Överskattat med öppen planlösning?

Det beror ju helt på ens egna behov, hur man umgås och hur huset i övrigt ser ut. Vi har öppen planlösning och älskar det eftersom att vi gillar att min sambo ofta står och lagar mat ganska länge och med den öppna planlösningen så behöver ingen gå iväg för att laga mat eller plocka undan efter maten utan vi är tillsammans även fast en är i köket och resten av familjen i vardagsrummet. Men när vi byggde vårt hus så var det väldigt viktigt för oss att det skulle finnas ytterligare ett umgängesrum där ljud mellan kök/vardagsrum och det rummet inte skulle blandas. Vi har också en väldigt tyst diskmaskin, köksfläkten däremot kan jag störa mig på om man måste ha högre nivå än lägsta (vilket vi sällan behöver). Känner inte alls att vi har öppet för att det ligger i någon trend att ha de utan för att det passar oss bäst och jag ha svårt att tro att vi någonsin kommer vilja ha det på något annat sätt igen då vi aldrig riktigt gillade när det var åtskilt som det var i vår lägenhet.

Jag har öppen planlösning och gillar det inte! När vi köpte huset ville vi absolut ha det och såg bara fördelarna. Och visst finns det fördelar, när det är mycket folk hemma när nån fyller år, då är det väldigt trevligt med öppen planlösning! I vardagslivet är det bara jobbigt.

Jag har hört på några tv-program att de sagt att öppen planlösning en en trend som är på väg bort. Jag skulle kunna tänka mig öppen planlösning om vi hade ett annat tv-rum, så vardagsrummet bara blev sällskapsrum.

Jag älskar det! Men sedan så är diskmaskinen i stort sett ljudlös, och vi är bara två i hushållet, dvs vi stör inte varandra på ngt sätt även om en lagar mat och en kollar på tv.

Jag tycker att det passar bra när man har småbarn och vill kunna laga mat men samtidigt ha koll på barnen som kanske leker i vardagsrummet (det blir bra med lekyta i hus/lägenheter med öppen planlösning mellan kök och vardagsrum). Vi har det idag, men jag kan inte påstå att jag gillar det. Nästa gång vi flyttar vill jag ha ett separat (stort!) kök och ett separat vardagsrum.

På grund av de höga ljudnivåerna i öppen planlösning valde vi just både fläkt och diskmaskin baserat på hur lite de lät. Det blev lite dyrare grejer än vad jag kanske hade valt annars, men det tycker jag att det var värt.

Vi h ar en rätt öppen undervåning, medan övervåningen är mer "normal", och jag älskar det.
Aldrig att jag vill ha ett separat kök igen! No way! (Vår planlösning finns i mitt galleri, under"hemma" tror jag det var)

Det enda som är jobbigt med ljudnivåerna är att det är så dåligt isolerat mellan våningarna. Vi skulle helt klart ha propsat på mer isolering i innertaket/golvet. Men diskmaskin etc - inga problem. Rätt tystgående apparter i köket. Och TV-rummet på andra våningen.

Vi planerade redan från start att ha minst 3 barn, så jag ville absolut inte ha någon öppen planlösning. Jag ville ha riktiga dörröppningar och dörrar till alla rum, och det skaffade vi oss också. Annars tror jag vi alla hade blivit döva med tiden av allt ljud ...

Jag tänker mest på risken för matos, jag skulle inte vilja laga mat i ett vardagsrum med soffor och fåtöljer med massor av tyg och kuddar. Nej, jag tillhör också dem som föredrar att kunna stänga dörren till köket. Tur att båda varianterna finns!

Förstår inte grejen alls. Det är ju så skönt ibland att kunna stänga dörrarna till rummet man befinner sig i. T.ex. vardagsrummet om gäster sover över, eller köket om man lagar mat som luktar mycket.
Dessutom gillar jag ju att kunna möblera mot väggar - bokhyllor, konst etc. Jag skippade en lägenhet en gång eftersom det inte fanns tillräckligt mycket väggytor.

Jag älskar öppen planlösning, jag har aldrig besvärats av ljud eller liknande. Men det ska tilläggas att jag inte har barn eller har bott med några barn heller. Jag kan tänka mig att det blir annorlunda då.