Hur få mina två barn ( de är 8 månader respektive 27 månader) att somna utan hjälp?

Och jag tycker att du har ett besynnerligt perspektiv. Ja, det är väl självklart att de vill ha sällskap när de ska somna. De beter sig alldeles som de "ska" för sin ålder.  Båda är i en ålder då det händer mycket utvecklingsmässigt. Yngsta mitt i separationsfasen med stort "S". Och ja, i den åldern vill de ha sällskap och fysisk kontakt mest hela tiden, sover oroligt och är tuttiga. Det är liksom så det är. Hon är inte ovanligt krävande utan en typisk 8-månaders. Din stora är en bra bit över två. Båda mina hade slutat sova middag i den åldern. Det låter som det är där din stora är där också. Skippa dagsvilan. Och självklart ska ni hålla henne sällskap när hon somnar! Hon är jätteliten och har senaste halvåret drygt fått hela sin värld uppochnedvänd genom att bli storasyster. Det är två små liv som bara vill ha sällskap. Och för jisse namn inga CIO-metoder som 5mm!

Ja, det är jobbigt ibland att ha små barn. Jag har 16 månader mellan mina.......men jag har ju valt det själv.

1. Skippa dagsvilan för stora.
2. Dina barn är fullkomligt normala.
3. Ja, man är trött ibland som mamma med två barn. Byt perspektiv. Vad finns egentligen problemet? Hos dem eller hos er föräldrar?

Tack Flickan & Kråkan för ditt svar!
Har provat att ta bort middagsvilan för stora men det har blivit totalkaos de dagarna, så hon är inte redo än..

De är väldigt olika sömnmässigt våra töser (om man jämför dem vid samma ålder).
Stora sov tidigt (2-3 mån gammal) hela natten (6 tim i sträck), ammade o somnade om. Oj vad vi sov första halvåret : ) Tror nappen (som storasyster gillar) gör stor skillnad, men också tillgängligheten till mamma under dagarna. Kanske också lugnet hemma som fanns då. Nu är såklart ett annat tempo för lillasyster, hon får inte vara i fred så mkt för sin livliga storasyster.
När storasyster var bebis det ju bara hon o jag hela dagarna o jag bar henne i sjal eller på höften ständigt o jämnt. Lillsyrran är nöjd mkt längre stunder på golvet o kräver inte att bli lika mkt buren som Storasyrran ville vid samma ålder. Lillsyrran har ju "underhållning" av storsyrran : )

Numera är de ju oxå 2 små som måste dela på 1 mamma... Kanske därför lilla vill "ladda mamma" på nätterna...
Lillasyster är större o tyngre än storasyster var vid samma ålder så med min onda nattamningsrygg tar det emot att öka upp bärandet i sjal/på ryggen mer under dagarna för att "ladda" henne då så hon kanske står sig över natten...

Du som också har tätt åldersmässigt mellan dina barn, hur gjorde du med middags-sovande o kvällsläggningarna när dina var yngre? Fixade o trixade du så de sov middag samtidigt tex? Hur somnade de?

Det är ju i sig inte ett problem att vara med 1 barn som ska somna... problemet för mig är att jag inte kan vara på två ställen samtidigt ; ) Som det är nu måste vi alltså vara två vuxna hemma för o natta barnen då båda oftast tar sån tid att den andra hinner vakna/störa den andra..
Och visst är det mysigt att nattamma o samsova men min rygg tar sån stryk av att hon vill hänga i tutten nästa hela natten igenom... : (

Har ju "hört" att det finns familjer där barnen faktiskt går o lägger sig (eller läggs) i sina sängar när det är dax att sova o somnar där själva utan problem o gråt... Grattis till dem säger jag ; )

Hej! Min 2-åring somnar själv utan gråt i sin egen säng men det är efter flera månader av HÅRT arbete. Har använt en metod som heter Sleep Sense där barnen inte behöver gråta sig till sömns men det krävs lite mer jobb. Berättar gärna mer om du är intresserad :)

just vid middagssömnen skulle ja provat att sitta ner och låta stora tjejjen pilla med din hand, medans du gungar vagnen med lillan tills hon somnar.. 

kan du inte amma lilla medans stora ska somna för kvällen? kanske i sjal? samsover du inte redan så prova.. de är kanon att kunna sova vidare fast man ammar.. men bara att sova i samma rum som bebis är ju så mkt lättare..   

medans våran va liten somna hon  när hon ammade, sen la ja henne i vagnen eller i soffan tills ja va redo att gå och sova, då tog ja med henne, för ville ändå amma henne innan, så ja slapp vakna så tätt inpå somnandet -oftast av tokspända bröst som ville tömmas, för dottern va väldigt mkt för att sova som bebis.. blir 4 år nu och sover 11-13timmar/natt... slutade sova middag runt 3år, men sover ibland en skvätt om hon är väldigt trött, tex i bilen..

Det är exakt 24 månader mellan våra så åldersskillnaden är lite större. Vi var väldigt ihärdiga med att vänja dem vid att somna för kvällen samtidigt. Även när lillflickan inte var riktigt redo för att somna tog jag eller andra mamman med henne in i barnens sovrum och lät henne snutta på vällingflaskan medan storebror somnade i sin säng (en stor som vi vuxna fick plats i). Jag tror nog att flickan hann bli cirka ett år innan det här faktiskt funkade på riktigt. Innan dess gällde det bara att storebror "trodde på det", dvs vi försökte hålla lillasyster så tyst som möjligt och samtidigt fokusera på storebror. Han ville gärna att man låg brevid honom, men krävde inget annat speciellt. Nu när de är 2 respektive 4 år somnar de på varsin sida om mig/andra mamman i en dubbelsäng som de har i sitt rum. Eftersom båda är vana vid den andras godnattljud stör de sällan varandra. Ibland kan det ju hända att de spelar upp varandra, men då får den busigaste gå ut. De ser detta som ett "straff", vilket i sig är väldigt rart tycker jag.

Undrar vad sleep sense är? Förskökte googla men hittade bara massa på engelska som jag inte orkar läsa.

Sleep sense är en CIO-metod. Inget jag skulle råda någon förälder till när det finns andra vägar att gå.

tack för infon, ingenting för oss alltså.

när jag skulle lära dottern sona utan att jag låg bredvid i 1-2timar så ville jai nte att hon skulle behöva grina, men ja utgicjk ifrån nån sån metod men gjorde på mitt sätt..  nr vi gick in i sovrummet var de redan mörkt, ja viskade så fort vi kom innanför dörren, -inget prat alls i sovrumet!  kramades och pussades viskade godnatt, la ner henne och strök henne över ryggen (hon valde att sova på mage runt 6mån..) och sa shhhhy lugnt och mjukt.. gick sakta ut.. börja hon gråta så gick ja in och sa shhhy och strök henne över ryggen tills hon lugnade sig.. - inget prat, och löft inte upp henne om hon lugnade sig av smek och shhhhy... var hon otröstlig tog ja upp henne och började om..  allt gjordes väldigt lugnt.. i början hann ja inte ut genom dörren, utan stannade med ryggen mot henne, stog stilla innan hon börja grina, och sa shhhhh.. tog de stegvis lixom..  på morgonen när hon vaknade fick hon sova med mig en stund till.. de gick iaf bra att ha henen i egen säng på natten -dock i vårt sovrum..

gjorde lika med ett "lånat" barn som sov här en natt varannan helg i 7mån och de funkade väldigt bra då med, men tog ju lite längre tid eftersom de var så lågnt mellan gångerna..

glömde å skriva, att om hon låg och pratade gick ja in och gjorde lika som om hon gråtit.. men efter hon kommit in i rutinerna räckte de oftan med bara SSHHH ljudet i dörröppningen..  nu när hon snart fyller 4 så är de sama visa om hon vaknar på natten, men numera viskar vi lite till henne eftersom hon ibland behöver höra att de inte är nån fara,de va bara en dröm.. men hör ja att hon sover oroligt räcker de med sshhhh så brukar hon lugna sig och sova bättre sen..  men nån gång har hon haft typ nättskräck, då har de varit full panik skrik och då rusar ja till henne och tar upp henne så fort ja bara kan, men pratar lugnt och tyst.. säger ssshhh med..   vill att hon ska känna sig trygg och veta att mamma och pappa alltid är nära..  

Det är en metod där man successivt vänjer barnet vid att somna själv. Det är ingen CIO-metod utan man är hela tiden där för barnet och tröstar det, och känner av hur barnet klarar av det. Man "får" trösta hur mycket som helst, det viktigaste är att barnet får somna själv, utan hjälpmedel. Så blir barnet en trygg sovare och känner sig trygg i att kunna somna och somna om själv. Metoden funkar antagligen inte för alla, men är ett bra alternativ om man inte vill lämna barnet gråtandes men ändå vill ha en god natts sömn

Du har orealistiska förväntningar på barn, låter också som de är otrygga.

All information vad gäller sleep sense säger rakt upp och ner att det är en CIO-metod. Vilken sleep sense tänker du på?

Metoden som den kanadensiska kvinnan Dana Obleman utvecklat.

Såhär säger hon om gråten:

A little note about the "crying" question: Since people always ask me about whether my program involves "crying it out," I think it's something that deserves to be addressed here.

Crying is your child's way of protesting change, and you can expect that making changes to their sleep habits will result in some protest. That's why I'm always sure to tell parents that my program will most likely involve at least some amount of protest on the child's part.

Please understand that I will never ask you to leave your child to cry alone, nor will I ask you to ignore their cries. The reason that "The Sleep Sense Program" is so effective is that is allows you develop a plan that you feel comfortable with, based on what you know about your child.

Tycker det summerar rätt bra hur det funkade för oss. Vår dotter var lite arg för att hon inte fick hjälp att somna först men vande sig fort mha programmet att gott och tryggt somna själv. Otroligt stolt över min dotter och mkt tacksam för denna metod som gör att vi alla nu sover gott hela natten och är pigga och glada om dagarna. Priceless. Men som sagt förstår jag om metoden inte passar alla.