Vems är barnprylarna?

För det första så har ju inte förutsättningarna ändrats helt av slumpen. De har ju ändå någonstans på vägen gjort valet att ha oskyddat sex och behålla barnet. 

De kan ju alltså inte ha varit 100% säkra på att de inte skulle ha ett barn till, och om man inte är 100% säker så skall man inte lova bort saker.

Det spelar liksom ingen roll vad det är för saker - har man lovat så har man. Man kan inte ta tillbaka ett löfte bara för att man själv ångrar sig, det är fult och oärligt. Man kan gräma sig och irritera sig och förhoppningsvis även kommunicera med sin syster och säga att "skulle vi kanske kunna behålla några saker eftersom vi har lite ont om pengar?".

Men man kan inte förvänta sig att systern skall tycka att det är självklart att man behåller det. Ett löfte är ett löfte oavsett vad som händer. 

Håller fullständigt med dig

Min syster sa att hon ville skänka mig sin barnvagn, och jag var väldigt mån om att ha en sån lite äldre modell, typ av Emma-Ljunga som var lite högre (väldigt viktigt för mig som har ergonomiska problem, också att ha en vagn från första början) så då behövde jag alltså inte titta på vagn. Sen kom hon och ändrade sig helt plötsligt, och sa att hon hade känslor för vagnen, och inte ville skänka den längre (hon var gravid fick jag först veta efteråt) och för mig, var det inte långt kvar till förlossningen.
Hon försatte mig i en riktig krissituation, eftersom jag var så mån om att få en utgången modell som var bra ergonomiskt för mig.
Men jag hade tur att hitta en secondhand i sista stund.
Det kändes inte roligt, med det där med "att ändra sig" med någon som vagnen är så oerhört elementär för (jag har stora ryggproblem och för mig var det oerhört viktigt med att ordna det där med vagn),
så det kan ställa till det,
för vissa,
om det är ok att bryta såna här överenskommelser.

Men lite leksaker är ju inte så farligt. Men jag kryssade ändå i att det inte är ok, för för mig ställde det till väldigt stora problem att någon ändrade sig i sista stund.

Jag hade behållit sakerna. Rätt eller fel så vill jag att alla mina barn ska ha samma saker så långt det är möjligt.
Mina systrar hade dock inte blivit sura, de hade förstått.

Som syster kan ju hålla på att skrika sig blå om att -Du lovade! -Ett löfte är ett löfte! osv.

Men det naturliga vore väl att säga -Åh vad kul att ni ska ha ett till barn! Givetvis måste ni behålla era grejer! (underförstått -varför ska ni ge dom till mig och sen få köpa nya själv?)

Annat (specificera gärna)

Hade det varit jag om var gravid först och min syster lovat mig alla sakerna och hon blev gravid så hade jag självklart sagt att hon kunde behålla sina saker.
Eller att jag kanske kunde få låna de minsta kläderna och babyskyddet några månader och så får hon tillbaka dem tills det är dags att hon själv ska föda.
Hade det varit jag som lovat bort alla mina saker till mig gravida syster och sedan själv blivit gravid så hade hon ändå fått sakerna och jag köpt nytt. Förutom det som vi faktiskt kanske kunde delat på som babyskyddet och de första kläderna. Där hade jag nog velat kompromissa lite.

Bytt är bytt och kommer aldrig mer tillbaka, eller hur brukar det heta?
Hade jag lovat bort grejerna hade jag hållt det. Däremot tycker jag att systern borde erbjuda sig att dela upp sakerna dem emellan, men det är inget man kan kräva.  

Om min syster lovade mig sina bebisgrejer och någon månad senare kom och berättade att hon också var gravid så skulle jag givetvis förstå att hon inte längre kan ge bort bebisgrejerna. Detta händer väl rätt så ofta antar jag. Det hände mig. Jag sa till in nygravida svägerska att de kunde komma och hämta kläder och grejer. Någon månad senare berättade vi att de tyvärr inte längre kunde få bebisgrejerna för att vi behövde dem själva... Det beskedet mottogs med glädje!

Det beror på hur det ser ut sedan tidigare. Min syster har fått ofantligt mycket barngrejer av mig så pm vi båda skulle ha bebisar igen och scenariot ovan inträffade tycker jag att det vore självklart att jag fick behålla mina saker. Hon har ju redan fått så otroligt mycket saker av mig.