Vår son dog i v 32.

För exakt en vecka sen föddes vår son i v 32, han föddes som en ängel och hans hjärta hade slutat slå när vi kom in till förlossningen dagen innan. Jag hade då inte känt några rörelser och hade en molande mensvärk.
Han var så fin när han föddes, alldeles perfekt. Det gick inte att se att något var fel på honom, vi har gjort alla prover som går för att få ett svar, få veta varför. Om vi får svar är det ingen som vet än, det dröjer 4-6 veckor.
Hur går man vidare efter detta? Livet känns så svart, vi är dock så evigt tacksamma att vi har en son, en son som skulle blivit en underbar storebror. Han har fortfarande en lillebror, en änglalillebror.
Alla möten med människor är så svåra, alla saker man gör som man sist gjorde med livet i magen, buffarna, rörelserna.
Hur kan man älska någon så mycket som man aldrig fått lära känna? Frågan, varför? Gjorde jag nåt fel?
Jag saknar den fina lilla killen så mycket, jag gråter varje dag.
Skulle gärna komma i kontakt med någon som vet hur jag känner mig just nu, som genomgått det samma, känner mig så ensam just nu. Händer det fler, eller är det bara vi?