Jag blir så upprörd när jag läser det här inlägget. Jag har drabbats av precis samma sak, förutom att i mitt fall så är det en partner som har svårt att förstå att jag inte är tankeläsare.
Exempel:
Hon: Kan du ta in posten?
Jag: Javisst (går ut och hämtar posten och kommer glatt tillbaka, nöjd med att utfört ett bra arbete)
Hon: (Surt tonläge) Varför tog du inte ut soporna? Det är ju fullt ute i köket.
Jag: Va? Jag skulle ju hämta in posten, du sa ingenting om soporna.
Hon: Men är du helt dum eller, det ingår ju att man tar ut soporna när man ändå går ut. Måste jag säga precis allting?
Sedan brukar det gå utför. Jag försöker hålla en resonlig ton, men jag blir snabbt riktigt irriterad om hon envisas med att säga en sak till mig och sedan bli sur när jag inte fattar att hon menar att jag även ska göra något annat som inte alls är uppenbart för mig. Och det handlar inte alls om att jag vill undvika arbete, utan det handlar helt enkelt om att jag inte alls tycker det är uppenbart att exempelvis post och sopor är relaterade. Ok om det är så att soporna står vid dörren, då kan jag tycka att det är naturligt att ta soporna när jag ändå är på väg ut. Och isåfall skulle jag inte heller bli sur om min partner då påpekade att jag glömt att ta ut soporna på väg ut (förutom kanske på mig själv då som missat det).
Annat exempel (på tal om torktumlare):
Hon: Kan du plocka ur torktumlaren?
Jag: Javisst (går och plockar ur torktumlaren)
Hon (Dagen efter, tidigt på morgonen, och i mycket sur stämma): Var är mina jeans? Jag sa ju till dig att tvätta dom igår!
Jag: ???? Det sa du inte alls, jag kommer ihåg att du sa till mig att fixa torktumlaren, vilket jag gjorde, men det var allt.
Hon: Kan du inte tänka själv? Nu är det ditt fel att jag inte har några rena byxor tills idag!
Så på något sätt får hon det till att det är mitt fel hela tiden, trots att jag gjort precis det hon bett mig om.
Att hon blir så sur på mig när jag faktiskt gjort något som hon bett mig att göra gör givetvis också att jag inte direkt ser fram emot att göra något annat hon ber mig om, eftersom jag vet att det mycket väl kan sluta med en utskällning, trots att jag har gjort precis vad hon sa att jag skulle göra. Det skulle vara betydligt trevligare att hjälpa till med olika saker om man kände att man faktiskt fick någon uppskattning för det istället för att hela tiden få höra att man inte har gjort tillräckligt.
För att göra det hela ännu roligare så är det inte helt ovanligt att jag får sura kommentarer om jag ber henne förtydliga vad hon menar:
Hon: Kan du städa i vardagsrummet?
Jag: Javisst.
... (lite senare)
Jag: Ska jag plocka undan kartongerna som står framme?
Hon (sur): Men herregud, ska jag behöva säga allt vad du ska göra?
Jag: Så ska jag plocka undan dom eller inte?
Hon (ännu surare): För tusende gången, ja!
Och nu är det inte heller så att jag inte hjälper till hemma. Jag lagar mat, fixar diskmaskinen, dammsuger. Däremot så har jag en lite högre toleranströskel för när det behöver städas än vad hon har vilket innebär att hon ofta påpekar att det börjar bli dags att städa innan jag känner att det finns något större behov att göra något åt detta.
Slutligen så kan jag be dig att tänka på om det är så att din partner drabbas av samma sak som du i andra lägen. Själv så drabbas jag av detta i samband med att hon vill redigera bilder på datorn för utskrift. Då måste jag säga exakt vad som ska göras hela tiden istället för att hon kan ta några egna initiativ, trots att det är femtielfte gången som jag visar exakt hur detta går till. Men inte skäller jag ut henne för det, utan istället håller jag god min och visar, återigen, hur man gör för att klippa ut ett rektangulärt område i rätt storlek så att det passar på ett A4-papper.
Usch, jag kan nog nästan skriva en hel bok om det här, men jag får nog sluta nu innan jag retar upp mig själv alltför mycket. Sammanfattningsvis så tycker jag följande:
* Det är troligtvis ingen killgrej. Och han gör det säkert inte för att irritera dig heller.
* Du har, ifrån min synvinkel, ingen rationell anledning att blir irriterad om din partner har gjort precis vad du sagt till honom att göra.
* Visa uppskattning till din partner när han hjälper till, speciellt om han gör det spontant. Då är det mer sannolikt att han känner sig manad att göra det i framtiden. Om du istället blir sur för att han inte gjort tillräckligt så kommer han förknippa att hjälpa till hemma med att känna sig otillräcklig vilket innebär att han hellre går och spelar WoW (eller vad han nu tycker om att göra) än att gå till attack mot dammråttorna under sängen.
* Vid missförstånd, påpeka (utan att bli sur) vad du egentligen menade, samt försök att bli tydligare till nästa gång. Sedan kan det nog också vara läge att vara öppen för att din partner kanske inte har exakt samma åsikter om vad som ingår i exempelvis att städa och försöka komma fram till en kompromiss som båda kan leva med.
