Hur är köerna nuförtiden?

Jag tänkte också direkt på Kina när jag läste ts, men är det inte fortfarande så att Kina kräver tre års äktenskap? Eller har jag fel?

De asiatiska länderna har i många fall höga krav på bl.a. äktenskapets längd. Det gäller Sydkorea, Thailand, Taiwan, Indien osv. 

De SN som kan bli aktuella är i många fall helt eller delvis korrigerbara, t.ex. LKG eller lättare hjärtfel. Det är ovanligt att barn med t.ex. Downs syndrom adopteras internationellt.

Man behöver inte vara bekännande kristen för att adoptera från Korea. Man ska ha ett rekommendationsbrev från en präst, men det är pga präster har gott anseende i Korea. De flesta ringer till den församling som de bor i och talar om sitt ärende. Det brukar inte vara något problem att få prästerna att ställa upp på detta. De vill så klart träffa de sökande för ett samtal för att bilda sig en uppfattning om dem och skriver sedan något snällt.

Då får du ta dig en funderare på om denna din princip är så viktig och i så fall avstå från att ansöka om ett barn från Korea.

Det verkar som om mycket handlar om DINA principer och vad DU känner dig bekväm med. När det gäller adoptioner är det inte de sökande som ställer krav och dikterar villkoren - det gör barnens företrädare utifrån de värderingar som är viktiga för dem och utifrån deras uppfattning om vad som är barnens bästa. Dessa värderingar och uppfattningar kan skilja sig väsentligt från de vi har. Det spelar ingen roll. Det är inte vi som bestämmer. Ödmjukhet och respekt är en god egenskap i adoptionssammanhang.

Se det krasst. Du kan bara tänka dig att adoptera från Asien. Filippinerna och några kontakter i Taiwan går bort pga att det kräver troende kristna familjer. Kina on-line är du inte så sugen på då du befarar att du kan känna sig som vårdare till ditt barn. Korea går bort pga krav på intyg från präst. Indien är knappast ett alternativ för dig eftersom praktiskt taget vartenda barn som kommer från Indien numera är ett barn med någon form av SN. Många av dem är prematura med allt vad det kan innebära. Hongkong är knappast rätt för er. Då återstår Thailand, någon kontakt i Taiwan och Kina, vanliga listan. Väljer ni något av de länderna lär ni få vänta. Kina är uppe i sex år nu och det finns inget som säger att den tiden kommer att minska inom överskådlig framtid. När det gäller Thailand är antalet adoptioner numera så litet att det är svårt att över huvud taget spekulera om hur lång tid det kommer att ta. Man får räkna med att väntetiden på Cathwel i Taiwan är åtminstone tre år, men den kan variera mycket.

Som sagt, du behöver nog fundera.

Exakt, vilket jag också skrev i #16. När ts invände att hon inte ville medverka i det pga att hon inte kände sig bekväm med att blanda in en präst, ja då blev det väldigt mycket fokus på ts själv och hennes upplevelser. Därav mitt något skarpa svar.

Ts får gilla läget.

OM man vill adoptera internationellt måste man förstå att det är myndigheterna i barnets ursprungsland OCH barnets företrädare som ställer villkoren och kraven - inte de adoptionssökande. Man kan inte ifrågasätta dessa krav. Man får gilla läget eller avstå från adoption. Barnets företrädare har rätt att välja vilka föräldrar de vill till de barn som de har ansvaret för.

För bara några år sedan var adoptionsläget helt annorlunda. De flesta barn som kom från Sydkorea var mycket små - 3-4 månader var vanligt. Idag är de närmare året som yngst. Adoptionslagstiftningen i landet har nyligen ändrats. Vad denna ändring kommer att innebära är svårt att bedöma.

Internationell adoption kan bara försvaras av en enda anledning: att ge föräldralösa barn nya föräldrar. Det är barnens behov som ska stå i fokus. Om man som vuxen inte "känner sig bekväm"  med villkoren eller inte vågar ge sig ut på det äventyr som adoption innebär får man vackert avstå från att adoptera.

Det är endast ett fåtal kontakter som kräver aktivt kristna sökande. Om det finns ett sådant krav är organisationerna noga med att informera om det.

Man kan alltid tacka nej, självklart. Om barnets ålder avviker från det man har ansökt om är det ingen som har några invändningar. OBS 1 att mycket få länder accepterar ansökningar som bara gäller 0-12 månader. Landet kan kräva att alla ska vara öppna för t.ex. 0-24 månader (eller  mer). OBS 2 att barnets ålder inte brukar avvika från ansökan.

En del får adoptera lättare än andra. Vissa kanske i bästa fall bara passar in på ett eller ett par länders krav. De kan inte välja och vraka. Inte om de vill adoptera. Andra kanske passar in i stort sett överallt. Det finns inte, och ska heller inte finnas, någon "rättvisa" här, åtminstone inte gentemot de vuxna. 

När det gäller SN har länderna lite olika policy. Kina har sin speciella ansökningsprocedur för dessa barn. Barn med i förväg kända SN brukar hanteras på särskilda sätt, oftast med förfrågningar. Om man tackar nej pga svåra SN behöver det inte leda till bekymmer för de sökande att få ett nytt barn utsett.

I övrigt är det barnens företrädares uppgift att hitta så bra och kloka och lämpliga föräldrar som möjligt till de barn som de ansvarar för. De har inga skyldigheter mot de vuxna, bara mot barnen. Du ska veta att när det gäller de små och friska barnen finns det precis hur många intresserade vuxna som helst att välja mellan. Länderna har inga skyldigheter att fixa fram barn efter en viss modell.

Barn är ingen beställningsvara. Om de barn som de facto finns att adoptera inte duger så får man avstå. Ingen tvingar någon att adoptera. Så enkelt är det.

När det gäller adoptioner är det alltid barnet man utgår ifrån. Ett barn som redan finns. Man utgår från barnets behov och utser de föräldrar som man tror blir allra bäst för just det barnet. Barnets företrädare är fullkomligt ointresserade av att tillgodose barnlängtande vuxnas snäva önskemål.

I rättvisans namn ska påpekas att den som först nämnde hästar i samma inlägg skrev "Det är skrämmande att någon resonerar likadant om barn. Så sorligt. Stackars barn".

Ingen behöver adoptera. Ingen bör adoptera. Ingen tvingar någon annan att adoptera. I vissa fall är det bästa att avstå från att adoptera. Adoption är ingen bra lösning för alla.

Vissa barn har i förväg kända SN. Det betyder inte att övriga barn är fria från SN, bara att dessa eventuella SN inte är diagnostiserade. Vi vet att många av de barn som adopteras visar sig ha diagnoser och skavanker av olika slag. Av den anledningen bör alla som adopterar ha beredskap att praktiskt, känslomässigt, ekonomiskt osv ta emot ett barn med SN.