Mammor i Frankrike?

Jag har liksom du bott i tio år i Frankrike. Jag är gift med en fransman och vi har tre barn tillsammans, alla födda i Frankrike. Liksom du har jag lämnat barnen tidigt för att gå tillbaka till jobbet (3 mån för de två äldsta och 6 mån för det tredje). För mig har det känts okej, eftersom det är så det franska systemet ser ut. Jag har till och med upplevt det positivt att kunna jobba heltid utan att bli dömd av andra. Hade jag kunnat välja så hade jag stannat hemma lite längre, kanske ett halvår vardera.

Mina två äldsta barn har gått i fransk maternelle och vi var nöjda med det. På det hela taget fungerade det bra. Jag uppskattade sättet att arbeta mot tydliga mål, anpassade efter åldern, och uppföljningen.

Även om jag tyckte att det var okej att vara hemma relativt kort tid håller jag med dig om att det är stressigt att ha barn i Frankrike. Utöver vardagsstressen tillkommer stressen att behöva lösa barnomsorgen, åtminstone när barnen är under tre år. Vi var tvungna att hitta nya lösningar varje höst, vilket tog otroligt mycket energi. Vi letade aktivt efter jobb på andra håll i landet för att slippa ifrån Parisregionen och den del av problemet som hänger ihop med det. Tyvärr fanns det inte jobb i både min och min mans bransch på så många håll. Att flytta till Sverige hade vi knappt pratat om, eftersom det inte kändes realistiskt att min man skulle få jobb.

En dag fick min man ett jobberbjudande från ett svenskt företag som han jobbat med genom ett samarbete med hans franska arbetsgivare. När erbjudandet kom insåg vi att det här skulle vara enda chansen för oss att komma till Sverige. Han pratade visserligen svenska, men inte tillräckligt bra för att få ett jobb hos en arbetsgivare som inte redan kände honom. Vi tog chansen och flyttade, vilket vi inte har ångrat.

Här i Sverige har vi fått högre lön (vilket vi inte förväntade oss!) och mer pengar kvar, eftersom barnomsorgen bara kostar en bråkdel här. Eftersom vi flyttat till en småstad är dessutom både boende och mat billigare. Vad gäller tiden, så har vi två timmar mer med barnen varje dag. Till viss del beror det på att vi båda bor närmre jobbet, men även på att arbetstiderna är kortare.

Vad gäller föräldraledigheten, så fick vi när vi kom till Sverige alla de dagar som jag inte tagit ut i Frankrike för vardera barn. Vi skulle kunna vara lediga mer än ett år tillsammans om vi ville!

Jag håller med om att det kan vara svårt med olika värderingar. Jag försöker att inte döma andras val och att inte bry mig om att andra dömer mig. Man får många kommentarer från dem som inte har erfarenhet från mer än sin egen situation och inte har förmåga att se längre än så. Ofta i största välmening.

Det där att svenska barn är sjuka hela tiden förstår jag inte riktigt. Våra barn har under ett år inte varit hemma från förskola/skola mer än någon dag var. Vi har aldrig tagit ut VAB, men det är ju bra att veta att det finns.

Klimatet är trist ibland, särskilt i slutet av hösten och den snöfria delen av vintern. Jag var särskilt orolig för hur min man skulle klara den biten, men vi löser det på svenskt vis: solsemester! Eftersom vi har otroligt mycket bättre ekonomi här har vi råd att åka iväg en vecka om året, vilket kompenserar för regn och rusk :)

Nu har vi bott här i snart ett och ett halvt år. Visst längtar vi tillbaka ibland, men kommer troligen inte att flytta tillbaka åtminstone förrän barnen är större och barnomsorg är ett avslutat kapitel. Inte heller blir det Parisregionen.

Det här var vår erfarenhet! Vad har ni, eller främst din man, för chanser till jobb i Sverige?

(Vad gäller de franska reglerna, så har du rätt att jobba 80%. Arbetsgivaren kan inte neka, men har rätt att bestämma dina arbetstider.)

Det vi saknar mest är maten och det kulturella utbudet vi hade i Paris. Det är billigt med mat i Sverige och det finns ett varierat utbud på ICA, men det är ganska tråkigt jämfört med att handla frukt och grönt på marknaden, kött och chark hos slaktaren, ost i ostaffären och så vidare. I Frankrike kunde vi äta efter årstiden, vilket är svårare här. ICAs grönsaker är lika trista året om. Det är även svårt att vänja sig av vid att få god mat till och med i personalmatsalen (restaurangklass på maten till kraftigt subventionerade priser).

I Paris gick vi på bio, teater, musikal, opera, balett, konsert, konstutställning, one man show, ... Här i en medelstor svensk stad återstår inte mycket annat än bio!

Såklart var klimatet bättre i Paris, särskilt under höst och vår, men vi tillbringar ändå fyra veckor i södra Frankrike under sommaren. Det är ju egentligen inte Paris klimat vi vill ha, utan ännu lite sydligare :)

Vi kan vid föräldraledighet ta ut ersättning på SGI-nivå, men bara nu sedan vi jobbat i sex månader i Sverige. Antalet dagar vi fick hängde bara på hur många dagar vi tillsammans tagit ut i Frankrike. Ersättningen (lägsta-nivå eller SGI) hängde på att vi kunde visa att vi jobbat minst ett visst antal dagar innan barnets födelse (120?). Det spelade ingen roll att vi jobbat i ett annat EU-land och inte i Sverige.

För att förtydliga: Jag förstår vad du menar med att svenska barn är sjuka, men jag förstår inte varför det är så. De andra barnen på förskolan är ofta sjuka, men inte våra. De har inte heller varit sjuka oftare än när vi bodde i Frankrike. Kanske har våra barn jobbat upp ett rejälare immunförsvar genom att gå på dagis från tre månaders ålder (sex månader för den yngsta)? Kanske handlar det om attityder? Eller så är det en effekt av olika förädraförsäkringspolitik: I Sverige är det bara att anmäla VAB, medan man i Frankrike måste be om semester.