Anonym

Äldre 16 Oct 21:56

70 svar

När får det vara nog?

Jag börjar trötta.. Jag är gift med en man som nu inte längre känner behovet av att vilja ha sex med mig.
Min lust har alltid varit stark och detta tär på mitt psyke rätt hårt. Vi har haft detta problem i ca 1 och ett halvt år nu och verkar inte komma någonstans. Vi har pratat om detta otaliga gånger och jag blir snart tokig. Varenda gång vi diskuterar ämnet så lovar han att göra det han kan för att det blir bättre. Händer det? Nej.. jag har nu föreslagit mediciner, läkare, terapi m.m. Ikväll föreslog jag någonting som fick honom att gå i taket.

Om han nu inte vill/kan/känner att han vill ha sex med mig så kanske någon annan vill? Alltså jag börjar bli desperat nu..! Vill ha en man. En man med sin tyngd på mig.. Känslan och allt det där. Men en älskare var totalt utesluten för min del enligt honom. Jag ska alltså bara ta att han inte vill ha sex med mig och finna mig i det medan jag själv går sönder inifrån? Varför ska det vara så? Hur länge måste jag gå omkring och hoppas att det blir bättre?

Någon som varit i samma sits? När är det nog?

Anonym (när?)

Äldre 19 Oct 12:05

#41

de Robespierre skrev 2012-10-19 08:46:33 följande:

Det finns två planer i det här:

1) Din egna plan, dvs att du nu själv menar allvar och inte viker dig igen. Kalla det att komma till insikt, acceptans eller se den krassa verkligheten. Vad det kokar ned till är att du har bestämt dig - nu får det vara nog - jag är värd något så mycket bättre. Du har gett honom så många chanser men han vill inte ta dem.

2) När du har hamnat där så kan du få styrkan och orken att börja förbereda allt praktiskt runt omkring. Kolla nytt boende, få ett hum vilka chanser du har, hur lång tid det kan ta. Prata ned banken, fråga hur en bodelning kommer att påverka dig och din ekonomi. Få råd men även kanske ett lånelöfte. Osv..

Sen är du redo att leverera The Final Call. När det kommer att ske är det du som bestämmer. Du är i alla fall redo. Om du istället väljer att ta med honom på FR så är det också ett alternativ. Men du kommer att känna dig mer säker i ditt beslut och om utfallet inte blir det du hoppas på.

Jag har tyvärr gått i den klassiska kvinnofällan där jag låtit min man ta ett tyngre lass ekonomiskt och jag har hela vårt förhållande byggt upp mitt liv kring ett "vi" där det då är tänkt att vi ska vara ett par tills vi begravs under samma sten.
Nu måste jag se om mitt hus vad gäller kompletteringsutbildning, eventuellt söka ny tjänst, se över min ekonomi och sparande och också satsa på min egen hälsa och träning för att kunna landa relativt säkert om det blir skilsmässa. Jag vill inte bli ytterligare en i skalan av halvfattiga frånskilda bittra kvinnor utan vill kunna landa på fötterna och börja springa direkt.
När jag har det klart kommer jag att ta diskussionen med min man. Under tiden funderar jag på att ha en affär.

Anonym Trådstartaren

Äldre 19 Oct 12:23

#42

Yepp, efter gårdagens totalt misslyckade försök till sex när han inte ens fick upp den kom orden ur hans mun idag: Jag vill skiljas.

Han tror/vet att han kommer inte kunna ha sex med mig. Han har helt enkelt ingen lust.

Jag mitt dumma spån trodde ju någonstans att det skulle ordna sig. Att han skulle komma till insikt.. Liksom: Klart att jag kan ha sex med min fru! Det är ju inte direkt som om hon ber mig kapa av benen..

Men nej, han sa nyss att han känner att det inte kommer att ordna sig. så nu är man tydligen en ensamstående gravid kvinna i sina bästa år.. Eller nåt..

Anonym (när?)

Äldre 19 Oct 12:33

#43

Anonym skrev 2012-10-19 12:23:29 följande:

Yepp, efter gårdagens totalt misslyckade försök till sex när han inte ens fick upp den kom orden ur hans mun idag: Jag vill skiljas.

Han tror/vet att han kommer inte kunna ha sex med mig. Han har helt enkelt ingen lust.

Jag mitt dumma spån trodde ju någonstans att det skulle ordna sig. Att han skulle komma till insikt.. Liksom: Klart att jag kan ha sex med min fru! Det är ju inte direkt som om hon ber mig kapa av benen..

Men nej, han sa nyss att han känner att det inte kommer att ordna sig. så nu är man tydligen en ensamstående gravid kvinna i sina bästa år.. Eller nåt..

Snälla nån. Vilken chock! Hur resonerade han där? Hur mår du?

Anonym (Lönlöst?)

Äldre 19 Oct 12:41

#44

Anonym skrev 2012-10-19 12:23:29 följande:

Yepp, efter gårdagens totalt misslyckade försök till sex när han inte ens fick upp den kom orden ur hans mun idag: Jag vill skiljas.

Han tror/vet att han kommer inte kunna ha sex med mig. Han har helt enkelt ingen lust.

Jag mitt dumma spån trodde ju någonstans att det skulle ordna sig. Att han skulle komma till insikt.. Liksom: Klart att jag kan ha sex med min fru! Det är ju inte direkt som om hon ber mig kapa av benen..

Men nej, han sa nyss att han känner att det inte kommer att ordna sig. så nu är man tydligen en ensamstående gravid kvinna i sina bästa år.. Eller nåt..

Är det så egentligen? Kan ju också vara att han vill ställa allt på sin spets typ "Om du nu tycker det är så j-a viktigt med sex och inte tycker jag duger så är det väl lika bra att vi skiljer oss". Fick ung samma reaktion från min fru när jag pratade allvar om saken.

Eller så är det så att han av någon anledning (behöver inte bero på att du inte är attraktiv nog eller liknande. men just HAN tänder inte på dig längre) inte tänder på dig sexuellt eller inte trivs i förhållandet av andra anledningar (och som också återspeglar sig på sexlusten).

För den delen, du säger du är gravid. Kan det inte vara så att det är en förklaring till hans bristande sexlust? En del män reagerar så när kvinnan blir gravid. Tycker att det känns konstigt och/eller ser kvinnan som en livmoder för sitt ofödda barn och inte en sexuell varelse längre (iaf inte tiden hon är gravid). Eller om du är lite längre i graviditeten så kanske han tycker det är avtändande att ha sex med någon som har graviditetsmage eller liknande.

Anonym (oj)

Äldre 19 Oct 12:52

#45

Anonym skrev 2012-10-19 12:23:29 följande:

Yepp, efter gårdagens totalt misslyckade försök till sex när han inte ens fick upp den kom orden ur hans mun idag: Jag vill skiljas.

Han tror/vet att han kommer inte kunna ha sex med mig. Han har helt enkelt ingen lust.

Jag mitt dumma spån trodde ju någonstans att det skulle ordna sig. Att han skulle komma till insikt.. Liksom: Klart att jag kan ha sex med min fru! Det är ju inte direkt som om hon ber mig kapa av benen..

Men nej, han sa nyss att han känner att det inte kommer att ordna sig. så nu är man tydligen en ensamstående gravid kvinna i sina bästa år.. Eller nåt..

Sa han inget mer??

de Robespierre

Äldre 19 Oct 13:00

#46

Anonym (när?) skrev 2012-10-19 12:05:16 följande:

Jag har tyvärr gått i den klassiska kvinnofällan där jag låtit min man ta ett tyngre lass ekonomiskt och jag har hela vårt förhållande byggt upp mitt liv kring ett "vi" där det då är tänkt att vi ska vara ett par tills vi begravs under samma sten.
Nu måste jag se om mitt hus vad gäller kompletteringsutbildning, eventuellt söka ny tjänst, se över min ekonomi och sparande och också satsa på min egen hälsa och träning för att kunna landa relativt säkert om det blir skilsmässa. Jag vill inte bli ytterligare en i skalan av halvfattiga frånskilda bittra kvinnor utan vill kunna landa på fötterna och börja springa direkt.
När jag har det klart kommer jag att ta diskussionen med min man. Under tiden funderar jag på att ha en affär.

Du är nog inte ensam om att ha hamnat där. Man tror att det skall vara för evigt, att det onämnbara inte kan drabba en själv. Så händer det (behöver inte vara en möjlig skilsmässa) och det hela blir väldigt jobbigt.

Tänk dock på att om du startar en affär så finns det en risk att det hela går upp i turbofart. Om du blir påkommen så är chansen stor att du kan behöva flytta ganska omgående.

Anonym (när?)

Äldre 19 Oct 14:58

#47

de Robespierre skrev 2012-10-19 13:00:27 följande:

Du är nog inte ensam om att ha hamnat där. Man tror att det skall vara för evigt, att det onämnbara inte kan drabba en själv. Så händer det (behöver inte vara en möjlig skilsmässa) och det hela blir väldigt jobbigt.

Tänk dock på att om du startar en affär så finns det en risk att det hela går upp i turbofart. Om du blir påkommen så är chansen stor att du kan behöva flytta ganska omgående.

Jag vet. I mitt fall finns det dock bra möjligheter att se till att den förblir väldigt hemlig, vill inte ge mer detaljer än så. Om jag nu ens väljer det. Jag bygger just nu en realistiskt tidsplan för vad jag måste göra och när.

Anonym (Lönlöst?)

Äldre 19 Oct 15:28

#48

Anonym (när?) skrev 2012-10-19 14:58:32 följande:

Jag vet. I mitt fall finns det dock bra möjligheter att se till att den förblir väldigt hemlig, vill inte ge mer detaljer än så. Om jag nu ens väljer det. Jag bygger just nu en realistiskt tidsplan för vad jag måste göra och när.

Det låter som du har kommit rätt lång i ditt beslut. Det är nog det stora steget. Att bestämma sig för stanna eller lämna. Sen är det ju givetvis mycket av det praktiska som återstår att hantera.

Har du fortfarande dörren öppen för eventuella förändringar från din partners sida? Men det är kanske en minimal chans att det sker.

Min fru borde läsa den här tråden. Jag brukar skoja med henne och säga att det finns många kvinnor som skulle vara överlycklig över en man med min sexlust (och förmåga)

. Men hon tycker "alla män vill ju ha sex".

Anonym (när?)

Äldre 19 Oct 15:44

#49

Anonym (Lönlöst?) skrev 2012-10-19 15:28:03 följande:

Det låter som du har kommit rätt lång i ditt beslut. Det är nog det stora steget. Att bestämma sig för stanna eller lämna. Sen är det ju givetvis mycket av det praktiska som återstår att hantera.

Har du fortfarande dörren öppen för eventuella förändringar från din partners sida? Men det är kanske en minimal chans att det sker.

Min fru borde läsa den här tråden. Jag brukar skoja med henne och säga att det finns många kvinnor som skulle vara överlycklig över en man med min sexlust (och förmåga)

. Men hon tycker "alla män vill ju ha sex".

Ja, jag har kommit ganska lågt. Det har varit dödläge här hemma i snart tre år och det finns inget intresse från hans sida att förändra situationen. Jag har väntat och hoppats och bett och diskuterat och bönat och grälat om saken. Veckorna rusar på i mitt liv tycker jag, det är måndag och fredag och sedan har en vecka till gått och helt plötsligt har ett år gått. Jag sitter inte och funderar över de här frågorna varje dag i vanliga fall. Just därför är det ganska nyttigt att skriva om det för att göra bokslut över hur det är egentligen.

Jag håller absolut dörren öppen för en förändring från hans sida, men jag tänker inte sitta stilla och hoppas på att den ska komma. Jag ska forma livet till att bli som jag vill ha det, med eller utan honom. Han får själv bestämma den saken.

Klyschan är ju att "alla män vill ha sex hela tiden". *ven om jag förstår att det inte är så så gör just den där myten om den ständigt kåte mannen att det är ännu tyngre att bära att jag är ratad i mitt förhållande.

Anonym (Lönlöst?)

Äldre 19 Oct 15:58

#50

Anonym (när?) skrev 2012-10-19 15:44:25 följande:

Ja, jag har kommit ganska lågt. Det har varit dödläge här hemma i snart tre år och det finns inget intresse från hans sida att förändra situationen. Jag har väntat och hoppats och bett och diskuterat och bönat och grälat om saken. Veckorna rusar på i mitt liv tycker jag, det är måndag och fredag och sedan har en vecka till gått och helt plötsligt har ett år gått. Jag sitter inte och funderar över de här frågorna varje dag i vanliga fall. Just därför är det ganska nyttigt att skriva om det för att göra bokslut över hur det är egentligen.

Jag håller absolut dörren öppen för en förändring från hans sida, men jag tänker inte sitta stilla och hoppas på att den ska komma. Jag ska forma livet till att bli som jag vill ha det, med eller utan honom. Han får själv bestämma den saken.

Klyschan är ju att "alla män vill ha sex hela tiden". *ven om jag förstår att det inte är så så gör just den där myten om den ständigt kåte mannen att det är ännu tyngre att bära att jag är ratad i mitt förhållande.

Usch ja livet rusar på snabbt och livet för kort för att missa en viktig bit i livet som sex är (för en del av oss).

Ja antagligen är det värre för en kvinna att bli sexuellt ratad av just den anledningen. Men du (och alla andra kvinnor i samma sits) skall inte se det som det är fel på er. För i de flesta fall är det nog inte fel på varken utseende eller agerande i sängen utan felet ligger hos era partner. Men många kvinnor tror nog det dessvärre (är därför nyttigt för den egna självkänslan att testa och se att andra attraheras).

När får det vara nog?

INNEHÅLL