Amningsångest!

Ring BVC! Dom brukar ha bra råd och tips.

Kan du inte kombinera med ersättning i flaska och amning? Risken finns ju att flaskan kommer att föredras framför bröstet, men det är inte säkert. Och man kan ju också ge ersättning i kopp. Jag har själv haft det jobbigt med amningen och önskar så här i efterhand att jag inte kämpade så hårt i 8 veckor. Jag önskar att jag hade kört med ersättning tidigare och mer njutit av samvaron!

Du skulle kanske också kunna ringa amningshjälpen och höra?

Tyvärr funkar det inte så bra med pumpning för alla. Jag har massor med mjölk men kan knappt pumpa ut något.

Suger han något på dig då? Det kan dom väl göra trots slangen? Har inte erfarenheter av så tidigt födda, fastän ett av mina barn föddes 4 veckor tidigare. Men hon behövde inte ligga nåt på neo, och efter några amningsförsök så förstod hon hur hon skulle göra.
Om man får och kan amma trots sonden så skulle jag isf rekommendera dig till att erbjuda honom bröstet ofta. Det stimulerar mjölkproduktionen mycket bättre om han får suga på dig (även om det inte kommer så mycket), än att om du pumpar.

Jag vet hur det är.
Mitt första barn var inte prematur, men komplikationer av graviditeten och att barnet inte tog rätt tag om bröstet gjorde att amningen aldrig funkade. Det gjorde ont hela tiden (9 månader) och vi fick ge mer och mer ersättning. Jag var väldigt besviken på mig själv den gången.

Mitt andra barn föddes en månad för tidigt, vi hamnade på neo i två veckor med sond. Jag kämpade på med amningen, ammade före varje mål ersättning och pumpade efteråt, allt för att stimulera produktionen så mycket som möjligt. Jag fick aldrig ut mer än 10-20 ml.
När barnet dragit ut sonden för tredje gången samma dag började vi ge ersättningen på flaska och barnet tog båda utan problem (hellre bröstet faktiskt). När vi kom hem höll jag noga koll på hur lång tid det gick mellan målen, blev det tre timmar eller mer mellan amningstillfällena så drog jag ner lite på ersättningen samtidigt som vi var på bvc och kollade vikten så att sonen mådde bra. Efter fem veckor hade vi fasat ut ersättningen helt. 

Tredje barnet föddes också en månad för tidigt, men vi klarade oss från neo den gången. Vi stannade 5-6 dagar på BB bara. Där gav vi ersättning på kopp till en början, men när han fick gulsot (dag 3) så gav de ersättning på flaska. Jag trodde aldrig att det skulle gå att fortsätta med amningen då, men det gick okej. Han hade lite svårt med taget ibland, speciellt när han hade bråttom, men efter några dagar funkade det bra. Jag hade inte samma mål att helamma den här gången, men sedan han var ca två månader så klarar han sig på "min" mat.

Det är viktigt att du är nöjd med hur det blir, att slutar du amma så kan du känna att du gjorde allt för att det skulle funka. Ta inte ett beslut när du är slutkörd utan bestäm dig för att ge beslutet en chans att mogna (jag sa att jag skulle bestämma hur jag skulle fortsätta klockan tio på förmiddagen för då är jag oftast piggast). Med vissa barn är det inte ett problem att kombinera amning med flaska och att inte ge mat är ju inte ett alternativ, för andra går det inte alls och då måste man själv komma över besvikelsen. Det KAN gå, så ge inte upp!

Som andra skrivit så kontakta bvc för hjälp. Och haka inte upp dig på amningen, det är faktiskt helt ok att inte amma också så känn dig inte misslyckad om det inte fungerar. Min amning fungerade jättebra men efter det att jag läst på mer om vilka fördelar amningen egentligen ger så slutade jag ganska snabbt då fördelarna var betydligt mindre än vad jag trodde. Närhet får man ju även med flaskmatning, det är ju inte så att man lägger barnet bredvid en skål mjölk som den får slicka i sig bäst den kan utan man matar den ju i famnen.  

Hej jag var i samma sits som du, min son föddes v 34+6 och vi låg på Neo i 9-10 dagar också, sonen sondmatades från början också och jag blev också "peppead" till pumpning!

Jag ville amma men våran lilla var alldeles för svag då han kom för och komma igång med det, men jag lyckade få igång min mjölk med pumpning och sondade bara med mitt egnna.

Väl hemma satt sonden kvar och vi hade också hemsjukvård som kom 2 ggr/veckan och även under tiden på BB/Neo skulle vi "träna" sonen på att läggas till bröstet och försöka få igång amningssuget hos honom men de gick inte förren vi vart hemma ett tag och han blev sina fulla 40v iaf.

Försök och slappna av och känn ingen stress även om jag vet att pumpningen kunde göra en KNÄPP nästan och de kändes som man inte gjorde annat.

Vi tog bort sonden 29 mars och sonen föddes 23 feb (2010) men så länge hade vi kvar den och tillslut när jag väl kunde helamma så tog dom bort det.
Vi sonda med min mjölk och tränade dagligen på att bara läga honom vid bröstet och såklart inget tvång eller så att försöka få dom att atta bröstet utan jag lovar att de kommer när bebis är stark och redo!

Har du provat haft sån där plast tutte över bröstvårtan? minns inte va dom heter nu...

Men om du känner att du inte har mjölk så får du väl ge ersättning och antingen väljer du att vilja amma och då får du köra på me pumpning och ev få igång produktionen eller så slutar du och ger bara ersättning och ni kan dra sonden (jag vet hur mycket de var i vägen och hur mycket man bara ville få bort den från dom).

Tänk på att dricka mkt vatten, äta bra mat och att må bra själv för o få igång din mjölk!!
Verkligen stort lycka till o jag vet hur de är !! men kämpa på!
Kram
 

Tack för alla svar! Det värmer att höra att folk bryr sig och att det faktiskt finns fler i min absurda situation.... Jag försöker verkligen intala mig själv att ta det som det kommer men min oro över att lillen får för lite mat, panik över hans skrik (av hunger?), brist på sömn och otillräcklighetstankar så kommer jag ingen vart!! Har pratat med psykolog men de peppande orden går mig obemärkt förbi :( Känns som att jag har målat in mig i ett hörn och jag vet inte hur jag ska ta mig därifrån.... Usch! Jag tycker verkligen inte om att vara negativ men på de här två första veckorna i min sons liv så har jag nog inte lyckats njuta ett endaste tillfälle ;,(

Jag lyckades kombinera både amning och flaska i 4 mån, hon växlade mellan bröst och flaska utan problem. Dock tyckte jag att det till slut var väldigt påfrestande och kände mig otillräcklig som inte kunde mätta min dotter på egen hand. Hon var ej prematur, istället väldigt stor och ville ha mycket mat.

Kände mig lättad när jag väl tog beslutet och slutade amma. Hur skulle du känna om du slutade? Lättnad, besvikelse, uppgiven..? Diskutera med en närstående. Pappan, förälder eller någon vän.

Som de låter på dig TS så är det bara stress alltsammans, skippa ammningen då och flaskmata.  Med erssättninng.
Jag vet inte hur du vill egentligen, du kanske har tänkt ammat menn eftersom läget är som de är nu så vore de väl bätttre att få ett mätt och nöjd bebis och en glad och "lugn" mamma igen?

Prata med dom som kommer inom hemsjukvården, tala om hur du mår och säg att du vill börja ge ersätttning, dom kanske kommer påpeka att amning är bäst och de är de ju.

Du får göra som du vill,
tar han tag nått i bröstet? 

Minion: jo han suger för fulla muggar - det är jag som är den felande länken :(

Dessvärre har jag alltid haft svårt för att misslyckas och slutar jag med amningen så är det ett STORT misslyckande för mig! Men att berätta för hemsjukvården hur jag mår är ett måste....

Då är det troligtvis stressen som sätter käppar i hjulet.
Ring amningshjälpen som brukar samarbeta med förlossningen så kan du få prata med en kunnig och kompetent person och live dessutom. Dom kan nog ha en del råd och knep att ta till, om amningen är viktig för dig. Dom kanske vill träffa er och se att bebis får ett ordentligt tag om bröstvårtan och vårtgården. Ofta kan ett felaktigt tag vara orsaken till att mjölken aldrig verkar vilja rinna till för att bebisen inte kan suga på ett optimalt sätt och t o m en ytterst liten justering av taget kan göra skillnad mellan att amma eller inte amma.

Så om du vill amma, ring dit redan imorgon bitti och be om att få komma (eller om dom gör hembesök) så att dom kan titta att ni gör rätt.
Funkar det ändå inte så ska du inte känna skuld över det. Då har ni ju iaf gett det en ärlig chans.

Har du testat amningste för att få igång mjölkproduktionen riktigt? Det finns dels att köpa på hälsokost men man kan även blanda örterna själv. Tyvärr har jag inte receptet på om man blandar själv men det går säkert att googla på det. Den egenblandade fungerade riktigt enormt bra på min syster, men tyvärr inte för mig.

Mot smärtan vid amning kan jag tipsa om amningsnapp som andra redan tipsat dig om. Plus att du går till hälsokostarn och köper SPC-flakes (specialprocessad havre) och äter det. Jag gick tips om det av amningsrådgivningen efter att jag hade testat precis allt annat mer konventionellt som de brukar komma med. Dessutom kan lecitin, även det från hälsokosten, hjälpa. Även det tipset fick jag från amningshjälpen.

Under de sex månader jag ammade fick jag aldrig mjölken att räcka till så jag fick komplettera med ersättning vilket var en stor sorg för mig. Men när jag ser det hela i backspegeln tycker jag att det är synd att jag inte slutade kämpa med den obefintliga amningen långt tidigare. Nu gick jag och hade ångest i sex månader, sex månader var den minimigräns jag hade satt för mig själv på amningen. När de sex månaderna hade gått bokstavligen dansade jag in på BB med min hyrpump för att lämna tillbaka den

Om du vill amma ska du såklart kämpa för det, men inte t vilket pris som helst. Jag var inte så mkt för amning innan bebisen kommit men tycker verkligen det är smidigt o mysigt. Försök verkligen slappna av och släpp/sänk kraven på det som är mindre viktigt just nu. Hoppas du har bra stöd runtomkring dig. Förstod inte riktigt o han ammade något från bröstet alls? Jag har ingen erf av prematur, däremot av pumpning, det funkade inte för mig alls trots att jag hade massor av mjölk. Den bästa stimulansen är ju barnet. Ju mer ersättning desto mindre mjölkproduktion, så är det ju bara. Ta kontakt m amningshjälpen! lycka till!

Pumpen säger inget om hur mycket mjölk det finns! Bebisen suger SÅ mycket effektivare än en pump, vi är många som knappt kan få ut något alls med pump men barnen växer som små michelingubbar ändå. Vill du veta hur mycket mjölk han får i sig så är det matvägning som gäller, men det i sig är väldigt stressande. Bäst är det om man bara kan slappna av och lita på att det finns mjölk.

Men det är ju lättare sagt än gjort!! Ni har ju fått en omtumlande start, minst sagt. Och du är trött, full av hormoner, oro...

VILL du amma, så ge det en chans. Än är han ju SÅ liten, bara ett par veckor. Inte ens de som föder fullgångna barn har fått igång amningen vid den tiden, de allra flesta av oss får kämpa rätt länge faktiskt. Det tar ofta 2 månader innan det funkar helt utan problem. Amma så ofta han vill, små barn ammar gärna varje timme - särskilt om man ska öka produktionen.

Känns det inte så viktigt med amningen - ge ersättning! 

Och du  - GRATTIS till sonen!       

Kan tillägga att jag ammade flera ggr i timmen typ första månaden o varje timme ett par månader till, först nu när han är sex mån kan det gå en tre timmar emellan. Bröstmjölk är lättsmält o bebisars magsäckar pyttesmå så oftast behöver de amma ofta.

Jag hade också mycket strul med amningen de första 6-8 veckorna, och då är jag ändå en van ammare då det här är mitt fjärde barn och dom andra har ammats "länge". Hade såriga bröstvårtor som vägrade läka, mastit och mjölkstockning och sonen gick inte upp i vikt ordentligt för att jag drog mig för att amma tillräckligt ofta då jag hade fruktansvärt ont.
Men jag hade gett mig den på att jag skulle amma, även fast jag vissa dagar kände mig beredd på att ge upp. Fick hjälp av en underbar BVC-sköterska som inte var vår ordinarie sköterska, såren läkte till slut med hjälp av antibiotika och jag kunde börja amma utan smärta och börja jobba på att få upp mjölkproduktionen. Nu flyter amningen på som en dröm :)

Så det finns hopp ts! Och funkar det inte så funkar det inte. Du är inte en sämre mamma för det. Då kan du åtminstone känna dig nöjd över att du gjorde vad du kunde.

Känner igen mig i din beskrivning. Vår dotter föddes i v 31 och vi spenderade 5 v på neo med pumpning var tredje timme. Jag tyckte det gick hopplöst trögt med att få igång amningen även om alla sköteskor om och om igen intygade att både jag och dottern "gjorde rätt". Jag hade inte häller mer än knappt 50 ml mjölk vid de bästa tillfällena då jag pumpade. Vi amningstränade innan varje sondmål (min mjölk) och oftast tog hon bara några ml. Efter 4 veckor testade vi med aminingsnapp och då tog hon genast mycket mer men bara 10-15 ml. För oss lossnade det inte förrän v39-40 då dottern helt plötsligt bestämde sig för att äta mer och min mjölkproduktion ökade ordentligt direkt efter det. Det finns fortfarande dagar, speciellt då jag är orolig, då jag har mindre mjölk men då ger jag på flaska, antingen ersättning eller sparad mjölk. Jag upplevde att det blev mycket bättre när vi kom hem, slutade amningsväga och jag vågade börja lita på min förmåga att uppskatta hur mycket hon fått i sig, till en början med tillsondning som sedan fasades ut efterhand min mjölkproduktion ökade och hon blev bättre på att suga. OM du vill amma, ha tålamod se om det lossnar med tiden. Jag håller tummarna att det löser sig!