Asperger - klädproblem ?

Jag är uppväxt med en sylärare till mamma så jag kanske är härdad :) Men nära vänner, de fattar jag inte.

Jag känner en tjej med samma diagnos och samma "problem" med upplevelsen av vissa material. Hon upptäckte att "One pice/jumpsuit"  var himmelriket, inget som satt åt någonstanns :) Kanske något att prova?

Det du skriver skulle ha kunnat vara skrivet av mig. Jag ska eventuellt göra en utredning för aspberger, jag har alltså ingen diagnos än, men mycket stämmer. I alla fall har jag aldrig ansett att jag har klädproblem (vet ju att det är en del aspergare som har det. Jag avskyr också byxor, aldrig att jag skulle sätta på mig ett bar sådana frivilligt. Precis som du så tycker jag extra illa om jeans. På jobbet måste jag tyvärr ha byxor, då ser jag till att ta någon storlek för stort så de sitter löst. Där jag jobbar nu måste jag ha "kostymbyxor" men det är bara ett extrajobb på 12 timmar i veckan, jag avskyr det och brukar "glömma" byxorna hemma ibland. :) Shorts har jag aldrig provat, det ska jag testa. Jag fick försvara mitt klädval sjukt mycket då jag var yngre, nu verkar mina vänner ha fattat i alla fall. =) Har du problem med något annat klädrelaterat? Jag kan absolut inte ha glasögon, solglasögon eller dylikt. Mina kläder måste också vara i bomull eller bomullsliknande matrial. (Linne går bra också)

Jag har inte aspergers och tycker ändå att byxor speciellt jeans är sjukt obekvämt, så jag har typ alltid kjol eller klänning men det är aldrig någon som kommenterat mitt klädval negativt, tycker det är mysko att de kommenterar ert?

Kan inget om Asperger o lider inte av byxor själv. Men jag fattar inte att folk kommenterar ert klädval! Helt sjukt! Visst finns det tillfällen då byxor är det enda vettiga (skidåkning?) men normalt modernt liv ställer inte alltför höga krav på varma ben. Stövlar, varma strumbyxor o kjol är väl alldeles utmärkt. Har ni sett att det finns justa termokjolar att dra på i vinter? Tänkte när det blir neråt minus 20 kan det kanske vara bra om man inte använder kappa annars.

En sån där flummig tantkappa riktigt vid i ull gärna med gigantisk huva skulle jag vilja ha. Då kan man typ glida runt näck under den...

Jag har också asperger och är extremt petig och känslig när det gäller kläder. Precis som du så klarar jag inte av tröjor som sitter åt kring halsen, så t-shirts, polotröjor och liknande går bort helt. Det är jätteviktigt med mjuka sömmar på insidan av kläderna, inga jobbiga lappar eller annat som kliar/sticker i huden. Har också svårt för jeans och sånt som har "hårt" tyg och sitter åt. Allting i akryl och polyester går bort, klarar verkligen inte av syntet, det känns som att jag inte får luft! Naturmaterial för hela slanten blir det här. 

Trivs väldigt bra i stora haremsbyxor i bomull. Mjuka leggings, strumpbyxor och kjolar går också bra. Linnen & blusar som inte sitter nära halsen, och mjuka cardigans i bomull. Även färgerna är viktiga! Grälla och skrikiga färger går inte alls, de "skär" i ögonen på mig. Klarar inte av mönstrat heller, värst är ränder och prickar för de gör mig helt yr (på riktigt! förstår inte hur andra klarar av det...). Smycken som sitter löst och irriterar huden (halsband t.ex) går också bort... 

Så jag har en väldigt slapp och ledig stil så fort jag är hemma. Ser dock _väldigt_ proper ut så fort jag går ut. Kjol, strumpbyxor och högklackat - men ändå bekvämt. Skor är ju också ett kapitel för sig.. det måste vara rund tå och lagom klack. Platta skor känns konstigt att gå i, konstigt nog.... 

Hej!

Det stämmer in på mig också. Jag har ingen Asperger-diagnos men sannolik Asperger.
Jag trivs bara i bomullskläder och de får inte sitta åt runt halsen. Jag är tvärt emot vad gäller långbyxor för jag vill bara ha jeans som inte känns för trånga och jag tar inga shorts förrän det blir extremt varma sommardagar.
Mina glasögon hatar jag och använder kontaktlinser så ofta som möjligt. Helst skulle jag operera ögonen men jag är väldigt rädd för det så det blir nog ingen operation.

Rådjur skrev 2012-10-13 22:19:37 följande:

Vad intressant att ni också har liknande preferenser! 

Jag har precis dom du Dotse problem med vissa färger. En färg som alltid tycks återkomma till mig, när allt annat käns svårt att ha på sig, är SVART. Jag känner mig typ mer "gömd" när jag har svarta kläder på mig, känner annars att jag hamnar för mycket i blickfånget när jag har ljusare kläder - vilket jag inte gillar. 

Jag brukar också ha problem med halsband som sitter åt för mycket runt halsen - men störst problem har jag ändå med RINGAR.... Är förlovad med pojkvännen, men vi har ej kunnat köpa några ringar, för jag tycker det är sjukt läskigt att ha på mig dom  Armband brukar också gå bort för mig. Jag gillar inte saker som liksom sitter fast på mig, som bärs konstant. Brukar bara palla smycken under t.ex. skoldagar och sen slita av mig dom när jag kommer hem.  

Ja visst är det! Alltid skönt när man kan känna igen sig i någon annan vad gäller dessa "egenheter". 

Svart är en stor hit här med! Svart och mörkbrunt är basen både i min garderob och inredning, det är färger som lugnar mig på något sätt.. 

Kan förstå att det är jobbigt med ringarna! Jag äger inte ens några ringar.. Och andra smycken bär jag ytterst sällan. Äger ingen armbandsklocka heller, vilket grämer mig lite för jag tycker det är grymt läckert med en snygg klocka kring handleden! Men jag klarar verkligen inte av tick-tackljudet. Har inga klockor hemma heller utan använder klockan i datorn + mobilen. 

Lika petig med sängkläder också för övrigt. Bomullssatin är det som gäller! Och underlakanet måste ligga slätt i sängen, kuddarna måste "puffas upp" innan jag ska sova osv. :) Hamnar jag i en säng med "fel" sängkläder så kan jag ligga sömnlös bara för att det är så obehagligt mot huden...