Min son är nästan två år men kan bara sju 'ord'. Hej Nej Mmm (istället för ja) Mamma Pappa Tack Namnam I övrigt heter allting Ká eller Káká i olika tonarter. Jag börjar oroa min. Min dotter var en pratkvarn vid den här åldern och kunde säga vissa meningar.
Storebror kunde en hel del ord vid 1 år, men sen började öroninflammation på öroninflammation spöka så talet stannade upp.
När han var 2 år fick han rör i öronen och efter det så sprutade orden ur munnen på honom och vid 2,5 år så pratade han i långa meningar.
Lillebror är 21 månader och har sen han var kring året sagt mamma, pappa, tittadär (som ett ord), men sen har det tagit stopp!
Eller nä, han har precis lärt sig härma får så han säger bäää 
Hela dagarna går han lyckligt omkring och säger "putteputteputteputte" eller "gottegotte" och man blir lite mer förälskad varje gång eftersom det låter så förbaskat gulligt när han säger det!
Han tycker dock själv att han är suverän på att snacka även om alla andra tycler det låter som rappakalja. 
Jag och min man oroar oss dock inte. Han visar tydligt att han förstår det mesta man säger och han är oftast väldigt duktig på att visa vad han vill för ngt.
Dock har många i min släkt varit sena med talet och fått gå hos logoped för språket (eller talpedagog?), så smidigast blir att ta upp det på 2-årskollen så får vi se vad BVC anser.
Personligen tror jag att det inte är bra att oroa sig för mycket över, men att det inte är fel att vara uppmärksam och om man känner att det behövs, diskutera med BVC t ex.
Så var det med min äldsta son också. När han fyllde 2 så började han plötsligt härma (vilket han inte gjort tidigare) och fler ord kom efter hand. När han var 2 år + 4 månader så pratade han i 2-ords och ibland 3-ordsmeningar. Han var rätt sen med att komma igång, men har alltid haft mycket god förståelse så vi har inte varit oroliga för språket som helhet. Han fyller snart 5 år nu och läser själv böcker rätt obehindrat sedan ett år tillbaka, men däremot har han en konstaterad uttalsförsening så vi går hos logoped. Han hittar inte de bakre ljuden. Han känner igen dem utan problem men kan inte forma dem.
Håller med övriga om att be om logopedkontakt. De är duktiga. Om det inte är något anmärkningsvärt så är det inte förrän efter 2,5 som man blir remitterad. Vi bad om remiss när vår äldsta var mellan 2,5 och 3 år. Fick första tiden ett halvår senare. Då gjorde de enbart en första bedömning.
I vårt fall har bvc inte velat göra någonting, det är vi som har tryckt på. De har inte velat göra en hörselkontroll heller, trots att sonen är konstaterat språkförsenad (men logopeden skrev remiss direkt till öron när hon fick höra att han inte gjort någon hörselkontroll).
Det ser förresten likadant ut i min mans släkt och min man var själv språkförsenad (pratade inte förrän han var fyra).
Själv har jag väldigt svårt att förstå motsträvigheten som märks i den här tråden till exempel mot att vilja göra något. Att mest bara jollra och ha ett par ord vid två års ålder går väl an, men vid 2,5 är det ganska frustrerande för både barn och föräldrar. Varför inte vilja ge sitt barn de bästa förutsättningarna som finns att prata? Jag skulle rekommendera alla som har barn som bara har ett fåtal ord vid 1,5-2 års ålder att använda teckenstöd, det är enbart positivt för språkutvecklingen och gör att barnet slipper mycket av den frustration det annars kan känna av att inte kunna kommunicera ordentligt.
Gester, ljud och kroppspråk går an när man är två, men är frustrerande vid 2,5.
Min grabb ska till bvc om ett par veckor, tänkte ta upp det då så får vi se vad dom säger där. Det har kommit enstaka fler ord men han har jätte svårt att formulera sig. Nu är det:
Hej
Mmm (ja)
Nej
Mamma
Pappa
Tack
Namnam
Mao (mjau)
Vhuvhu (hundljud)
Kvack
Grrr (monsterljud)
Uuuuu (mu)
Fast man kan ju ha expressiv problematik utan att pragmatiken eller kommunikationsviljan är påverkat, som för min son.
Min dotter pratade inte alls vid två år, förstod helt adekvat men pratade ingenting. Vid 2,5 lossnade det plötsligt och hon började härma men har ju alltså varit ca ett år sen. Nu vid nästan fyra är hon inte helt ikapp men nästan, pratar långa meningar, jättestort ordförråd osv men har en del uttalsproblem kvar. Logopedkontakt fick vi vid knappt tre år.
Min son fyller tre på söndag och vi har haft logopedkontakt för honom i över ett halvår. Vi använder stödtecken hemma och har avslutat en behandlingsomgång. Han ska göra hörselkontroll, försenat eftersom det halkade mellan stolarna. Så lite måste de väl bry sig? Broschyren vi fick vid första besöket sade att man ska prata med bvc om barnet inte använder tvåordsmeningar vid två år.
Språkljuden är en del av det expressiva språket men utgör ju inte allt. En expressiv språkstörning påverkar språkproduktionen (ex språkljud, grammatik, syntax, talat ordförråd) och behöver inte påverka varken förståelse eller pragmatik (kommunikation, hur språket används).
Han ska på tvåårs kollen om ett par veckor. Tänkte prata med bvc då och höra vad dom tycker.
Det som oroar mig är att han inte har det vanliga "babblet" i olika tonlägen och forumleringar som min dotter hade innan hon började prata. Det kunde vara gla glo gli liksom men min son säger bara Ka om allt.
Finns det annat runt munnen som ni kan fundera över? Dreglar? (just dreglet var det som fick oss direkt till en logoped, efter 1,5 år ska de inte dregla) Svårt att tugga mat/svälja?