Så här tänker jag...

Barn skaffar man av egoistiska skäl = man som förälder önskar et barn till. När man väl känner så då kan syskonskapet vara en faktor som stärker den känslan, så tänker jag .

Vi har två pojkar tätt. Vi skaffade barn nummer två för att vi önskade ett barn till, att vårt första barn fick ett syskon var liksom mer grädde på moset för att vi upplevde det som något positivt....också. Vi hade ju aldrig skaffat ett andra barn enbart för att barn nummer ett skulle få ett syskon. Vi var nöjda med två barn....tills för ett par månader sedan, så nu väntar vi nummer tre......för att vi som föräldrar önskar ett barn till. Samma sak nu. Jag upplever att det är roligt att våra två pojkar ska få ytterligare ett syskon för att vi har upplevt deras syskonskap som något väldigt positivt, men fortfarande är det ju inte orsaken till att det blivit ett barn till .

Människor runt omkring tycker om allt - oavsett vad. Vi är gamla och skaffar nummer tre vilket är över normen. Vad andra tycker och anser är ju faktiskt helt irrelevant i sammanhanget.