pappor. Ettans pappa tycke precis som din sambo att det var jobbigt när barnet gnällde eller grät och räckte över till mig. Med resultatet att barnet aldrig ville vara med pappa.

    Barn 2s pappa har tagit barnet på ett annat sätt redan från början. Dvs vaggat och tröstat och pysslat. Gått upp på mornarna osv. Det är

    aldrig några problem. Men han har en väldigt naturlig papparoll (eller hur jag nu ska uttrycka det).

    Iaf man måste ju vilja annars fungerar det dåligt.

  • Tuss 1
    CherryMom skrev 2012-09-04 23:48:49 följande:
    Han skulle vart pappaledig men han har inte lyckats skaffa jobb än efter utbildningen vilket jag tycker är viktigt så jag är hemma men kan som tur är jobba hemifrån. Han ville ha barn och trodde han skulle bli en jätte bra pappa men just nu så undrar jag! Tror han mår väldigt dålig själv men gör inget åt det. Undrar också hur det blev så här!

    Du har tur Tuss att nummer 2 var bättre pappa från start! Har det påverkat ditt barn som du kan märka?



    Ja jag får iaf för mig det. Ettan var väldigt mammig och hade inte alls lätt för att vara med andra människor.

    Tvåan vet inte vad blyg är och är lika gärna med pappan som med mig. Har mer "självförtroende".

    Nu ska jag tillägga att ettan som nu är större är numera en kavat krabat som tar sig fram på ett ypperligt sätt.. Relationen med pappan existerar men är tyvärr fortfarande lite stel tyvärr.

    Har din kille några vänner med barn? Som han kan vara med menar jag? Det är svårt att ge bra råd men han borde inse vikten av att få anknytning. Kan han kanske ge lite flaska och få det till en mysgrej till att börja med? Sen bada osv? Fast du är hemma och i bakgrunden.
Svar på tråden Pappan hjälper inte till...