• Anonym (orolig)

    Pappan ifrågesätter barns boende för att slippa underhåll

    Hej, jag och min fd sambo skrev ett avtal att våra 2 barn ska vara bosatta hos mig ifall vi separerar. Men tyvärr visste jag inte att det behövs godkännande från socialnämnden, så det har vi inte. Nu separerade vi och jag skaffade en stor lägenhet där varje barn har sitt rum, som ligger nära dagis/skola så att det inte behövs någon ändring där. Det var jag som alltid tog hand om barnen i vår relation. Boendefördelningen är än så länge: 22 dagar hos mig, 8 dagar hos honom. Men han vill inte betala underhållsbidrag, eftersom jag får hela barnbidraget. Nu säger han att barnen kan ju bo halva tiden hos honom (då behöver han inte betala något)! Kan han det?? Om en domstol bedömmer frågan - har någon erfarenhet hur dom bedömmer situationen? Vi bor båda i närheten av skolan, men barnen är skriven hos mig. Spelar det någon roll att jag har varit huvudansvarig för barnens behov hela tiden? Jag är jätte orolig vad han kommer på nu, efter separationen, för att göra livet svårt för mig....

  • Svar på tråden Pappan ifrågesätter barns boende för att slippa underhåll
  • Barbamamah
    Anonym (MM) skrev 2012-09-18 10:04:09 följande:
    Till alla er som anser att det bästa alltid är att barnen bor vv (med risk för att ni nu spricker av ilska   ) skulle jag vilja säga följande: Om TS varit den enda förälder som brytt sig om barnens omhändertagande, att de fått mat och rena kläder, att de kommit i tid till dagis och skola, att de haft med sig det de förväntas ha med sig, att papper skrivs under och lämnas in, att läxor läses, att barnen lagt sig i tid med tänderna borstade, att de haft åldersadekvata leksaker, etc, så är det ju ett rätt långt steg att ta om man helt plötsligt ska förvänta sig att pappan ska ta samma ansvar bara för att han en gång i tiden "gav tillåtelse" till ts att bli gravid. (Eller hur man nu ska uttrycka det?) Tänk er en pappa (kanske ts ex, kanske inte) som låter barnen ta sig till skolan själva efter att de vaknat av egna väckarklockor, gjort sin egen frukost (om det funnits någon, men i värsta fall kan ju en kall pizzabit eller liknande duga - om det finns. Knäcke utan smör brukar ju också finnas i de flesta hushåll). Efter skolan får barnen ta sig hem själva till ett tomt hem och försöka roa sig tills pappa kommer hem. Ibland kommer han inte hem förrän sent eller inte alls, men då har han förhoppningsvis skaffat en barnvakt som kan sova över. Barnen tar sina sparpengar och går till kiosken och köper godis för det finns ingen god mat hemma (om någon  -  pappa har ju inte kommit hem med pizzan eller kebaben ännu). Skolan har skickat med en lapp där de klagar på att barnen inte läst sina läxor. Den lappen kommer inte till pappas kännedom, alternativt slänger han den och tycker att skolan ska skita i hur han sköter sina ungar.  När pappa jobbar sent får barnen inte gå på träning eller spela match för det är för långt att gå. Barnen vill inte heller på träningen för det är pinsamt att komma dit i smutsiga kläder eftersom pappa bara tvättar när han har tid och det brukar vara ungefär en gång varannan vecka när han inte längre har några rena kalsingar.   (Tvättstugan får inte användas av så små barn). På kvällen får barnen vara uppe tills de själva vill lägga sig (då krånglar de ju inte) och tandborstning är valfritt (inget krångel då heller). Detta betyder att barnen oftast somnar strax innan midnatt. På helgerna har de en tendens att vända på dygnet och när det är söndagkväll har de svårt att somna eftersom de sovit till lunch (minst). Ovanstående är kanske ett skräckexempel, men jag känner ett par män som faktiskt påminner om min beskrivning.   

    Ja, alla människor klarar inte av att vara ansvarsfulla föräldrar. Men man kan ju inte ta alla olyckor i förskott. Det smarta är att ha en testperiod och sedan utvärdera.
  • Anonym
    Anonym (MM) skrev 2012-09-18 10:19:19 följande:
    Så bara för att det ska vara rättvist mellan föräldrarna så ska barnen varannan vecka få en god omsorg av en kärleksfull mor medan de varannan vecka ska få växa upp i förtid hos en frånvarande och icke intresserad far?

    Vad gäller maten, så är det faktiskt inte säkert att det finns ens makaroner i ett hem som styrs av en man som inte bryr sig om sina barn. 

    Du har inga egna barn, eller är de väldigt små? Barn i tioårsåldern som inte får tillsägelse att gå och lägga sig har en tendens att inte göra just det - lägga sig. Istället tittar de på tv eller sitter framför datorn.   
    Att bli curlad ser inte jag som att växa upp på bästa sätt även om du vill kalla det kärleksfullt. Var framkommer det att pappan skulle vara frånvarande och ointresserad?

    Jag har vuxna barn. Vad har du för ålder på dina?
  • Anonym (MM)
    Anonym skrev 2012-09-18 10:51:02 följande:
    Att bli curlad ser inte jag som att växa upp på bästa sätt även om du vill kalla det kärleksfullt. Var framkommer det att pappan skulle vara frånvarande och ointresserad?

    Jag har vuxna barn. Vad har du för ålder på dina?
    Anses det verkligen att vara curlad att få hjälp av en förälder med morgonbestyren när man är i tioårsåldern?

    Vad gäller pappans intresse för barnen så måste vi i detta fall lita på att ts beskrivit situationen rätt och hon har i flera inlägg bestämt hävdat att pappan aldrig tagit något större del i barnens liv.

    Jag har massvis med barn, både egenfödda och födda av andra, i åldrar mellan 32 och ner till 3.   
  • missen73

    Min tvååring vet att hon ska borsta tänderna morgon o kväll så nog ska en 10 åring fixa det oxå

  • Anonym (orolig)

    Tack, Anonym (MM) för ditt inlägg, även om den är lite extremt (och lyckligvis inte beskriver min fd sambo), så visar den en annan, möjlig sida av växelvis boende, där man kan fråga sig om det är verkligen till "barnets bästa". ___________________________________________ Mina barn är 6 och 10. Min 6-årig hatar att borsta tänderna och skulle alltid försöker att komma undan, och min 10-årig älskar att spela med sin mobil sent på kvällen, och är jätte trött när hon går upp. Det är jätte bra med självständighet, men det behövs en styrande hand, tycker jag. Barnen har inte alltid den förmågan att styra sitt liv, och analysera konseksvenser. Min dotter skulle säkert inte börja lägga sig tidigare och hellre sitta dödstrött i skolan. Hon skulle inte överväga att äta hellre frukt och grönsaker om det finns hamburgare i kylan. Jag är ibland jätte förvånad när jag ser föräldrar som låter bestämma en 6-årig allt möjligt, eller som verkar behöva barnets godkännande för allt möjligt dom gör. ____________________________________ Man läser så mycket om föräldrar som har tappat kontroll vad barnen gör (i min äldre dotters ålder) vad dom egentligen håller på med, var dom är, om dom där där dom säger (med mobilen är ju allt möjligt), vad gör dom på nätet, vilka vänner dom har. Kan detta phänomen ha att göra med att man tycker att barnen i skolådern skulle hantera allt möjligt stälvständig i sitt liv, så snart så möjligt?

  • Anonym (orolig)

    Tack Anynym (MM) för de många konkreta exempel, skrev direkt en lista

  • Anonym
    Anonym (MM) skrev 2012-09-18 10:58:43 följande:
    Anses det verkligen att vara curlad att få hjälp av en förälder med morgonbestyren när man är i tioårsåldern?

    Vad gäller pappans intresse för barnen så måste vi i detta fall lita på att ts beskrivit situationen rätt och hon har i flera inlägg bestämt hävdat att pappan aldrig tagit något större del i barnens liv.

    Jag har massvis med barn, både egenfödda och födda av andra, i åldrar mellan 32 och ner till 3.   
    Klarar man inte av att få sig upp ur sängen och fixa frukost när man är 10 så tycker jag att man är curlad.

    Kanske känner pappan inte att han har fått ta ansvar för ts?

    Okej, ska vi räkna så är min äldsta 31 och min yngsta 9 månader. Jag räknade bara med de egna förra inlägget.
    Anonym (orolig) skrev 2012-09-18 12:22:03 följande:
    Tack, Anonym (MM) för ditt inlägg, även om den är lite extremt (och lyckligvis inte beskriver min fd sambo), så visar den en annan, möjlig sida av växelvis boende, där man kan fråga sig om det är verkligen till "barnets bästa". ___________________________________________ Mina barn är 6 och 10. Min 6-årig hatar att borsta tänderna och skulle alltid försöker att komma undan, och min 10-årig älskar att spela med sin mobil sent på kvällen, och är jätte trött när hon går upp. Det är jätte bra med självständighet, men det behövs en styrande hand, tycker jag. Barnen har inte alltid den förmågan att styra sitt liv, och analysera konseksvenser. Min dotter skulle säkert inte börja lägga sig tidigare och hellre sitta dödstrött i skolan. Hon skulle inte överväga att äta hellre frukt och grönsaker om det finns hamburgare i kylan. Jag är ibland jätte förvånad när jag ser föräldrar som låter bestämma en 6-årig allt möjligt, eller som verkar behöva barnets godkännande för allt möjligt dom gör. ____________________________________ Man läser så mycket om föräldrar som har tappat kontroll vad barnen gör (i min äldre dotters ålder) vad dom egentligen håller på med, var dom är, om dom där där dom säger (med mobilen är ju allt möjligt), vad gör dom på nätet, vilka vänner dom har. Kan detta phänomen ha att göra med att man tycker att barnen i skolådern skulle hantera allt möjligt stälvständig i sitt liv, så snart så möjligt?
    Vet du att pappan inte kommer att se till att de borstar tänderna eller lägger sig i tid eller tror du bara?

    Visst är frukt och grönt nyttigt men det är inget som skulle fälla hans föräldraförmåga om den ifrågasattes.

    Barn i skolåldern bör kunna packa sin egen skolväska och ansvara för läxor osv.

  • Iam
    Anonym (orolig) skrev 2012-09-18 09:19:22 följande:
    Vill tacka "anonym"/inlägg 42 - det hjälper med ett exempel från det verkliga livet, att andra har liknande problem (fast det var kanske inte en så extrem rollfördelning som i vår familj). Och kanske ska jag verkligen testa det ifall det blir aktuellt och se vad som händer. Jag var hos en advokatrådgivning och så klart har pappan alla möjligheter, och det enda som finns om man kämper emot varandra är att gå till familjerätten (Domstol uteslutar jag här, det är ju "worst case"). Det här med växelvis boende (vecka/vecka) kan han inte göra, eftersom han bruker resa ganska mycket. Så OM han vill ha barnen hälften av tiden så kräver det från mig en ganska stor flexibilitet. Sen angående barnbidrag och alle kostnader blir det väl så att jag ska redovisa alla utgifter till honom och hoppas att han delar på alla överstigande kostnader utan att ifragesätta allt för mycket. Om barnen är, som nu, en vecka mer hos mig, då får jag väl ta dom extra kostnader för mat etc. Eftersom han är officiellt arbetssökande (ex VD), skulle jag antagligen inte ha rätt till någon underhållsbidrag enligt FK, och då spelar det knappt en roll, hur mycket pengar han har någonstans. Sen återstår processen för mig att hantera förändringen av hans papparoll och vad det betyder för mig, men det har inget betydelse för barnen så klart. Om någon har bra tipps hur man praktiskt hanterar kostnadsuppdelning och barnbidrag (sammla kvitton? Räknar varje månad? Diskutera alla köp innan?) är jag tacksam. Tack för Er tid att kommentera!
    Vad gäller kostnadsfördelning och liknande är det väl enklast att göra så att det som köps för bruk hos pappan betalar pappan för och det som köps för bruk hos mamman betalar mamman för. 
    Om det ska vara varannan veckas boende så är det ju smidigt att ha kläder och leksaker och vad det nu kan vara på båda ställena. Lika är det ju för hygienartiklar och sängkläder och annat som behövs.
    Dvs var och en står för sina kostnader kring barnet. Därmed delas även barnbidraget lika mellan föräldrarna.

    Vad gäller stora inköp eller aktiviteter får ju det diskuteras och från fall till fall tas beslut om vem som ska köpa och hur det ska betalas, hur mycket det får kosta osv.
    Något som är viktigt att tänka på är dock att inte hamna i fällan att bara för att JAG tycker det är viktigt med skor för 1000 kr så ska den andre föräldern stå för hälften. För den andre föräldern kanske tycker att det räcker gott och väl med skor för 400 kr. Förstår du hur jag menar? 
  • Anonym (orolig)

    Jag fårstår absolut hur du menar "lam", det är just det vad jag vill undvika. Pappan köpte nyligen en underställ för MC, som hänger bara i skåpet. Sånt skulle jag inte vilja dela på.... I mitt fall är det bästa om jag kommer på ett sätt att vi inte behöver förhandla hela tiden om varje plagg eller sko. Min Ex-Sambo räcknar allt möjligt upp, i minsta detalj, och det kan bli jätte stressigt att ta upp pengar med honom hela tiden. Jag skulle gärna hitta ett schema och kanske inte ens varje månad, varje kvartal räcknar ihop allt... så länge jag köper det mesta och har hela barnbidraget, fungerar det kanske bra.

  • Anonym (förstår TS)

    Jag förstår TS fullt ut för jag är själv i samma situation...
    Vi seprerade för 1 år sedan och har vv boende för vår dotter på snart 5 år. Precis som för TS så var det jag som tog hand om dottern då fadern var mycket frånvarande pga jobb m.m. under vår tid tillsammans. Tillslut tog jag steget och separerade, fixade ett eget boende och försökte genom samtal med min sambo få större delen av vårdnaden och att han skulle få ha dottern torsd-söndag varannan vecka + på lov vilket han gick med på tills dess att det kom fram att han skulle få betala underhåll.... Då skulle han promt ha dottern v.v. vilket han fick men sen den dagen jag lämnade så har han inte köpt ett endaste klädesplagg till henne, Inga leksaker och han lagar aldrig mat till henne. Varje gång som jag hämtar på dagis så är hon smutsig och ovårdad. Har alltid de försmå kläderna som hon hade när vi bodde tillsammans. Givetvis tar jag på henne större kläder som hon lämnas i på dagis ( Vi byter varje måndag. Dvs jag lämnar och han hämtar på dagis eller tvärtom ) men de kläderna ser jag aldrig skymten av. Jag köper alla presenter till kalas, alla ytterkläder, skor, leksaker cyklar m.m. Jag har begärt samarbetssamtal hos familjerätten men så länge ena föräldern inte vill gå så kan man inte tvinga eftersom samarbetssamtal grundas på frivillighet... Enda sättet för mig är att gå till domstol och jag har kollat runt med advokater och dylikt men alla säger samma sak, jag har inte en chans att få den flesta umgängestiden eftersom våra lagar ser till att båda föräldrarna ska ha samma rättighet till barnet. Jag kommer alltså förlora i en tvist och vi kommer få en dom på v.v. så som vi redan har idag. Min dotter går alltid ner 1 kg den veckan hon är hos pappan och hon säger alltid att hon inte vill till sin pappa. Han svarar aldrig i telefon den veckan dottern är hos honom för att straffa mig. Han vet hur dåligt jag mår av att inte få höra hennes röst och höra att hon mår bra. Fritidsaktiviteter så som simskola får hon gå på varannan vecka då han vägrar att köra henne till aktiviteter som jag hittat på ( som simskola ) Allt detta gör han för att straffa MIG! men det han inte fattar är att det är dottern det går ut över....

Svar på tråden Pappan ifrågesätter barns boende för att slippa underhåll